Bin & blod

Det är inte ens lunchdags och jag har idag redan gjort en god gärning plus att jag varit lite feg. Uppstigning och nyhetskollande klockan 07,00. Hopp in i duschen och frukostgröt i magen.

Den vingliga och skramlande cykeln tog mig upp mot sjukhuset. Eller i alla fall en bit på väg innan katastrofen var ett faktum (okey, katastrof är kanske att överdriva..). För sent upptäckte jag att siktet var inställt på en förrymd bisvärm.

Aaaahh!

I panik hoppar jag av cykeln rätt under nämnda bisvärm och slänger den ifrån mig, springer ut ur svärmen och blir alltså ståendes bredvid. Utan cykel.
Med tid att passa kommer paniken krypandes. Kan ju inte stå här hela dagen och vänta på att de ska flytta sig.
Efter ett tag upptäcker jag en bunt med människor som står och tittar på spektaklet genom ett fönster (måste ju sett galet ut när jag slängde cykeln ifrån mig och sprang i panik 10 meter bort.. hmm.. bjuder väl på det).
Jag måste ju ha min cykeln, så det blir till att knacka på och fråga om de har en kratta eller något annat långt som man kanske kan dra ut cykeln med. Men till min stora glädje är det en av kvinnorna som helt enkelt går in i bisvärmen och hämtar ut min cykel!
Åh, jag blir helimpad!
Har länge trott att jag egentligen är ganska modig, men tydligen inte.

Efter sjukhusbesöket är min arm prydd med ett otroligt chickt förband. Det är knallrosa.
Allvarligt talat, vad hände med den moderiktiga färgen vitt? Enligt sjuksköterskan hade de tydligen slut på de blå (!) därav den rosa gasbindan.. hmm.. ja, för blått hade ju verkligen inte alls varit konstigt..
Som av en slump hade jag en mörkt aprikocerisefärgad blus på mig idag och faktum är att det ser rätt schysst ut ändå.
Ytlig? Nej, det vill jag inte påstå.
För övrigt var anledningen till sjukhusbesöket att jag hade tid för
blodgivning. Så dagens goda gärning är därmed gjord.


Dagens plus & minus:
+ mjölken i kylskåpet räckte till min morgonfrukost. Och det blev till och med en liten, liten skvätt kvar till kaffet
- ska tydligen skriva klart min RET idag.

Dagens (egentligen gårdagens) krämpa:
Om jag trycker höger tumme mot höger långfinger gör det ont i handen. Om jag gör det samma med de vänstra fingrarna känns ingenting. Konstigt.

Gå ut och va glad!

/Elin


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback