Jens vill vara din ovän: Acceptera?
Jaha. Är hemma och lagar lite mat. Köttbullarna står på spisen och fräser och pastan kokar. Har nyss varit ute på Bolmens och spelat lite fotboll med Jimmy, Pelle och ****-Ivar. Det var skoj.
I kväll är det tydligen fest här hemma hos mig. Eller inte riktigt. I allrummet i mitt hyreshus. Det är oerhört dumt. Det innebär nämligen att varenda festdeltagare kommer vilja använda min toalett hela kvällen. Folk kommer springa tunt i min lägenhet utan anledning. Dessutom har jag ansvaret att städa imorgon. Eller om det blir i natt. Det är tacken. Tacken för att man anstränger sig och försöker sprida lite glädje till världen.
Jag ska fanimej låsa min lägenhet. Folk får pissa i buskarna. Det gäller även tjejerna.
Så ska jag förbjuda folk att äntra lokalen med ytterskor.
Dricka får de också göra utomhus.
Inga snacks skall tillåtas.
Då kan det bli riktigt trevligt.
Och så en liten facebook-fundering.
Varför kan man bara bli vän med folk, men inte ovän? Vore det inte fint om man kunde skicka requests om att vara ovän med folk? Då skulle man ju lära känna sin bekantskapskrets ännu bättre. "Få se.. Han är vän med honom... honom... henne.... ovän med HONOM! Men... han är ju vän med henne! som är ovän med MIG!" Och så vidare.
Jag tycker det är en funktion som saknas på facebook.
Och så kommer jag på: Ordet "ovän" finns ju inte på engelska! Vän finns. Friend. Men inte ovän. Enemy är det närmsta jag kommer på, men det är ju fiende, inte alls samma sak som ovän. Vilket patetiskt fattigt språk, engelskan. Att inte ha ett ord för ovän.
Sen tänker jag vidare på just ordet ovän. Jag finner det vara ganska coolt. Så himla genialt i sin enkelhet.
Jörgen och jar tycker om varandra. Vi är vänner.
Jens och jag tycker inte om varandra. Vi är ovänner.
Hjalmar och jag känner inte varandra. Vi är inte vänner, men heller inte ovänner.
Svenska språket är så fint.
Så tänkte jag först skriva något om oälskarinnor och oflickvänner, men kom inte på något bra, roligt eller smart. Så det får vara.
Nu öl.
/Björn
I kväll är det tydligen fest här hemma hos mig. Eller inte riktigt. I allrummet i mitt hyreshus. Det är oerhört dumt. Det innebär nämligen att varenda festdeltagare kommer vilja använda min toalett hela kvällen. Folk kommer springa tunt i min lägenhet utan anledning. Dessutom har jag ansvaret att städa imorgon. Eller om det blir i natt. Det är tacken. Tacken för att man anstränger sig och försöker sprida lite glädje till världen.
Jag ska fanimej låsa min lägenhet. Folk får pissa i buskarna. Det gäller även tjejerna.
Så ska jag förbjuda folk att äntra lokalen med ytterskor.
Dricka får de också göra utomhus.
Inga snacks skall tillåtas.
Då kan det bli riktigt trevligt.
Och så en liten facebook-fundering.
Varför kan man bara bli vän med folk, men inte ovän? Vore det inte fint om man kunde skicka requests om att vara ovän med folk? Då skulle man ju lära känna sin bekantskapskrets ännu bättre. "Få se.. Han är vän med honom... honom... henne.... ovän med HONOM! Men... han är ju vän med henne! som är ovän med MIG!" Och så vidare.
Jag tycker det är en funktion som saknas på facebook.
Och så kommer jag på: Ordet "ovän" finns ju inte på engelska! Vän finns. Friend. Men inte ovän. Enemy är det närmsta jag kommer på, men det är ju fiende, inte alls samma sak som ovän. Vilket patetiskt fattigt språk, engelskan. Att inte ha ett ord för ovän.
Sen tänker jag vidare på just ordet ovän. Jag finner det vara ganska coolt. Så himla genialt i sin enkelhet.
Jörgen och jar tycker om varandra. Vi är vänner.
Jens och jag tycker inte om varandra. Vi är ovänner.
Hjalmar och jag känner inte varandra. Vi är inte vänner, men heller inte ovänner.
Svenska språket är så fint.
Så tänkte jag först skriva något om oälskarinnor och oflickvänner, men kom inte på något bra, roligt eller smart. Så det får vara.
Nu öl.
/Björn
Vardagshändelser som jag synliggör
Är det någon som har tänkt på att om man använder samma glas som man druckit c-vitaminbrus i på morgonen som på eftermiddagen fast med Pepsi max i så skummar det över och blaskar ner hela köksbänken.
Det har jag tänkt på.
Är det någon som har tänkt på att när man smälter choklad, tappar skeden och den studsar runt och kladdar ner golvet, listerna och fötterna - att chokladen är så fet att den lämnar runda bruna virvlar på vita skåpsluckor och känns som mysig fotkräm på fötterna.
Det har jag tänkt på.
Är det någon som har tänkt på att om man händelsevis råkar tappa den lilla kulan som sitter på en piercing - den rullar iväg och lägger sig i ett hål vid väggen, att det är svårt att nå med fingrarna men att det funkar att använda en tejpbit för att få upp den igen.
Det har jag tänkt på.
Är det någon som har tänkt på att ibland känns det som livet jäklas lite med en?
Det har jag tänkt på.
Men nu är jag inte så moloken som det låter, ack nej. Det är sådana här incidenter och ofta sådana saker som går fel som blir de bästa historierna.
Som exempelvis historien om när mitt kort ofrivilligt hade köpt en ful blommig soffa på en stor engelsk möbelfirma efter att jag hade använt det för att betala på en bensinmack nära Brighton.
Eller när jag var i Australien, tassade omkring i djungeln med flipflops och kjol och nästan trampade på en extremt giftig orm. På tolv minuter, kunde jag varit död.
Detta kanske inte är några små incidenter, men riktigt häftiga historier att berätta.
Därför mår jag rätt bra när jag fått de små incidenterna ovan berättade. För om jag inte hade skrivit ner dem.
Om jag inte visat upp dem här, så hade det varit som om de aldrig hade hänt.
Små vardagliga saker som annars skulle vara osynliga.
I morgon är det Halloween på kåren och jag antar att många med mig kommer ranta omkring i konstiga outfits.
Ska bli roligt. Jag gillar att man är vuxen (men dock barnslig) och får klä ut sig till vad man vill.
Jag minns luciatåget när jag var liten och att jag hade en slags konstig längtan efter att få vara stjärngosse, men aldrig fick.
Nu menar jag inte att jag ska vara stjärngosse i morgon, något annat blir det... och bilder kommer upp på torsdag.
Minifilosofi: Små saker kan vara värda att berätta, så att man synliggör dem.
/Lena
A new chipleader at the table
Det har varit en bra helg må jag säga.
Lördagen var en fin dag där kvällen gick i festens tecken. Jag anordnade en liten uppföljning av vårens stora samtalsämne; Det Stora Chipstestet. Det kan ni läsa om här.
Den gången testade vi via blindtest fem chipsmärken i kategorierna S&O och Grill. Häpnadsväckande resultat den gången med ICA i topp på S&O, där Estrella underpresterade.
Nya resultat den här gången dock! Nya deltagare också, själv deltog jag inte officiellt i egenskap av arrangör. Hur som helst - juryn var ganska enig. Vi testade ICA:s, Hemköps, OLW:s och Estrellas Sourcream and Onion-chips. Blindtest där faktiskt Estrella den här gången tog en klar seger före Estrella, medan den tidigare dominanten Ica hamnade klart sist, som sämsta chips.
Jag kontrollsmakade själv och kan bara hålla med. Vad har hänt med Icas chips!? De smakade ju ingenting! I våras var de som bekant fullkomligt överlägsna. Men men...
1) Estrella
2) OLW
3) Hemköp
4) Ica
***
Söndag: Avfärd mot Göteborg och Ullevi. Och mer kan jag väl inte säga än att det var en fantastisk dag...
Jo, det kan jag så klart. Säga mer alltså. Det var blött som fan på Ullevi. Det berodde på det myckna regnandet. Men vad spelade det för roll när Pontus Wernblooms eldhjärta värmde hela vägen upp på de allra översta bänkraderna på Ullevi.
Det var underbart. Jag tänkte göra hela den här bloggen till en hyllningsblogg för Pontus Wernbloom, men det blir inte riktigt än. Måste samla mig först.
Jag och Krigge hade tagit in på hotell för att kunna deltaga i det nattliga guldfirandet på Avenyn. Och oj oj oj. Att komma hem till hotellet guldrusig, men samtidigt blöt som en havsbotten och kallare än Marcus Bergs avslut... Trött och frossigt skakigt stel. Att då klä av sig det blöta, krypa ner i en varm hotellsäng med en öl och slå på Canal+ för att se Liverpool-Arsenal samtidigt som man sakta tinar.... Det var: Skönt.
Extremt åh åh aaaaah, så skönt. Och så åt vi guldpytt
Senare, på Valand, blev jag till hejaklacksledare en stund och ledde folket i två psalmer. Den första var SM-guld, och den andra var Håkan Mild, med samma melodi som SM-guld. Det var roligt.
***
Idag var jag en sväng på Akademibokhandeln på Vasagatan i Göteborg. De hade en avdelning för SKÖN LITTERATUR. Och jag vet inte om jag blev mest arg eller mest ledsen. Mest både och tror jag.
***
Och vintertid... Kan det vara det mest idiotiska påhitt av alla påhitt i världshistorien? Ställa tillbaka klockan!?
Allvarligt, vem bryr sig om morgonsolen? Morgonen är ändå ett dystert helvete, det kan inte ens lite försynt sol åtgärda. Finns det någon, NÅGON, som inte hellre har extra ljus och sol på eftermiddagen? När barnen har slutat skolan och man kanske har jobbat klart för dagen... När betydligt fler är lediga åtminstone? Ställ fram klockan några timmar istället säger jag. Låt solen gå upp lagom till lunch, så kan vi ha solsken till - ja hur länge skiner solen om vintern? - sju på kvällen? Blir inte alla gladare då?
Åtminstone skulle jag bli gladare, och det är ju det som är det viktiga.
/Björn
Lördagen var en fin dag där kvällen gick i festens tecken. Jag anordnade en liten uppföljning av vårens stora samtalsämne; Det Stora Chipstestet. Det kan ni läsa om här.
Den gången testade vi via blindtest fem chipsmärken i kategorierna S&O och Grill. Häpnadsväckande resultat den gången med ICA i topp på S&O, där Estrella underpresterade.
Nya resultat den här gången dock! Nya deltagare också, själv deltog jag inte officiellt i egenskap av arrangör. Hur som helst - juryn var ganska enig. Vi testade ICA:s, Hemköps, OLW:s och Estrellas Sourcream and Onion-chips. Blindtest där faktiskt Estrella den här gången tog en klar seger före Estrella, medan den tidigare dominanten Ica hamnade klart sist, som sämsta chips.
Jag kontrollsmakade själv och kan bara hålla med. Vad har hänt med Icas chips!? De smakade ju ingenting! I våras var de som bekant fullkomligt överlägsna. Men men...
1) Estrella
2) OLW
3) Hemköp
4) Ica
***
Söndag: Avfärd mot Göteborg och Ullevi. Och mer kan jag väl inte säga än att det var en fantastisk dag...
Jo, det kan jag så klart. Säga mer alltså. Det var blött som fan på Ullevi. Det berodde på det myckna regnandet. Men vad spelade det för roll när Pontus Wernblooms eldhjärta värmde hela vägen upp på de allra översta bänkraderna på Ullevi.
Det var underbart. Jag tänkte göra hela den här bloggen till en hyllningsblogg för Pontus Wernbloom, men det blir inte riktigt än. Måste samla mig först.
Jag och Krigge hade tagit in på hotell för att kunna deltaga i det nattliga guldfirandet på Avenyn. Och oj oj oj. Att komma hem till hotellet guldrusig, men samtidigt blöt som en havsbotten och kallare än Marcus Bergs avslut... Trött och frossigt skakigt stel. Att då klä av sig det blöta, krypa ner i en varm hotellsäng med en öl och slå på Canal+ för att se Liverpool-Arsenal samtidigt som man sakta tinar.... Det var: Skönt.
Extremt åh åh aaaaah, så skönt. Och så åt vi guldpytt
Senare, på Valand, blev jag till hejaklacksledare en stund och ledde folket i två psalmer. Den första var SM-guld, och den andra var Håkan Mild, med samma melodi som SM-guld. Det var roligt.
***
Idag var jag en sväng på Akademibokhandeln på Vasagatan i Göteborg. De hade en avdelning för SKÖN LITTERATUR. Och jag vet inte om jag blev mest arg eller mest ledsen. Mest både och tror jag.
***
Och vintertid... Kan det vara det mest idiotiska påhitt av alla påhitt i världshistorien? Ställa tillbaka klockan!?
Allvarligt, vem bryr sig om morgonsolen? Morgonen är ändå ett dystert helvete, det kan inte ens lite försynt sol åtgärda. Finns det någon, NÅGON, som inte hellre har extra ljus och sol på eftermiddagen? När barnen har slutat skolan och man kanske har jobbat klart för dagen... När betydligt fler är lediga åtminstone? Ställ fram klockan några timmar istället säger jag. Låt solen gå upp lagom till lunch, så kan vi ha solsken till - ja hur länge skiner solen om vintern? - sju på kvällen? Blir inte alla gladare då?
Åtminstone skulle jag bli gladare, och det är ju det som är det viktiga.
/Björn
Rise & shine
Snart är det måndag igen och jag tänker att jag hade behövt några dagar till att bara flyta omkring på.
Fredagskvällen var bokad för tentafest och det blev en mycket trevlig sådan även om jag hade ångest för att jag klantade mig litegrann på tentan.
Kanske har detta att göra med att jag har svårt att ta instruktioner, eller att jag inte tycker om att göra saker som tar alldeles för lång tid. Som att läsa färdigt frågor som kan vara viktiga.
Men jag brukar tycka om och vill gärna tänka på mig själv så här: Lena, det är bara för att du är född i skyttens tecken.
Skyttar har mycket energi, vill ogärna vara på samma plats för länge, är frihetsälskare och hatar att lästa det finstilta... Det låter så bra.
Egentligen är det så här att jag har mycket energi när jag exempelvis dansar, men ogärna vid städning, jag gillar att tala om vad folk ska göra, men har svårt att ta instruktioner själv.
Jag gillar att resa till bruna lite avdankade romantiska städer även om min säng är rätt skön och jag gillar att läsa böcker men hatar att läsa det finstilta på kontrakt, på abonnemang... och kanske frågorna på en tenta - det är så vuxet och tråkigt.
Jag menar, det kan vara rätt svårt att få en person med damptendenser att sitta still, som vill vara på alla platser samtidigt, ge henne en massa papper med en massa finstilta frågor, ge henne instruktioner och verkligen tro att hon inte ska klanta till det.
Men som sagt annars är det rätt fint att vara skytt.
Jag hoppades att allt skulle vara ett vakuum efter tentan.
Det skulle vara ett rosa fluff av frihet. Det blev väl på ett ungefär så....
Eller mer att det rosa fluffet existerade i mitt huvud, medan livet utanför fortsatte i 180 och helt fluff-fritt.
På lördagen var det inflyttningsfest i Jönköping och jag satt där och hade trevligt, men jag var egentligen inte där. Mycket underlig känsla.
Vissa gånger kändes det som jag satt och läste på folks läppar för jag förstod inte vad de sa.
En liten strejk av kropp och hjärna?
Nåja, nya tag. Om två minuter är det måndag igen.
Vad härligt.
Rise & shine och vad mer för skit man brukar säga för att motivera folk:)
Minifilosofi: Läs det finstilta - det kan möjligtvis vara bra.
/Lena
När ondskan kom på besök
Första riktiga känslan var obehag.
Sen kom den andra känslan, vilken var välbehag.
Och det var den andra känslan som var den bestående.
Jag låg, som sig bör, iklädd kalsonger och t-shirt i min soffa och tittade på tv. Nerbäddad under täcket och fnissade åt Tom Bergerons fiffiga lustigheter på America's Funniest Home Videos. Särskilt roande fann jag en liten liten snorunge vara då hon kastade en leksak i skallen på sin pappa, som hade trakasserat henne genom att kasta saker på hennes stjärt.
Hur som helst. Jag låg där och gjorde ingen som helst nytta, men heller ingen skada.
Då ringde det på dörren. Ett ganska distinkt pling.
Jag hoppade till i soffan och scannade av lägenheten för lämpliga byxor eller liknande för att hoppa i snabbt.
"Ett ögonblick!" skulle jag just till att ropa, när jag kom på mig själv.
Tänk om det var en tv-pejlare? Tänk om?
Jag hann dock inte hejda mig helt från mitt rop, utan halvt ropade, halvt kved ett "Dhäääaaaee".
Jag vet inte varför det blev just så. Det lät väldigt dumt.
Hur som helst. Jag smög bort till dörren och spanade genom titthålet.
Och där stod han. Jag kände igen honom mycket väl. Den hemske tv-pejlargubben. Han såg bestämd ut.
Jag kände lite obehag. Tyckte situationen var lite jobbig.
Jag gick tillbaka och satte mig i soffan. Tv:n var på ganska hög volym, så jag sänkte lite, utan att direkt förstå varför. Så drog jag för persiennerna. Jag bor ju på markplan.
Och plötsligt kändes det väldigt bra. Den elake mannen stod utanför min dörr och hörde mig där inne, han hörde tv:n där inne. Men han kunde inte komma in. Han visst att jag visste att han var där. Och han visste att jag visste att han visste det. Men han kunde inte göra något åt saken. Det kändes så himla skönt.
Det gick säkert ett par minuter, sen ringde han på igen. Väldigt hårt och bestämt. Och jag kunde inte undgå att skrocka för mig själv. Det var så att jag kom på mig själv faktiskt, med tanken om att "Detta var bannemej ett klockrent skrock! Om någon undrar hur det låter när någon skrockar, då låter det så här".
Jag gick bort till dörren och tittade igen. Precis då gick han iväg. Jag vinkade hejdå från min sida dörren.
Det var en fin stund.
***
Apropå upplösningen i Allsvenskan:
Varför har ingen tagit upp vinkeln att DIF kanske lägger sig mot BP på söndag i syfte att rädda kvar BP i Allsvenskan. Betänk att det är en hel drös med DIF-spelare i BP. Och då är det väl klart att kompisarna i DIF hjälper kompisarna i BP? Luktar läggmatch lång väg...
/Björn
Sen kom den andra känslan, vilken var välbehag.
Och det var den andra känslan som var den bestående.
Jag låg, som sig bör, iklädd kalsonger och t-shirt i min soffa och tittade på tv. Nerbäddad under täcket och fnissade åt Tom Bergerons fiffiga lustigheter på America's Funniest Home Videos. Särskilt roande fann jag en liten liten snorunge vara då hon kastade en leksak i skallen på sin pappa, som hade trakasserat henne genom att kasta saker på hennes stjärt.
Hur som helst. Jag låg där och gjorde ingen som helst nytta, men heller ingen skada.
Då ringde det på dörren. Ett ganska distinkt pling.
Jag hoppade till i soffan och scannade av lägenheten för lämpliga byxor eller liknande för att hoppa i snabbt.
"Ett ögonblick!" skulle jag just till att ropa, när jag kom på mig själv.
Tänk om det var en tv-pejlare? Tänk om?
Jag hann dock inte hejda mig helt från mitt rop, utan halvt ropade, halvt kved ett "Dhäääaaaee".
Jag vet inte varför det blev just så. Det lät väldigt dumt.
Hur som helst. Jag smög bort till dörren och spanade genom titthålet.
Och där stod han. Jag kände igen honom mycket väl. Den hemske tv-pejlargubben. Han såg bestämd ut.
Jag kände lite obehag. Tyckte situationen var lite jobbig.
Jag gick tillbaka och satte mig i soffan. Tv:n var på ganska hög volym, så jag sänkte lite, utan att direkt förstå varför. Så drog jag för persiennerna. Jag bor ju på markplan.
Och plötsligt kändes det väldigt bra. Den elake mannen stod utanför min dörr och hörde mig där inne, han hörde tv:n där inne. Men han kunde inte komma in. Han visst att jag visste att han var där. Och han visste att jag visste att han visste det. Men han kunde inte göra något åt saken. Det kändes så himla skönt.
Det gick säkert ett par minuter, sen ringde han på igen. Väldigt hårt och bestämt. Och jag kunde inte undgå att skrocka för mig själv. Det var så att jag kom på mig själv faktiskt, med tanken om att "Detta var bannemej ett klockrent skrock! Om någon undrar hur det låter när någon skrockar, då låter det så här".
Jag gick bort till dörren och tittade igen. Precis då gick han iväg. Jag vinkade hejdå från min sida dörren.
Det var en fin stund.
***
Apropå upplösningen i Allsvenskan:
Varför har ingen tagit upp vinkeln att DIF kanske lägger sig mot BP på söndag i syfte att rädda kvar BP i Allsvenskan. Betänk att det är en hel drös med DIF-spelare i BP. Och då är det väl klart att kompisarna i DIF hjälper kompisarna i BP? Luktar läggmatch lång väg...
/Björn
Händelselöst stök
Det finns inga genvägar och det finns inte så mycket att tala om när det är tentavecka.
Det händer inte så mycket heller för den delen.
Cykelvägen är öde.
Skolan är öde.
Gymmet är öde.
Livet är lite öde.
Därför är det svårt att skriva något vettigt just nu.
Det finns inga genvägar hur gärna jag än vill så måste jag sluta att flytta om mina anatomipapper och istället börja titta på dem.
Försöker tänka på något roligt som har hänt mer än att jag dansade funk igår och sprang på löpbandet idag.
Men nej.
Försöker tänka på något roligt jag tänkt idag mer än att min lägenhet är i ett katastroftillstånd.
Alla rum har bytt plats.
Böcker och papper täcker hela köksbordet.
Blomkrukor som står på golvet - för jag var ju tvungen att öppna fönstret och ta höstbilder.
Tepåsar ligger på konstiga ställen.
Kläder har jag lagt i en trave i hallen för att min "walk in closet" är för långt bort.
Alla mina duschgrejer har vandrat från duschen och hittat en bekväm plats på golvet i hallen.
Proteinbarer ligger på golvet i min "walk in closet" där jag hällde ut väskan igår.
Mitt täcke ligger i soffan för där somnade jag igår.
Vill helst inte nämna soppåsen... som well well.
Vad jag menar är att det mesta jag har gjort denna vecka har jag inte fullföljt.
Jag hinner inte ex-tendera mina rörelser så långt, så maximalt som det går innan jag tappar fokus.
Med det vill jag väl bara säga att jag är trött och jag behöver plugga.
Natti
Mini - filosofi/uppror: Vem kom på att man skulle ha två tentor samma vecka, och vad är det egentliga syftet?
/Lena
Elva års virrfärd mot sitt slut
Massa snack om Bjärsmyrs halsbröstning var över mållinhen eller inte. I matchen mellan AIK - IFK Göteborg.
Skall en eventuell domarmiss AVGÖRA hela Allsvenskan?
Folk som resonerar så har verkligen inte förstått någonting.
Slå ut alla knepiga matchsituationer över en säsong... Offsidemål som inte dömdes bort och regelrätta mål som dömdes bort för offside. Solklara straffar som uteblev straffar som utdömdes felaktigt. Bollar som kanske var inne och bollar som kanske inte var inne. Utvisningar hit och frisparkar dit. Eller bara en hörna som egentligen var inspark som nickades i mål.
I omgång 26. Eller omgång 3. Eller kanske i omgång 7.
Det sker i Allsvenskan, lika mycket som det sker i Premier League, som det sker i division 6.
Slå ut alla knepiga situationer över en säsong.
Jag gissar att det för det mesta går på ett ut.
Varför är det mer avgörande om IFK Göteborgs boll kanske inte var över mållinjen, än någon situation från våren då säkert AIK vann någon match på en domarmiss?
Nä, idrott är tillfälligheter. Idrott är slump hit och dit och ingen vetenskap. Säger jag som pluggar - idrottsvetenskap... Ehm...
Och angående situationen:
De bägge domarna var väl de två personer i hela Sverige som var bäst placerade för att bedöma situationen. Och bägge domarna var tvärsäkra på sitt beslut. Deras omdöme borde väl väga lite tyngre än en ganska färgad målvakt som ligger på rygg inne i målet och sprattlar...
Men det är ju bara vad jag tycker.
Men målkameror i elitfotboll behöver nog inte vara helt fel ändå.
Ursäkta det insnöade inlägget. Men jag var tvungen att få de ur mig efter alla onyanserade och ogenomtänkta åsikter och bedömningar hit och dit.
Jag har ingen aning om bollen var inne.
Men litar på de som såg bäst; domarna.
Så, vad annars?
Nä, det var väl det.
Och gällande IFK Göteborgs guldchanser nu på söndag.
Vi kan väl säga att vi har halva inne...
/Björn
Skall en eventuell domarmiss AVGÖRA hela Allsvenskan?
Folk som resonerar så har verkligen inte förstått någonting.
Slå ut alla knepiga matchsituationer över en säsong... Offsidemål som inte dömdes bort och regelrätta mål som dömdes bort för offside. Solklara straffar som uteblev straffar som utdömdes felaktigt. Bollar som kanske var inne och bollar som kanske inte var inne. Utvisningar hit och frisparkar dit. Eller bara en hörna som egentligen var inspark som nickades i mål.
I omgång 26. Eller omgång 3. Eller kanske i omgång 7.
Det sker i Allsvenskan, lika mycket som det sker i Premier League, som det sker i division 6.
Slå ut alla knepiga situationer över en säsong.
Jag gissar att det för det mesta går på ett ut.
Varför är det mer avgörande om IFK Göteborgs boll kanske inte var över mållinjen, än någon situation från våren då säkert AIK vann någon match på en domarmiss?
Nä, idrott är tillfälligheter. Idrott är slump hit och dit och ingen vetenskap. Säger jag som pluggar - idrottsvetenskap... Ehm...
Och angående situationen:
De bägge domarna var väl de två personer i hela Sverige som var bäst placerade för att bedöma situationen. Och bägge domarna var tvärsäkra på sitt beslut. Deras omdöme borde väl väga lite tyngre än en ganska färgad målvakt som ligger på rygg inne i målet och sprattlar...
Men det är ju bara vad jag tycker.
Men målkameror i elitfotboll behöver nog inte vara helt fel ändå.
Ursäkta det insnöade inlägget. Men jag var tvungen att få de ur mig efter alla onyanserade och ogenomtänkta åsikter och bedömningar hit och dit.
Jag har ingen aning om bollen var inne.
Men litar på de som såg bäst; domarna.
Så, vad annars?
Nä, det var väl det.
Och gällande IFK Göteborgs guldchanser nu på söndag.
Vi kan väl säga att vi har halva inne...
/Björn
Tentaplugg - Jesus visste hur man gjorde
Vaknade klockan sex imorse.
Eller ja, vaknade efter bara fyra snoozningar vilket är för mig en bedrift.
Två och halv timme hade jag på mig att duscha, käka frukost och plugga det sista inför tentan. Jag hade också tid att packa min lilla snackspåse, checka så att det fanns blyertsstift i alla mina tre pennor, ladda med vatten och allt bums ner i den stora väskan.
Vad jag inte mindes då mellan belastningsskador och kontaktstress... som jag verkligen minns nu var att klockan ett i går natt när jag stängde igen ergonomiböckerna så lade jag plånboken med legitimation och kårleg i den lilla väskan.
Så jajamensan. Jag är puckad på riktigt. Lyckades glömma det enda man inte skulle glömma.
Varför kan jag inte vara en sådan människa som bara råkade ta en bläckpenna istället för en blyerts???
Så jajamensan, här tog vi ett spinningpass på en och 1,2 mil före tentan. Det sista jag hörde från registreringstanten var: Bli inte överkörd nu.
Rull rull. Tramp tramp. Och givetvis squink squinkade jag fram och mötte klasskamrater som hejade på mig med underlig min..
Den där lilla blonda, hon cyklar åt fel håll.
Så nu var det gjort, nu är det över. Både tentan och klanteriet.
Bara en tenta kvar då. Sitter just nu och undviker att plugga. Sneglar bort mot högen av stenciler som bara har en tendens att byta plats på bordet.
Längtar efter fredag. Längtar efter känslan av total avslappning.
Som den där snubben Jesus ni vet. "Och jag kastar alla bördorna bakom mig och jag ser dem inte mer och jag ser dem inte mer" Dumdidoo. Dumdidoo.
Inte en hjärncell ska vara aktiverad, de ska bara svaja runt i vakuum i mitt huvud och bara hålla tyst.
I total avslappning så ska jag bara tänka saker som:
I går när jag cyklade hem från träningen var det någon som spillt ut hundratals popcorn på gatan.
Oj vad roliga de var att cykla över.
Och om jag händelsevis orkar så kanske jag tillåter mig själv att tänka:
Coolt med popcornkrig.
Minifilosofi: Väskfetischism är inte att rekommendera vid packning
/Lena
Björn Ekmark: Vandal?
Ett minne från en sommarfest på Bolmens för några år sedan har gäckat mig länge nu.
Det var midsommar och härligt väder, härlig stämning och allmänt härligt.
Vi höll för stunden till borta vid beachvolleyplanerna och avnjöt festligheterna tillsammans. Sen minns jag inte riktigt hur, eller varför, men jag tror det började med lite rockstjärne-lek typ, där det trashades sopor och sådant. Folk kastade skräp på marken lite grann och hade sönder saker i lättsam, hjärtsam stämning.
Det skrattades och tjoades och stimmades.
Då var det en man vid min sida, som tog tag i cd-spelaren som försåg festen med musik. Han såg på mig med busig blick och på skämt uppmuntrade jag honom att hutta ner den i marken - vilket han skrattande gjorde.
För att sedan smidigt glida bortåt.
Den glada stämningen förbyttes väldigt snabbt. Det blev först tyst. Förfärat betraktade folk den söndriga cd-spelaren vars bitar låg utspridda över marken.
Folk var väldigt enade över hur tdumt och onödigt det var. Det blev ganska irriterat. Och där stod jag och skrattade skyldigt. I väldigt misstänkt position.
Anklagelserna var inte sena att komma.
"Björn, var det du?"
"Erkänn om det var du nu..."
"Alltså, så djääävla onödigt"
Och där stod jag, oskyldig, totalt oskyldig. Och jag kände hur liksom det inte gick att på ett trovärdigt sätt övertyga någon om min oskuld. Jag var desperat, uppgiven och fruktansvärt irriterad över situationen. Vissa sade att ok, det var väl inte du, men jag kände tvivlet i deras röster.
Sen dess har frågan levt kvar, även bland mina närmsta vänner...
"Björn... Erkänn att det VAR du som kastade stereon."
Mest på skämt, men nog även lite på allvar.
Jag har inte kommit ihåg vem det var som kastade stereon. Jag minns att jag absolut inte ville ange den skyldige, men har alltså glömt bort vem det var.
Tills i kväll!
Jag tog upp situationen lite allänt under aftonens filmkväll hemma hos Fia och Pelle. Då tog Oscar till orda och mindes att det var Steve som kastade stereon! Och då mindes jag! Steve!
Det var Steve som pajade stereon genom att kasta den i marken! Han är ju min vän, och inte kunde jag ju ange honom.
Och jag känner, med Oscars vittnesmål, att jag kan skaffa upprättelse!
Frågan är bara om Steve är villig att erkänna sitt brott?
Jag ska skriva till honom på facebook och be honom kommentera detta inlägg, så att jag en gång för alla kan bli rentvådd från alla de här smutsiga anklagelserna.
Jag har aldrig blivit dömd. Men att folk i min närhet inte varit helt säkra, mitt nekande till trots, har gjort ont.
Att vara oskyldigt anklagad utan chans att bevisa sig just oskyldig är ett helvete.
Steve, kan du inte bistå mig med den fullständiga upprättelsen?
/Björn
Det var midsommar och härligt väder, härlig stämning och allmänt härligt.
Vi höll för stunden till borta vid beachvolleyplanerna och avnjöt festligheterna tillsammans. Sen minns jag inte riktigt hur, eller varför, men jag tror det började med lite rockstjärne-lek typ, där det trashades sopor och sådant. Folk kastade skräp på marken lite grann och hade sönder saker i lättsam, hjärtsam stämning.
Det skrattades och tjoades och stimmades.
Då var det en man vid min sida, som tog tag i cd-spelaren som försåg festen med musik. Han såg på mig med busig blick och på skämt uppmuntrade jag honom att hutta ner den i marken - vilket han skrattande gjorde.
För att sedan smidigt glida bortåt.
Den glada stämningen förbyttes väldigt snabbt. Det blev först tyst. Förfärat betraktade folk den söndriga cd-spelaren vars bitar låg utspridda över marken.
Folk var väldigt enade över hur tdumt och onödigt det var. Det blev ganska irriterat. Och där stod jag och skrattade skyldigt. I väldigt misstänkt position.
Anklagelserna var inte sena att komma.
"Björn, var det du?"
"Erkänn om det var du nu..."
"Alltså, så djääävla onödigt"
Och där stod jag, oskyldig, totalt oskyldig. Och jag kände hur liksom det inte gick att på ett trovärdigt sätt övertyga någon om min oskuld. Jag var desperat, uppgiven och fruktansvärt irriterad över situationen. Vissa sade att ok, det var väl inte du, men jag kände tvivlet i deras röster.
Sen dess har frågan levt kvar, även bland mina närmsta vänner...
"Björn... Erkänn att det VAR du som kastade stereon."
Mest på skämt, men nog även lite på allvar.
Jag har inte kommit ihåg vem det var som kastade stereon. Jag minns att jag absolut inte ville ange den skyldige, men har alltså glömt bort vem det var.
Tills i kväll!
Jag tog upp situationen lite allänt under aftonens filmkväll hemma hos Fia och Pelle. Då tog Oscar till orda och mindes att det var Steve som kastade stereon! Och då mindes jag! Steve!
Det var Steve som pajade stereon genom att kasta den i marken! Han är ju min vän, och inte kunde jag ju ange honom.
Och jag känner, med Oscars vittnesmål, att jag kan skaffa upprättelse!
Frågan är bara om Steve är villig att erkänna sitt brott?
Jag ska skriva till honom på facebook och be honom kommentera detta inlägg, så att jag en gång för alla kan bli rentvådd från alla de här smutsiga anklagelserna.
Jag har aldrig blivit dömd. Men att folk i min närhet inte varit helt säkra, mitt nekande till trots, har gjort ont.
Att vara oskyldigt anklagad utan chans att bevisa sig just oskyldig är ett helvete.
Steve, kan du inte bistå mig med den fullständiga upprättelsen?
/Björn
Tvestjärtar och tentaångest
Japp nu har tentaångesten börjat gnaga i mig. Men jag försöker andas, tänka meditation, djupandning, nalle phu, yoga, djupandas igen....
Man kanske kan säga att smekmånaden är över. Igår blev jag kallad sur av en kompis och det kanske jag var.
Eller kanske mer sammanbiten och övergiven av mitt eget intellekt.
Kan inte komma överrens med mig själv om det är bra att studera i grupp eller själv?
Ska jag plugga många timmar i sträck eller dutt-läsa?
Ska jag snacksa hela tiden för att hålla fokus eller ska jag hålla ett strikt matschema?
Blir jag för trött om jag tränar eller får jag energi?
Bla bla bla och åter bla. Ett ekohuvud, där alla latinska termer studsar runt.
En annan sak som hände i går var att jag blev stungen av en tvestjärt på tungan.
Ja, hur kan något så vidrigt och ont hända kan man kanske undra?
Jo medan jag studerade sent igår kväll så hade en tvestjärt letat sig in och lagt sig (antagligen smaskat på) innanför mitt guldiga papper som omslöt min sista chokladbit.
Och om jag för en gångs skull hade mer fokus på Hamstring-musklerna än chokladen så märkte jag inte att den där lilla flisan choklad som låg bredvid på guldpappret faktiskt inte var en flisa choklad.
Japp tvestjärten stack mig tre gånger innan jag hulkande spottade rakt ut på golvet.
Vilken lurig jäkel.
Efteråt kände jag mig smutsig, nästan lite misshandlad och våldtagen (väldigt light dock) Men ändå så mycket att jag var tvungen att lämna pluggbordet för att syna min röda tunga i spegeln under spotlighten och känna mig äcklad.
Särskilt eftersom jag inte såg vart det lilla krypet tog vägen.
Suck.
Men i morgon ska det pluggas mera, jag lovar... men först ska jag ut i solen:)
Minifilosofi: Lämna inte choklad framme under natten, proppa i dig allt eller stoppa in den i kylskåpet.
/Lena
Mitt höstträd utanför fönstret.
Man kanske kan säga att smekmånaden är över. Igår blev jag kallad sur av en kompis och det kanske jag var.
Eller kanske mer sammanbiten och övergiven av mitt eget intellekt.
Kan inte komma överrens med mig själv om det är bra att studera i grupp eller själv?
Ska jag plugga många timmar i sträck eller dutt-läsa?
Ska jag snacksa hela tiden för att hålla fokus eller ska jag hålla ett strikt matschema?
Blir jag för trött om jag tränar eller får jag energi?
Bla bla bla och åter bla. Ett ekohuvud, där alla latinska termer studsar runt.
En annan sak som hände i går var att jag blev stungen av en tvestjärt på tungan.
Ja, hur kan något så vidrigt och ont hända kan man kanske undra?
Jo medan jag studerade sent igår kväll så hade en tvestjärt letat sig in och lagt sig (antagligen smaskat på) innanför mitt guldiga papper som omslöt min sista chokladbit.
Och om jag för en gångs skull hade mer fokus på Hamstring-musklerna än chokladen så märkte jag inte att den där lilla flisan choklad som låg bredvid på guldpappret faktiskt inte var en flisa choklad.
Japp tvestjärten stack mig tre gånger innan jag hulkande spottade rakt ut på golvet.
Vilken lurig jäkel.
Efteråt kände jag mig smutsig, nästan lite misshandlad och våldtagen (väldigt light dock) Men ändå så mycket att jag var tvungen att lämna pluggbordet för att syna min röda tunga i spegeln under spotlighten och känna mig äcklad.
Särskilt eftersom jag inte såg vart det lilla krypet tog vägen.
Suck.
Men i morgon ska det pluggas mera, jag lovar... men först ska jag ut i solen:)
Minifilosofi: Lämna inte choklad framme under natten, proppa i dig allt eller stoppa in den i kylskåpet.
/Lena
Mitt höstträd utanför fönstret.
Det är syndast om mig i hela världen
Ibland är det ett helvete att vara så ineffektiv som jag är. Planen igår var att skriva minst 10 av de cirka 15 sidor jag ska ha klara till på fredag. Jag orkade en och en halv. Idag tänkte jag köra en heldag. Vara på skolan vid sju-åtta på morgonen, köra hela dagen fram till fotbollen. Klockan är nu 17.30 och jag har inte skrivit ett ord på hela dagen. Det har kommit saker i vägen hela tiden... Lite jobb, lite fotboll, lite sömn, lite mat.
Och jag inser nu att torsdagen kommer att bli en allt annat än angenäm dag. Voi voi...
Men det kan jag ta. Jag har gjort det förr...
Gjorde något genialt i förrgår. Var på Ica Maxi och skulle handla lite lök och grejer för att göra en köttfärssås. Och när jag gick där bland frukt och grönt slog mig en tanke. "Tänk om man skulle göra sina egna krossade tomater?"
Det borde väl funka... Och visst. Ner med ett gäng tomater i mixern, lite olivolja, lite hackad vitlök, lite svartpeppar, några nypor socker... Fräscht!
Kände mig riktigt kökskompetent där. Gott som attan blev det. Så klart.
Det blir 3-0 i kväll. Zlatte hänger två och Kongo mörsar in trean i slutet.
23.30 igår påminde jag Krigge om att det var en halvtimme kvar att söka till vårens kurser. Han blev så glad att jag fick ett halv paket Salami från Euroshopper. Jag loggade själv in och började slentriansöka lite kurser, men den nya studera.nu var så ****** usel att jag inte orkade. Söksystemet var ju otroligt begränsat och jobbigt. Bara en sån sak som att man inte kunde söka kurser per skola...
Äh whatever, lika bra att inte läsa nåt nästa termin då. Då blir det bye bye Halmstad på riktigt.
Kanske.
Man vet aldrig.
Just nu är det jobbigaste i mitt liv att lamporna har släckts i datasalen där jag sitter. Och jag måste resa mig upp, traska bort till lampknappen, trycka på lampknappen och sedan gå och sätta mig igen.
Men det får gå.
Det brukar gå.
/Björn
Och jag inser nu att torsdagen kommer att bli en allt annat än angenäm dag. Voi voi...
Men det kan jag ta. Jag har gjort det förr...
Gjorde något genialt i förrgår. Var på Ica Maxi och skulle handla lite lök och grejer för att göra en köttfärssås. Och när jag gick där bland frukt och grönt slog mig en tanke. "Tänk om man skulle göra sina egna krossade tomater?"
Det borde väl funka... Och visst. Ner med ett gäng tomater i mixern, lite olivolja, lite hackad vitlök, lite svartpeppar, några nypor socker... Fräscht!
Kände mig riktigt kökskompetent där. Gott som attan blev det. Så klart.
Det blir 3-0 i kväll. Zlatte hänger två och Kongo mörsar in trean i slutet.
23.30 igår påminde jag Krigge om att det var en halvtimme kvar att söka till vårens kurser. Han blev så glad att jag fick ett halv paket Salami från Euroshopper. Jag loggade själv in och började slentriansöka lite kurser, men den nya studera.nu var så ****** usel att jag inte orkade. Söksystemet var ju otroligt begränsat och jobbigt. Bara en sån sak som att man inte kunde söka kurser per skola...
Äh whatever, lika bra att inte läsa nåt nästa termin då. Då blir det bye bye Halmstad på riktigt.
Kanske.
Man vet aldrig.
Just nu är det jobbigaste i mitt liv att lamporna har släckts i datasalen där jag sitter. Och jag måste resa mig upp, traska bort till lampknappen, trycka på lampknappen och sedan gå och sätta mig igen.
Men det får gå.
Det brukar gå.
/Björn
Speedad helg och bubbel
Helgen passerade i rask takt.
Brummade till Jönköping i fredags efter en dugga som jag pluggat alldeles för mycket på. Krånglade till det så att jag trodde att läraren jävlades med mig istället för att jag gick på min första känsla. Men det är bara typiskt mig
.
Mellanlandade hos min syster på landet, snackade, åt tacos, klämde på tre barn som jag inte sett sen i somras.
Brummade vidare, däckade framför tv:n, vaknade på lördagen och gick i solen.
Jobbade - betjänade ovanligt trevliga kunder.
Kände mig rätt pigg. Serverade cheescake-glass och sopade bumlingar från golvet. Var duktig och undvek allt med socker i.
Brummade vidare till en kompis, snackade, smakade på öl, klämde på en bebis, rantade iväg till krogen, dansade en sväng, hade vårt att sova för det snurrade en del.
Krångel, gäsp upp på söndagen iväg till jobbet, fick skjuts, ingen promenad denna gång.
Kände mig rätt berdrövlig, och kunderna visste exakt hur jag mådde.
Ingen frukost, ingen lunch, serverade en himla massa romrussin-glass, sopade geleormar från golvet och åt en hel del saker med socker i.
Avrundade, eller toppade med pizza efter jobbet, samlade så många kompisar som det går att speed-dejta så snabbt som möligt under 45 minuter.
Brummade mot Halmstad, gjorde ett halvhjärtat försök att att läsa ergonomi i bilen, somnade sju gånger och fick inget gjort.
Däckade vid tolv och drömde läskiga drömmar om små kattungar som ramlade ner i mitt tevatten. Och hur jag försökte rädda dem.
Nu är det tisdag och jag borde ha tentaångest. Men just nu är jag i det stadiet att jag tror att jag har koll, att det inte är så mycket.
Men imorgon är allt annorlunda, det vet jag.
Då blir det att ladda med koffein, koffein och koffein. En del glass också för tröst:) Total banning från tv och film och allt annat roligt som man kan göra när man vill leva...ju.
I morgon kommer allt att vara annorlunda. Typ panik.
Men nu är det nu... och idag är det fortfarande i dag och jag lever vidare i min blonda, ignoranta, patetiska bubbelvärld.
Mmm me like bubbelvärldar.
Minifilosofi: Jag är en bubblare, jag är inte rädd!
/Lena
Brummade till Jönköping i fredags efter en dugga som jag pluggat alldeles för mycket på. Krånglade till det så att jag trodde att läraren jävlades med mig istället för att jag gick på min första känsla. Men det är bara typiskt mig
.
Mellanlandade hos min syster på landet, snackade, åt tacos, klämde på tre barn som jag inte sett sen i somras.
Brummade vidare, däckade framför tv:n, vaknade på lördagen och gick i solen.
Jobbade - betjänade ovanligt trevliga kunder.
Kände mig rätt pigg. Serverade cheescake-glass och sopade bumlingar från golvet. Var duktig och undvek allt med socker i.
Brummade vidare till en kompis, snackade, smakade på öl, klämde på en bebis, rantade iväg till krogen, dansade en sväng, hade vårt att sova för det snurrade en del.
Krångel, gäsp upp på söndagen iväg till jobbet, fick skjuts, ingen promenad denna gång.
Kände mig rätt berdrövlig, och kunderna visste exakt hur jag mådde.
Ingen frukost, ingen lunch, serverade en himla massa romrussin-glass, sopade geleormar från golvet och åt en hel del saker med socker i.
Avrundade, eller toppade med pizza efter jobbet, samlade så många kompisar som det går att speed-dejta så snabbt som möligt under 45 minuter.
Brummade mot Halmstad, gjorde ett halvhjärtat försök att att läsa ergonomi i bilen, somnade sju gånger och fick inget gjort.
Däckade vid tolv och drömde läskiga drömmar om små kattungar som ramlade ner i mitt tevatten. Och hur jag försökte rädda dem.
Nu är det tisdag och jag borde ha tentaångest. Men just nu är jag i det stadiet att jag tror att jag har koll, att det inte är så mycket.
Men imorgon är allt annorlunda, det vet jag.
Då blir det att ladda med koffein, koffein och koffein. En del glass också för tröst:) Total banning från tv och film och allt annat roligt som man kan göra när man vill leva...ju.
I morgon kommer allt att vara annorlunda. Typ panik.
Men nu är det nu... och idag är det fortfarande i dag och jag lever vidare i min blonda, ignoranta, patetiska bubbelvärld.
Mmm me like bubbelvärldar.
Minifilosofi: Jag är en bubblare, jag är inte rädd!
/Lena
Snygg, tydligen
Så var det en ny, sprudlade, strålande och spännande vecka. Och för typ 1417:e gången (i rad!) i mitt liv börjar veckan med en måndag. Hur länge ska den sviten hålla i sig?
Har varit i Göteborg och haft en trevlig helg i goda vänners lag.
Ett litet mysterium dock är det sms som skickades från min mobil någon gång under den sena lördagskvällen. Jag är tämligen säker på att jag själv inte är den som skickat iväg det. Men sms:et som skickades till en ansenlig mängd personer i min telefonbok löd:
"På en skala. Hur snygg är jag?"
Svaren?
10
10
Björn vem?
Sådär... Inte mer än typ en tredjedel
Åtta, på en skala från 1 till 10.
Skitful.
Blå
Det beror på vilken dag och vad det är för väder!
Hur långt är ett snöre?
Grymt snygg!
Du har ju inte fattat nånting... Jag älskar ju dig, jag skiter i att du är Lembits fru...
Du får ett sent svar. Åtta av tio och det är jävligt få som får så höga poäng.
Du är en 9:a på en 10-gradig skala, men när du sitter i datasalen med träningskläder på så är du en 10:a.
Jag har inte orkat förklara eller svara på några sms, men kan åtminstone konstatera att jag faktiskt är ganska snygg.
Bussen hem till Halmstad på söndagsaftonen var en bitter upplevelse. Jag gick på tidigt och gjorde allt i min makt för att slippa få någon bredvid mig. Lade grejer på sätet, lade upp benen och såg så sur, stor och otrevlig ut jag bara kunde.
Det fungerade så klart inte.
Bredvid mig satte sig en relativt finklädd, relativt överviktig, och väldigt spritosande man. Han var full. Jag skruvade extremt besvärat på mig, pluggade demonstrativt in hörlurarna i öronen och vände bort blicken. Sedan växlade jag mellan att sova och låtsassova.
Den tjocke fulle mannen hade med sig en icapåse med öl, vilka han med imponerande tempo och målmedvetenhet bälgade i sig. Det märktes att den tjocke fulle mannen hade druckit öl förr. Jag tappade räkningen över hur många öl han hann dricka under resan...
När vi närmade oss Halmstad försökte han få kontakt.
- Dricker du pilsner?
Jag fortsatte dock låtsassova. Min ipod hade dött sedan en stund tillbaka, men med hörlurarna kvar i öronen hade jag alibi för att inte höra. Då mannen blev utan respons på sin fråga, började han enligt Oscar, som satt precis bakom, att vifta med händer och fingrar framför mitt ansikte, i syfte att kontrollera mitt perceptuella sinne. Det aset! Jag märkte ingenting, men för det där inkräktandet på min integritet hade jag kunnat bli arg på riktigt.
Nåväl. Jag är åtminstone ganska snygg.
Jag har mycket att göra denna vecka. Massa plugg och en hel del annat. Men det ska faktiskt bli trevligt. Eller åtminstone försöker jag intala mig det.
Vi hörs.
/Björn
Har varit i Göteborg och haft en trevlig helg i goda vänners lag.
Ett litet mysterium dock är det sms som skickades från min mobil någon gång under den sena lördagskvällen. Jag är tämligen säker på att jag själv inte är den som skickat iväg det. Men sms:et som skickades till en ansenlig mängd personer i min telefonbok löd:
"På en skala. Hur snygg är jag?"
Svaren?
10
10
Björn vem?
Sådär... Inte mer än typ en tredjedel
Åtta, på en skala från 1 till 10.
Skitful.
Blå
Det beror på vilken dag och vad det är för väder!
Hur långt är ett snöre?
Grymt snygg!
Du har ju inte fattat nånting... Jag älskar ju dig, jag skiter i att du är Lembits fru...
Du får ett sent svar. Åtta av tio och det är jävligt få som får så höga poäng.
Du är en 9:a på en 10-gradig skala, men när du sitter i datasalen med träningskläder på så är du en 10:a.
Jag har inte orkat förklara eller svara på några sms, men kan åtminstone konstatera att jag faktiskt är ganska snygg.
Bussen hem till Halmstad på söndagsaftonen var en bitter upplevelse. Jag gick på tidigt och gjorde allt i min makt för att slippa få någon bredvid mig. Lade grejer på sätet, lade upp benen och såg så sur, stor och otrevlig ut jag bara kunde.
Det fungerade så klart inte.
Bredvid mig satte sig en relativt finklädd, relativt överviktig, och väldigt spritosande man. Han var full. Jag skruvade extremt besvärat på mig, pluggade demonstrativt in hörlurarna i öronen och vände bort blicken. Sedan växlade jag mellan att sova och låtsassova.
Den tjocke fulle mannen hade med sig en icapåse med öl, vilka han med imponerande tempo och målmedvetenhet bälgade i sig. Det märktes att den tjocke fulle mannen hade druckit öl förr. Jag tappade räkningen över hur många öl han hann dricka under resan...
När vi närmade oss Halmstad försökte han få kontakt.
- Dricker du pilsner?
Jag fortsatte dock låtsassova. Min ipod hade dött sedan en stund tillbaka, men med hörlurarna kvar i öronen hade jag alibi för att inte höra. Då mannen blev utan respons på sin fråga, började han enligt Oscar, som satt precis bakom, att vifta med händer och fingrar framför mitt ansikte, i syfte att kontrollera mitt perceptuella sinne. Det aset! Jag märkte ingenting, men för det där inkräktandet på min integritet hade jag kunnat bli arg på riktigt.
Nåväl. Jag är åtminstone ganska snygg.
Jag har mycket att göra denna vecka. Massa plugg och en hel del annat. Men det ska faktiskt bli trevligt. Eller åtminstone försöker jag intala mig det.
Vi hörs.
/Björn
Det här med sopor...
Jag är förtjust.
Jag är sådär uppspelt barnsligt förtjust, fast på ett lite vuxet sätt. Det liksom lyser i ögonen och jag har ett leende på läpparna som liksom inte går att dölja bakom den suraste av påklistrade miner.
Förtjust är vad jag är.
Och vad det är som förtjusar mig så, det är sopor.
Eller kanske snarare de situationer som sophantering kan leda till.
Jag säger det med en gång: Jag tycker det är mycket vidrigt att ställa ut sina stinkande sopor utanför ytterdörren och utsätta grannarna för sådant snusk. Jag är hundra procent emot det. Usch. Jag gör det inte.
Sen finns det ju olika sätt för hyresvärdarna att hantera hyresgäster som för sig med sådana fasoner.
Ett sätt är att göra som på Bolmens. Jag kom nyligen över lite kommunikation, mellan
de som hyr ut studentbostäderna på Bolmens & Gladan och de som bor där... Jag kallar detta sätt "den hårda vägen".
Samtliga hyresgäster på Bolmens och Gladan fick nämligen nyligen ett mail utskickat. Tydligen har det varit en hel del problem med folk som ställer ut sopor i korridorer och liknande:
"Hej!
Den eller de som vi kan indentifiera till 100%, och som ställer soppåsar utanför andras dörrar eller utrymmen, i våra fastigheter kommer vi att polisanmäla, då det är att betrakta som en planerad kriminell handling. Vi kommer även att med omedelbar verkan säga upp hyreskontraktet medvederbörande.
Frågor i detta ärende till undertecknad.
MVH Eu/Börje"
Planerad kriminell handling... Polisanmälan... Vräkning...
Visst är det fascinerande! Lite spännande. Vad är det för brott man begår kanske man börjar undra. Vilken lag är det man bryter mot? Lagen om soputställning utanför dörrar?
Hur som helst. Just de frågorna var det tydligen fler som ställde sig. Och i det allmänna forum som finns på fragerus.net (där de bokar tvättstuga och kan diskutera saker angående bostadärena etc) börjades ovan citerade hotmail att diskuteras.
Någon undrade vad det var för lag man egentligen bröt emot. Någon ansåg att det kvittade, för att det var oförskämt och dålig hyfs att bara ställa ut soporna.
Då klev åter Börje in i bilden. Och med elegant finess lirkade han med poetisk känsla fram följande svar:
"Hej!
Ställ skiten så att någon kan ta dig på bar gärning, så kan vi pröva det i tingsrätten, och då får vi se var det står och hur dom dömer.
BÄR UT SKITEN DIT DET HÖR HEMMA SÅ ÄR PROBLEMET LÖST! ELLER???
MVH Börje"
Ord och inga visor. Jag häpnar faktiskt lite över tonen. Men mest, absolut jättemest, är jag förtjust. Jag tycker det är väldigt roande, hela situationen.
Vill man som hyresvärd inte anamma den kompromisslöst hårda stilen gällande hyresgäster som ställer ut sopor kan man göra som de gör i Stockholm.
Det är faktiskt ännu roligare. Det är faktiskt närmast genialt.
Jag bodde i en studentlägenhet i Solna i somras. Där var det en del personer som ställde ut sopor och annat i korridorerna.
En dag kom jag hem från jobbet. I korridoren på tredje våningen där jag bodde stod det lite olika saker utanför vissa dörrar. Utanför någon dörr stod det en bananlåda. Utanför en annan dörr stod det en petflaska (2 liter). Utanför någon annans dörr stod en påse sopor. Och så vidare...
Det var som vanligt.
Men på varje objekt hade det placerats en röd lapp. En skarp varning med texten:
"ANMANING ATT FLYTTA FÖREMÅL
Ur brandsäkerhetssynpunkt är det ej tillåtet att förvara föremål i korridorer och trapphus. Du som äger detta föremål ombedes därför att omgående plocka bort detta. Om så ej skett innan den .../... kommer föremålet att omhändertagas av fastighetspersonalen."
Ja, helt enkelt:
Om man ställde ut sina sopor utanför dörren och inte bar ner dem i soprummet skulle fastighetspersonalen göra det åt en... Denna hanteringsmetod skulle kunna benämnas "den mjuka vägen".
Det är ganska olika nivå på hoten i de bägge fallen...
- Ta bort soporna, annars polisanmäler vi dig och vräker dig på sekunden!
- Ta bort soporna, annars gör vi det gärna åt dig!
Och som avslutning på allt detta roliga - en bild. Och jag lovar! Bilden är inte arrangerad. Bilden är INTE arrangerad. Så här såg det ut:
Bilden föreställer alltså en Coca Cola-flaska, vilken alltså prytts med en röd varningslapp...
Ha en god helg nu, allesammans.
/Björn
Jag är sådär uppspelt barnsligt förtjust, fast på ett lite vuxet sätt. Det liksom lyser i ögonen och jag har ett leende på läpparna som liksom inte går att dölja bakom den suraste av påklistrade miner.
Förtjust är vad jag är.
Och vad det är som förtjusar mig så, det är sopor.
Eller kanske snarare de situationer som sophantering kan leda till.
Jag säger det med en gång: Jag tycker det är mycket vidrigt att ställa ut sina stinkande sopor utanför ytterdörren och utsätta grannarna för sådant snusk. Jag är hundra procent emot det. Usch. Jag gör det inte.
Sen finns det ju olika sätt för hyresvärdarna att hantera hyresgäster som för sig med sådana fasoner.
Ett sätt är att göra som på Bolmens. Jag kom nyligen över lite kommunikation, mellan
de som hyr ut studentbostäderna på Bolmens & Gladan och de som bor där... Jag kallar detta sätt "den hårda vägen".
Samtliga hyresgäster på Bolmens och Gladan fick nämligen nyligen ett mail utskickat. Tydligen har det varit en hel del problem med folk som ställer ut sopor i korridorer och liknande:
"Hej!
Den eller de som vi kan indentifiera till 100%, och som ställer soppåsar utanför andras dörrar eller utrymmen, i våra fastigheter kommer vi att polisanmäla, då det är att betrakta som en planerad kriminell handling. Vi kommer även att med omedelbar verkan säga upp hyreskontraktet medvederbörande.
Frågor i detta ärende till undertecknad.
MVH Eu/Börje"
Planerad kriminell handling... Polisanmälan... Vräkning...
Visst är det fascinerande! Lite spännande. Vad är det för brott man begår kanske man börjar undra. Vilken lag är det man bryter mot? Lagen om soputställning utanför dörrar?
Hur som helst. Just de frågorna var det tydligen fler som ställde sig. Och i det allmänna forum som finns på fragerus.net (där de bokar tvättstuga och kan diskutera saker angående bostadärena etc) börjades ovan citerade hotmail att diskuteras.
Någon undrade vad det var för lag man egentligen bröt emot. Någon ansåg att det kvittade, för att det var oförskämt och dålig hyfs att bara ställa ut soporna.
Då klev åter Börje in i bilden. Och med elegant finess lirkade han med poetisk känsla fram följande svar:
"Hej!
Ställ skiten så att någon kan ta dig på bar gärning, så kan vi pröva det i tingsrätten, och då får vi se var det står och hur dom dömer.
BÄR UT SKITEN DIT DET HÖR HEMMA SÅ ÄR PROBLEMET LÖST! ELLER???
MVH Börje"
Ord och inga visor. Jag häpnar faktiskt lite över tonen. Men mest, absolut jättemest, är jag förtjust. Jag tycker det är väldigt roande, hela situationen.
Vill man som hyresvärd inte anamma den kompromisslöst hårda stilen gällande hyresgäster som ställer ut sopor kan man göra som de gör i Stockholm.
Det är faktiskt ännu roligare. Det är faktiskt närmast genialt.
Jag bodde i en studentlägenhet i Solna i somras. Där var det en del personer som ställde ut sopor och annat i korridorerna.
En dag kom jag hem från jobbet. I korridoren på tredje våningen där jag bodde stod det lite olika saker utanför vissa dörrar. Utanför någon dörr stod det en bananlåda. Utanför en annan dörr stod det en petflaska (2 liter). Utanför någon annans dörr stod en påse sopor. Och så vidare...
Det var som vanligt.
Men på varje objekt hade det placerats en röd lapp. En skarp varning med texten:
"ANMANING ATT FLYTTA FÖREMÅL
Ur brandsäkerhetssynpunkt är det ej tillåtet att förvara föremål i korridorer och trapphus. Du som äger detta föremål ombedes därför att omgående plocka bort detta. Om så ej skett innan den .../... kommer föremålet att omhändertagas av fastighetspersonalen."
Ja, helt enkelt:
Om man ställde ut sina sopor utanför dörren och inte bar ner dem i soprummet skulle fastighetspersonalen göra det åt en... Denna hanteringsmetod skulle kunna benämnas "den mjuka vägen".
Det är ganska olika nivå på hoten i de bägge fallen...
- Ta bort soporna, annars polisanmäler vi dig och vräker dig på sekunden!
- Ta bort soporna, annars gör vi det gärna åt dig!
Och som avslutning på allt detta roliga - en bild. Och jag lovar! Bilden är inte arrangerad. Bilden är INTE arrangerad. Så här såg det ut:
Bilden föreställer alltså en Coca Cola-flaska, vilken alltså prytts med en röd varningslapp...
Ha en god helg nu, allesammans.
/Björn
Färganalys
Måste börja med att erkänna.
Jag skrev en ny tidsplan i går natt, på ytterligare en post-it, bytte dock från grön till rosa och tänkte att detta skulle göra mitt liv mer välorganiserat.
Det började bra. Kom upp kvart i åtta efter bara tre snoozningar och gick en rask promenad. So far so good.
Hittade lite reklamblad i trapphuset som jag väldigt villigt tog med upp.
Jag tror inte egentligen att jag tänkte:
Jag vill stirra på glansiga bilder med massa prylar som man kanske kan beställa eller bara drömma om bara för att kunna slippa plugga.
Men det gjorde jag.
Så frukosten som skulle ta en timma enligt min maniska rosa lapp tog tre.
För jag hann tänka en del och titta ut genom fönstret rätt länge.
Och när det ändå gick så långsamt varför inte passa på att varva ner? Ta på sig raggisar, koka te och tänka.
Varannan sida i det lilla reklamhäftet erbjöd snabblån av pengar. Det stod att man bara kunde skicka in talongen nedan. Rätt sjukt.
Jag tänkte på alla kids som kan använda sina hightec telefoner och beställa pengar utan att mamma och pappa vet något (såg en dokumentär om detta)
Jag tänkte på människor som tycker att detta är väldigt lockande (javisst, jag gillar att shoppa, men nej tack)
Jag tänkte på min lilla 20a som skickas till Amnesty varje månad.
Jag tänkte mer men det orkar ni inte lyssna på.
Det fanns en bok i reklamhäftet som man kunde köpa fraktfritt, det handlade om hur färger påverkar oss som jag fick lite lust att köpa.
Men när jag räknat lite på det så kunde jag lika gärna hitta en i affären.
Definitivt billigare och utan att en hel drös med diverse böcker om finn dig själv och virka en bil anländer.
Och när vi ändå snackar färg så är det så att jag ska fotograferas i morgon i egenskap av cool student:)
Jag ska se ut som jag brukar göra en vanlig skoldag, men gärna färgglad.
Hm...blå eller blå?
Vit passade inte så jag gick och solade.
Vilken färg passar till brända rosa ögonlock?
Fjolla?
Givetvis.
Började plugga vid halv tre, inte riktigt som förväntat, men nu är det som det är. Bara att gilla läget.
Ska försöka skärpa mig och genomföra mina tidsplaner så att jag har något annat att skriva om än vad jag hittar i posten och hur vain jag är.
Minifilosofi: Ensamhet leder inte alltid till produktivitet
/Lena
Jag skrev en ny tidsplan i går natt, på ytterligare en post-it, bytte dock från grön till rosa och tänkte att detta skulle göra mitt liv mer välorganiserat.
Det började bra. Kom upp kvart i åtta efter bara tre snoozningar och gick en rask promenad. So far so good.
Hittade lite reklamblad i trapphuset som jag väldigt villigt tog med upp.
Jag tror inte egentligen att jag tänkte:
Jag vill stirra på glansiga bilder med massa prylar som man kanske kan beställa eller bara drömma om bara för att kunna slippa plugga.
Men det gjorde jag.
Så frukosten som skulle ta en timma enligt min maniska rosa lapp tog tre.
För jag hann tänka en del och titta ut genom fönstret rätt länge.
Och när det ändå gick så långsamt varför inte passa på att varva ner? Ta på sig raggisar, koka te och tänka.
Varannan sida i det lilla reklamhäftet erbjöd snabblån av pengar. Det stod att man bara kunde skicka in talongen nedan. Rätt sjukt.
Jag tänkte på alla kids som kan använda sina hightec telefoner och beställa pengar utan att mamma och pappa vet något (såg en dokumentär om detta)
Jag tänkte på människor som tycker att detta är väldigt lockande (javisst, jag gillar att shoppa, men nej tack)
Jag tänkte på min lilla 20a som skickas till Amnesty varje månad.
Jag tänkte mer men det orkar ni inte lyssna på.
Det fanns en bok i reklamhäftet som man kunde köpa fraktfritt, det handlade om hur färger påverkar oss som jag fick lite lust att köpa.
Men när jag räknat lite på det så kunde jag lika gärna hitta en i affären.
Definitivt billigare och utan att en hel drös med diverse böcker om finn dig själv och virka en bil anländer.
Och när vi ändå snackar färg så är det så att jag ska fotograferas i morgon i egenskap av cool student:)
Jag ska se ut som jag brukar göra en vanlig skoldag, men gärna färgglad.
Hm...blå eller blå?
Vit passade inte så jag gick och solade.
Vilken färg passar till brända rosa ögonlock?
Fjolla?
Givetvis.
Började plugga vid halv tre, inte riktigt som förväntat, men nu är det som det är. Bara att gilla läget.
Ska försöka skärpa mig och genomföra mina tidsplaner så att jag har något annat att skriva om än vad jag hittar i posten och hur vain jag är.
Minifilosofi: Ensamhet leder inte alltid till produktivitet
/Lena
Gnällig gråsugga söker tid
Gråsuggedag. Vad hände med min sol, min brittsommar, min vår som egentligen är en höst?
Vad hände med att vi skulle vara färdiga med vårt superambitiösa projektarbete vid lunch?
Vad hände med att jag glatt skulle smatterblogga mellan 13-14?
Vad hände med att jag skulle flåsa på löpbandet och spänna mina muskler mellan 14 och 16?
Vad hände med att jag skulle smaska på något gott och energirikt mellan 16 och 17.30?
Vad hände med att jag skulle trycka in muskulatur och ben i en fräsch hjärna mellan 17.30 och 20?
Vad hände med min tid med diverse kända människor på en viss fyrkant mellan 20 och 22?
Vad hände med fortsatt frenetiskt plugg med en uppvärmd hjärna blandat med koffein till tusen mellan 22-01?
Suck. Gråsuggedag.
Klockan är just nu 16.09 och jag bloggar och min tidsplan som jag skrev ner på en grön post it-lapp i går natt för största bästa bekvämlighet och för mest effektivt Lenaliv, är förvanskad, spräckt, gone, borta, finito, in the gutter kan man säga.
Ska aldrig mer kladda tidsmallar på gröna post-its. (Eller?)
Så hur blir det nu då...
Jo, blogga en stund till.
Cykla förbi gymmet fastän träningskläderna bränner i väskan.
Stanna på Hemköp för att köpa uppmuntrande, glädjepillrig glass.
Komma hem och önska att vattnet är tillbaka så jag kan koka ägg.
Ställa in daten med diverse kända människorna på en viss fyrkant.
Gråta en skvätt.
Trycka in musculus, nervus, slavus skitus i hjärnan.
Och när jag somnar ska mitt mantra vara
"Gör aldrig en tidsplan på grön post-it, det håller aldrig"
Me like life?
- Ja imorgon...
Minifilosofi: Idag blir det ingen minifilosofi. Jag är trött.
/Lena
Vad hände med att vi skulle vara färdiga med vårt superambitiösa projektarbete vid lunch?
Vad hände med att jag glatt skulle smatterblogga mellan 13-14?
Vad hände med att jag skulle flåsa på löpbandet och spänna mina muskler mellan 14 och 16?
Vad hände med att jag skulle smaska på något gott och energirikt mellan 16 och 17.30?
Vad hände med att jag skulle trycka in muskulatur och ben i en fräsch hjärna mellan 17.30 och 20?
Vad hände med min tid med diverse kända människor på en viss fyrkant mellan 20 och 22?
Vad hände med fortsatt frenetiskt plugg med en uppvärmd hjärna blandat med koffein till tusen mellan 22-01?
Suck. Gråsuggedag.
Klockan är just nu 16.09 och jag bloggar och min tidsplan som jag skrev ner på en grön post it-lapp i går natt för största bästa bekvämlighet och för mest effektivt Lenaliv, är förvanskad, spräckt, gone, borta, finito, in the gutter kan man säga.
Ska aldrig mer kladda tidsmallar på gröna post-its. (Eller?)
Så hur blir det nu då...
Jo, blogga en stund till.
Cykla förbi gymmet fastän träningskläderna bränner i väskan.
Stanna på Hemköp för att köpa uppmuntrande, glädjepillrig glass.
Komma hem och önska att vattnet är tillbaka så jag kan koka ägg.
Ställa in daten med diverse kända människorna på en viss fyrkant.
Gråta en skvätt.
Trycka in musculus, nervus, slavus skitus i hjärnan.
Och när jag somnar ska mitt mantra vara
"Gör aldrig en tidsplan på grön post-it, det håller aldrig"
Me like life?
- Ja imorgon...
Minifilosofi: Idag blir det ingen minifilosofi. Jag är trött.
/Lena
Att börja med vokalen
Åh vad skönt att äntligen få sova...
Men... Var det inte nåt? Nåt mer... som ska göras?
Jo.
Den här bloggen skulle ju uppdateras!
Har ni sett på Ica Maxi?
Julskyltningen har börjat! Glitter, stakar och stjärnor trängs med tomtar och bockar. Lite som en onsdagskväll på kåren...
På entrédörrarna sitter det information om öppettider för hela julhelgen....
Jag gick och klämde lite på allt det fina. Tindrade lite med mina blå ögon. Sen hämtade jag mig, och kände mig mest matt.
Jag gillar inte alls bilden på mig här på studentbloggen. Varje gång jag ser den blir jag lite irriterad på den uppenbart störige människan som plirar in i kameran. Men jag får dras med den. Tjejen i toppen på den här bloggsidan heter förresten Sara och gick i min klass en gång i tiden... Nu är hon snart färdigutbildad polis, minsann. Söt som socker är hon.
En konstig sak med portugiser är att de skrattar underligt på msn... Vi svenskar håller oss ju huvudsakligen med "haha" eller "hehe".
Sen är det två skillnader med portugiser. Den ena är att de gärna använder det internationella "lol", som jag personligen någonsin i hela mitt liv aldrig kommer att använda. De använder dessutom gärna en förlängning av "lol", som "lololololololololololololol".
Men det konstigaste är när de skriver sena "haha:n".
Dels skulle de aldrig nöja sig med ett "haha". Nej nej nej... Det ska vara många ha:n. Hahahahahahahahahahahahahahaha.....
Men!
De börjar alltid med vokalen! Det vill säga: "Ahahahahaha".
Ahahahahaha.
Jag tycker det är jättekonstigt. Hur kan man börja ett skratt med en vokal?
Nä nu ska jag sova.
/Björn
Men... Var det inte nåt? Nåt mer... som ska göras?
Jo.
Den här bloggen skulle ju uppdateras!
Har ni sett på Ica Maxi?
Julskyltningen har börjat! Glitter, stakar och stjärnor trängs med tomtar och bockar. Lite som en onsdagskväll på kåren...
På entrédörrarna sitter det information om öppettider för hela julhelgen....
Jag gick och klämde lite på allt det fina. Tindrade lite med mina blå ögon. Sen hämtade jag mig, och kände mig mest matt.
Jag gillar inte alls bilden på mig här på studentbloggen. Varje gång jag ser den blir jag lite irriterad på den uppenbart störige människan som plirar in i kameran. Men jag får dras med den. Tjejen i toppen på den här bloggsidan heter förresten Sara och gick i min klass en gång i tiden... Nu är hon snart färdigutbildad polis, minsann. Söt som socker är hon.
En konstig sak med portugiser är att de skrattar underligt på msn... Vi svenskar håller oss ju huvudsakligen med "haha" eller "hehe".
Sen är det två skillnader med portugiser. Den ena är att de gärna använder det internationella "lol", som jag personligen någonsin i hela mitt liv aldrig kommer att använda. De använder dessutom gärna en förlängning av "lol", som "lololololololololololololol".
Men det konstigaste är när de skriver sena "haha:n".
Dels skulle de aldrig nöja sig med ett "haha". Nej nej nej... Det ska vara många ha:n. Hahahahahahahahahahahahahahaha.....
Men!
De börjar alltid med vokalen! Det vill säga: "Ahahahahaha".
Ahahahahaha.
Jag tycker det är jättekonstigt. Hur kan man börja ett skratt med en vokal?
Nä nu ska jag sova.
/Björn
All tid i världen och socker-koma
Det har varit en sådan där helg ni vet. En sådan som jag tänkte - Jag har all tid i världen.
Jag har hela helgen på mig att plugga.
Men som resulterade i att information angåendet bäckenet och lårmuskulaturen trycktes in i en ovillig sockerhög hjärna igår mellan 22.30 och 01.00.
I stället har jag nog banne mig gjort allt annat för att undvika att plugga.
Man måste ju få andas lite, resonerade jag.
Så på fredagen var det sol.
Jag cyklade omkring i staden på min underbara squink-cykel, frenetiskt letande på loppis efter saker jag verkligen inte behöver.
Köpte en lykta, åt lyxost, åt choklad, spikade upp lyktor, vattnade blommor, möblerade om, städade, gjorde gigantisk omelett, powerwalk på Galgberget och givetvis kollade jag på Idol hemma hos Jossan - satt och skrek på en viss hes nisse som inte kan sjunga med fyra kattungar klängandes i tröjan.
Så på lördagen var det ju sol och givetvis måste man ju vara ute då. Så det blev det en tripp till havet.
Promenixade fram och tillbaka och tyckte att det kunde vara dags för våren att anlända, plockade snäckor och blev blöt om fötterna.
Var på stan och shoppade en del nödvändiga saker (faktiskt) (nästan), åt av min gigantiska omelett, fick hålla mig för att inte slita upp glasspaketet som väntade på mig i frysen.
I stället gick jag powerwalk med Emelie på Galgberget, pluggade nästan - jag renskrev information om några muskler.
Jag hyrde 3 filmer, undvek pokerkväll, tvättade, undvek pokerkväll igen, kollade på Babben, kollade på 2 filmer och när klockan var 01.45 då var det ju försent att börja plugga. Det hade jag ju sett till. Mycket listigt.
På söndagen så skulle jag gå upp nio för att plugga men kom inte upp förrän elva och då kunde jag ju lika gärna ge mig upp på Galgberget igen även om det inte var sol.
Tog en lång frukost, ringde min syster och tänkte prata en kvart.
En timma och fyra minuter senare var samtalet avslutat och klockan var efter 15.
Oj iväg till biblioteket på jakt efter dator, fick cykla vidare till högskolan för det stängde ju.
Fixade med bloggen som ska komma i tidningsform och det tog tre timmar.
Jag handlade, åt gigantisk omelett igen, kollade på Luuk, pratade med en kompis i en kvart (58 minuter), slet upp glasspaketet. Mumsade.
Sen var klockan 22.30 - dags för studier.
Socker-koma
Minifilosofi: Socker-koma bör unvikas vid studier
/Lena
Tylösand
Jag har hela helgen på mig att plugga.
Men som resulterade i att information angåendet bäckenet och lårmuskulaturen trycktes in i en ovillig sockerhög hjärna igår mellan 22.30 och 01.00.
I stället har jag nog banne mig gjort allt annat för att undvika att plugga.
Man måste ju få andas lite, resonerade jag.
Så på fredagen var det sol.
Jag cyklade omkring i staden på min underbara squink-cykel, frenetiskt letande på loppis efter saker jag verkligen inte behöver.
Köpte en lykta, åt lyxost, åt choklad, spikade upp lyktor, vattnade blommor, möblerade om, städade, gjorde gigantisk omelett, powerwalk på Galgberget och givetvis kollade jag på Idol hemma hos Jossan - satt och skrek på en viss hes nisse som inte kan sjunga med fyra kattungar klängandes i tröjan.
Så på lördagen var det ju sol och givetvis måste man ju vara ute då. Så det blev det en tripp till havet.
Promenixade fram och tillbaka och tyckte att det kunde vara dags för våren att anlända, plockade snäckor och blev blöt om fötterna.
Var på stan och shoppade en del nödvändiga saker (faktiskt) (nästan), åt av min gigantiska omelett, fick hålla mig för att inte slita upp glasspaketet som väntade på mig i frysen.
I stället gick jag powerwalk med Emelie på Galgberget, pluggade nästan - jag renskrev information om några muskler.
Jag hyrde 3 filmer, undvek pokerkväll, tvättade, undvek pokerkväll igen, kollade på Babben, kollade på 2 filmer och när klockan var 01.45 då var det ju försent att börja plugga. Det hade jag ju sett till. Mycket listigt.
På söndagen så skulle jag gå upp nio för att plugga men kom inte upp förrän elva och då kunde jag ju lika gärna ge mig upp på Galgberget igen även om det inte var sol.
Tog en lång frukost, ringde min syster och tänkte prata en kvart.
En timma och fyra minuter senare var samtalet avslutat och klockan var efter 15.
Oj iväg till biblioteket på jakt efter dator, fick cykla vidare till högskolan för det stängde ju.
Fixade med bloggen som ska komma i tidningsform och det tog tre timmar.
Jag handlade, åt gigantisk omelett igen, kollade på Luuk, pratade med en kompis i en kvart (58 minuter), slet upp glasspaketet. Mumsade.
Sen var klockan 22.30 - dags för studier.
Socker-koma
Minifilosofi: Socker-koma bör unvikas vid studier
/Lena
TylösandNya ord, humor, guld och problem
Det är lördag kväll. Och det har varit en bra dag. Alldeles lagom.
Igår gick det vilt till i min lilla lya, med herrar Oscar, Mattias och så småningom ****-Ivar.
Tillsammans drack vi öl och njöt dessutom av vindruvor, havreflarn och varandras sällskap. Jag och Mattias bondade (bonda är ett ord som hör hemma i SAOL) extra över den gememsamma nämnaren "Motherfucker" (shot innehållande whisky och tabasco) vilken vi delade olika, men ändå starka erfarenheter av.
Jag bondade även extra med Oscar då det visade sig att vi hade en gemensam nämnare i att ha haft en mycket autentisk och het sexdröm med en kändis. Jag glömmer aldrig när den där drömmen med Gwen Stefani. Det var så fint. Och så bra! Oscar mindes tydligt och med välbehag sin dröm om/med Cameron Diaz.
Hur som helst. Vi gick ut på stan och hade så trevligt vi kunde. Det var trevligt.
På vägen hem lyckades vi med konststycket att färdas tre personer på en cykel. En cykel utan pakethållare. Det var spännande.
Förlåt, mamma, jag ska aldrig göra om det. Kanske. Om det inte är absolut nödvändigt. Eller åtminstone ganska nödvändigt.
Det var så vackert i förmiddags. Jag hade spenderat en stund på stan och skulle promenera hem till Bolmens. Jag ringde till Medya för att beställa en kebabrulle att plocka upp på vägen. Och det blev så vältajmat att precis när jag steg in i butiken var pizzamannen i färd med att vika ihop och slå in med alldeles nylagade kebabrulle. Eller som jag skämtsamt, för mig själv, kallade den; min kebabfrulle! Ha ha ha ha! Oj vad nöjd jag är med den ordvitsen. Kebabfrullen var magnifik. Delikat. Åh.
Och min ordvits... My God. Beyond genious.
Det påminner om dagen vi satt ett gäng i min gamla lägenhet, och något plötsligt ramlade ner från en vägg. Och jag yttrade det hysteriskt roliga:
"Oh no! My apartment is falling apart. It's a falling apartment!"
Sen, på någon gammal potatisåker i söder, mosade IFK Göteborg nåt lantbrukarkorplag från typ Danmark.
Det var härlig underhållning och värmde själen. Nu är guldet nära. Jättenära. Någon undrade, beträffande Joe Coles assist till Drogbas 2-1-mål mot Valencia i onsdags, när man såg en sådan passning i allsvenskan senast... Jag säger bara: PONTUS WERNBLOOM.
Ni såg väl de sensuellt framsmekta passningarna till bägge målen?
Pontus är en krigare och poet i samma person.
I afton har jag och Oscar legat i min bäddsoffa och tittat på Michael Moors nya, Sicko. Den var, som väntat, bra. Och lite kuslig och tragisk.
Och så en dålig sak med dagen. Tvättstugans torktumlare är tydligen inte i sitt bästa skick. Efter nästan 90 minuters tumlande var min tvätt varm och fuktig. Och den härligt uppfriskande apple blossom-doften som impregnerat mina kläder hade bytts ut mot en doft av mögel, instängdhet och smuts. Jag har lagt alla fuktiga kläder i sängen i hopp om att problemet ska försvinna.
Jag sover nog i bäddsoffan i natt. Och när jag vaknar är problemet borta. Tvätten är vikt, sorterad, upphängd och doftande av äppelblom.
Ses.
/Björn
Igår gick det vilt till i min lilla lya, med herrar Oscar, Mattias och så småningom ****-Ivar.
Tillsammans drack vi öl och njöt dessutom av vindruvor, havreflarn och varandras sällskap. Jag och Mattias bondade (bonda är ett ord som hör hemma i SAOL) extra över den gememsamma nämnaren "Motherfucker" (shot innehållande whisky och tabasco) vilken vi delade olika, men ändå starka erfarenheter av.
Jag bondade även extra med Oscar då det visade sig att vi hade en gemensam nämnare i att ha haft en mycket autentisk och het sexdröm med en kändis. Jag glömmer aldrig när den där drömmen med Gwen Stefani. Det var så fint. Och så bra! Oscar mindes tydligt och med välbehag sin dröm om/med Cameron Diaz.
Hur som helst. Vi gick ut på stan och hade så trevligt vi kunde. Det var trevligt.
På vägen hem lyckades vi med konststycket att färdas tre personer på en cykel. En cykel utan pakethållare. Det var spännande.
Förlåt, mamma, jag ska aldrig göra om det. Kanske. Om det inte är absolut nödvändigt. Eller åtminstone ganska nödvändigt.
Det var så vackert i förmiddags. Jag hade spenderat en stund på stan och skulle promenera hem till Bolmens. Jag ringde till Medya för att beställa en kebabrulle att plocka upp på vägen. Och det blev så vältajmat att precis när jag steg in i butiken var pizzamannen i färd med att vika ihop och slå in med alldeles nylagade kebabrulle. Eller som jag skämtsamt, för mig själv, kallade den; min kebabfrulle! Ha ha ha ha! Oj vad nöjd jag är med den ordvitsen. Kebabfrullen var magnifik. Delikat. Åh.
Och min ordvits... My God. Beyond genious.
Det påminner om dagen vi satt ett gäng i min gamla lägenhet, och något plötsligt ramlade ner från en vägg. Och jag yttrade det hysteriskt roliga:
"Oh no! My apartment is falling apart. It's a falling apartment!"
Sen, på någon gammal potatisåker i söder, mosade IFK Göteborg nåt lantbrukarkorplag från typ Danmark.
Det var härlig underhållning och värmde själen. Nu är guldet nära. Jättenära. Någon undrade, beträffande Joe Coles assist till Drogbas 2-1-mål mot Valencia i onsdags, när man såg en sådan passning i allsvenskan senast... Jag säger bara: PONTUS WERNBLOOM.
Ni såg väl de sensuellt framsmekta passningarna till bägge målen?
Pontus är en krigare och poet i samma person.
I afton har jag och Oscar legat i min bäddsoffa och tittat på Michael Moors nya, Sicko. Den var, som väntat, bra. Och lite kuslig och tragisk.
Och så en dålig sak med dagen. Tvättstugans torktumlare är tydligen inte i sitt bästa skick. Efter nästan 90 minuters tumlande var min tvätt varm och fuktig. Och den härligt uppfriskande apple blossom-doften som impregnerat mina kläder hade bytts ut mot en doft av mögel, instängdhet och smuts. Jag har lagt alla fuktiga kläder i sängen i hopp om att problemet ska försvinna.
Jag sover nog i bäddsoffan i natt. Och när jag vaknar är problemet borta. Tvätten är vikt, sorterad, upphängd och doftande av äppelblom.
Ses.
/Björn
Tänkartorsdag
I dag är det en sådan där dag då knasiga saker händer. Och en sådan där dag då jag måste fundera över varför allt är så knasigt.
Som i morse cyklade jag ner på stan för att hämta upp enkäter till vår arbetsanalys. När jag rull rull, tramp tramp och squink squinkar fram på storgatan så sitter där en tjej. Hon slänger upp en gitarr, lägger fram en mössa, sätter fram en skylt och tar ton... Jag läser på skylten. Men tänker, jag måste sett fel? Så jag sneglar med listiga ögon återigen när jag cyklar tillbaka åt andra hållet. Jajemensan. Där stod det:
Till London och skönhetsoperation.
Och jag sneglade listigt åt ena hållet för jag tänkte här står ju säkert hela möhippegänget redo. Men nej.
Och jag sneglade listigt åt andra hållet och tänkte att dolda kameran måste vara här någonstans. Men nej.
Till slut tänkte jag att jag nog inte var så listig, utan det kanske bara var så här tragiskt som det stod.
Eller nä...jag bestämmer mig just i denna stund för att denna tjej höll på med ett socialt experiment som säkert skulle bevisa någon smart poäng.
Jag hoppas det.
Senare när jag skulle handla så hände något som fick mig att tänka på Sverige och att vi är så ruskigt bra på att stå i kö. Att vara duktiga. Att vänta på vår tur. Eller?
Jag hade tagit en plastpåse och stod framför de skinande äpplena. Jag skulle precis böja mig fram och ta det perfekta äpplet när en tjej som jag sett i ögonvrån, rundar mig, kommer upp på min vänstra sida, sträcker sig över mig och tar mitt äpple, det perfekta äpplet!!!!
Får man göra så? Finns det inga omkörningsregler? Inte köra om på insidan! Inte sno min parkering! Inte bara göra så där! Va! Mitt perfekta äpple. Så fräckt.
Så nu har jag funderat på Sverige i världen och jag känner så här. Bisarra saker... kanske bara blir allt vanligare?
Är det bra eller dåligt?
Konst, litteratur, och folk blir fräckare för att skapa poäng. För att synas mer.
Hur bisarr kan världen bli och kommer vi att hänga med?
Minifilosofi: När tankarna är slut så kanske man ska sova.
Lena
Som i morse cyklade jag ner på stan för att hämta upp enkäter till vår arbetsanalys. När jag rull rull, tramp tramp och squink squinkar fram på storgatan så sitter där en tjej. Hon slänger upp en gitarr, lägger fram en mössa, sätter fram en skylt och tar ton... Jag läser på skylten. Men tänker, jag måste sett fel? Så jag sneglar med listiga ögon återigen när jag cyklar tillbaka åt andra hållet. Jajemensan. Där stod det:
Till London och skönhetsoperation.
Och jag sneglade listigt åt ena hållet för jag tänkte här står ju säkert hela möhippegänget redo. Men nej.
Och jag sneglade listigt åt andra hållet och tänkte att dolda kameran måste vara här någonstans. Men nej.
Till slut tänkte jag att jag nog inte var så listig, utan det kanske bara var så här tragiskt som det stod.
Eller nä...jag bestämmer mig just i denna stund för att denna tjej höll på med ett socialt experiment som säkert skulle bevisa någon smart poäng.
Jag hoppas det.
Senare när jag skulle handla så hände något som fick mig att tänka på Sverige och att vi är så ruskigt bra på att stå i kö. Att vara duktiga. Att vänta på vår tur. Eller?
Jag hade tagit en plastpåse och stod framför de skinande äpplena. Jag skulle precis böja mig fram och ta det perfekta äpplet när en tjej som jag sett i ögonvrån, rundar mig, kommer upp på min vänstra sida, sträcker sig över mig och tar mitt äpple, det perfekta äpplet!!!!
Får man göra så? Finns det inga omkörningsregler? Inte köra om på insidan! Inte sno min parkering! Inte bara göra så där! Va! Mitt perfekta äpple. Så fräckt.
Så nu har jag funderat på Sverige i världen och jag känner så här. Bisarra saker... kanske bara blir allt vanligare?
Är det bra eller dåligt?
Konst, litteratur, och folk blir fräckare för att skapa poäng. För att synas mer.
Hur bisarr kan världen bli och kommer vi att hänga med?
Minifilosofi: När tankarna är slut så kanske man ska sova.
Lena
Värt det?
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag.
Det är onsdag, men det blir en ganska lugn kväll. Blir en lång och rejäl pokerafton med pöjkera på fartyget. Senast gick det ju väldigt bra, bortsett från att jag tappade bort hela vinsten på drygt 500 kronor på gatan utanför...
Ska försöka att undvika det misstaget i kväll.
Annars är det faktiskt ganska mycket plugg som gäller just nu i dagarna. Seminarie på fredag och jag har som vanligt förhalat allt arbet i två veckor, så nu komprimeras allt in på kort tid. Som vanligt.
Fick tips av Jocke av en kurs som kan vara värd att läsa här i höst. 7,5 poäng. Kursplanen och examinationen är utan tvekan det enklaste jag någonsin sett. Något jag gjort i betydligt större omfattning, mer avancerat tidigare här på högskolan...
Är det värt att söka, gå på lite föreläsningar och något seminarie och lämna in en sketenkel uppgift för att hämta 7,5 gratispoäng? Jag skall tänka på saken.
Zlatans nickmål igår var inte menat som en nick på mål. Det var menat som en nickpassning.
Magic växer och växer... Titelspåret är... Ja. Magiskt.
Jag har tråkigt.
Jättetråkigt. Jättejättejättetråkigt.
Nu ska jag fortsätta skriva på mitt arbete.
/Björn
Det är onsdag, men det blir en ganska lugn kväll. Blir en lång och rejäl pokerafton med pöjkera på fartyget. Senast gick det ju väldigt bra, bortsett från att jag tappade bort hela vinsten på drygt 500 kronor på gatan utanför...
Ska försöka att undvika det misstaget i kväll.
Annars är det faktiskt ganska mycket plugg som gäller just nu i dagarna. Seminarie på fredag och jag har som vanligt förhalat allt arbet i två veckor, så nu komprimeras allt in på kort tid. Som vanligt.
Fick tips av Jocke av en kurs som kan vara värd att läsa här i höst. 7,5 poäng. Kursplanen och examinationen är utan tvekan det enklaste jag någonsin sett. Något jag gjort i betydligt större omfattning, mer avancerat tidigare här på högskolan...
Är det värt att söka, gå på lite föreläsningar och något seminarie och lämna in en sketenkel uppgift för att hämta 7,5 gratispoäng? Jag skall tänka på saken.
Zlatans nickmål igår var inte menat som en nick på mål. Det var menat som en nickpassning.
Magic växer och växer... Titelspåret är... Ja. Magiskt.
Jag har tråkigt.
Jättetråkigt. Jättejättejättetråkigt.
Nu ska jag fortsätta skriva på mitt arbete.
/Björn
Moviedrömmar och 637 kr delat på 21 dar
Äntligen! Jag har en ny cykel!
Fast jag menar en gammal, en sån där som går att fälla ihop och ta med in på lektionen, men som jag inte orkar bära utan låser fast med dubbla lås istället. Men med sådan ruljans som det är på cyklar i den här staden så kanske man borde sova med den?
Rull rull. tramp tramp och squink squink.... Jag cyklade lycklig till skolan och brydde mig inte om att jag var sen. Som vanligt. För cykeln är en sån cykel som man blir glad av. Cykelfrälst.
Helgen var promenadig, fikig, ölig, känslig, mysig, matig, shoppig och alla andra iggiga saker man kan vänta sig när ens närmsta vänner är på besök.
Att tillägga är att det inte funkar att leva som förut när man är student.
637 kronor är en sorglig siffra att mötas av när man fick csn för enbart en vecka sen.
Allvarligt jag vet inte vad jag pysslar med eller jag menar, vad mina pengar pysslar med.
Måste börja med kassabok, sluta glo på kläder, byta från finchoklad till fulchoklad, koka och svälla mina egna bönor, inte gå ut...inte leva.
Eller så nallar man från sparkontot:)
Igen.
Suck.
Veckan har startat i minst 100 knyck och mera väntar.
Det är redovisningar, fördjupningsarbeten, duggor och allt annat som får mig att vilja lägga in mig på apoteket och få novalucol via dropp.
Mina nerver! Kommer direkt från folkhögskola där kreativitet står i centrum. Där det inte finns några fel eller misstag att begå. Man bara är.
Snacka om att världar krockar. Nu är jag allt annat än det softiga "jag är"
Mer av Lena kanske man kan säga. (Hysterisk) Men det finns väl en ide med det också?!
Tänker på alla filmer som jag missar Snyft! Jag förgås av smärta!
Att jag kommer bli den där människan som säger "vi kan ta vilken som för jag har inte kollat på film på evigheter"
Att bli en såndär som andra kan köra över när det gäller filmval är min fasa.
Det är ju jag som ska göra det, det är ju min roll att köra över, så ska alla bli sura fastän de ändå tycker om mig för jag har så bra filmsmak.......Och då är ju allt som det ska.
Minifilosofi: Dela 637 kronor på 21 dagar och inse att det är ohållbart.
/Lena
Fast jag menar en gammal, en sån där som går att fälla ihop och ta med in på lektionen, men som jag inte orkar bära utan låser fast med dubbla lås istället. Men med sådan ruljans som det är på cyklar i den här staden så kanske man borde sova med den?
Rull rull. tramp tramp och squink squink.... Jag cyklade lycklig till skolan och brydde mig inte om att jag var sen. Som vanligt. För cykeln är en sån cykel som man blir glad av. Cykelfrälst.
Helgen var promenadig, fikig, ölig, känslig, mysig, matig, shoppig och alla andra iggiga saker man kan vänta sig när ens närmsta vänner är på besök.
Att tillägga är att det inte funkar att leva som förut när man är student.
637 kronor är en sorglig siffra att mötas av när man fick csn för enbart en vecka sen.
Allvarligt jag vet inte vad jag pysslar med eller jag menar, vad mina pengar pysslar med.
Måste börja med kassabok, sluta glo på kläder, byta från finchoklad till fulchoklad, koka och svälla mina egna bönor, inte gå ut...inte leva.
Eller så nallar man från sparkontot:)
Igen.
Suck.
Veckan har startat i minst 100 knyck och mera väntar.
Det är redovisningar, fördjupningsarbeten, duggor och allt annat som får mig att vilja lägga in mig på apoteket och få novalucol via dropp.
Mina nerver! Kommer direkt från folkhögskola där kreativitet står i centrum. Där det inte finns några fel eller misstag att begå. Man bara är.
Snacka om att världar krockar. Nu är jag allt annat än det softiga "jag är"
Mer av Lena kanske man kan säga. (Hysterisk) Men det finns väl en ide med det också?!
Tänker på alla filmer som jag missar Snyft! Jag förgås av smärta!
Att jag kommer bli den där människan som säger "vi kan ta vilken som för jag har inte kollat på film på evigheter"
Att bli en såndär som andra kan köra över när det gäller filmval är min fasa.
Det är ju jag som ska göra det, det är ju min roll att köra över, så ska alla bli sura fastän de ändå tycker om mig för jag har så bra filmsmak.......Och då är ju allt som det ska.
Minifilosofi: Dela 637 kronor på 21 dagar och inse att det är ohållbart.
/Lena
Var tog Dumlekolan vägen?
Måndag.
Vilken helg.
Visst blev det serieseger med Vapnö IF i lördags. Efter en dramatisk tillställning ute på Sannarp slog vi Serbiska med 3-2, vilket visade sig räcka för att knipa förstaplatsen.
Det blev en lyckad lagfest på kvällen...
Söndagen spenderades hemma hos Oscar och Mattias. En alldeles förträfflig dagen-efter-dag.
Jag måste få säga det. Pizzeria Medya är tillbaka! Kanske starkare än någonsin. Efter en drygt två år lång svacka med snålare pizzor och anskrämlig service har vinden vänt tillbaka. Det är underbart.
Vidare gjordes en fantastisk upptäckt under kvällen. Mattias och Oscar hade investerat i bägge säsongerna av "Riket" på dvd. Ingen av oss hade några starkare/klarare minnen av själva serien. Vi var ju ganska små när det sändes. Mindes Ernst-Hugos "danskdjävlar", de där som diskade och att det var konstig ljussättning... Sånt.
Men vi drog igång med säsong 1.
Och det är ju fullkomligt briljant! Helt magiskt. Ernst-Hugo Järegård briljerar och... Ja, det är en sann njutning att följa. Riket regerar.
Idag har jag ägnat mig åt återhämtning, en sväng på kårgymmet med ****-Ivar och en session i datasalen. Den har varit ganska oproduktiv.
IFK Göteborg-Bajen i kväll... Nervöst. Kom igen Wernbloom!
Har hunnit med en ansenlig mängd lyssningar på Bruce Springsteens Magic nu. Efter första 2-3 lyssningarna var jag mäkta besviken. Det är dock tvivelaktigt en platta som växer för varje lyssning. Bruce kan än. Titelspåret är nog min favorit.
Och så ett fint minne från söndagen:
Det är ganska sent in på kvällen, under andra avsnittet av Riket. Oscar kryper plötsligt ner från soffan. Han går ner på knä och rotar lite.
"Är det någon som har tagit Dumlekolan som låg här förut" muttrar han besviket.
Från golvet på andra sidan bordet ligger Mattias och sträcker upp handen i triumf.
Och Oscar kryper tillbaka upp i soffan, med ett icke tillfredsställt sockerbegär.
/Björn
Vilken helg.
Visst blev det serieseger med Vapnö IF i lördags. Efter en dramatisk tillställning ute på Sannarp slog vi Serbiska med 3-2, vilket visade sig räcka för att knipa förstaplatsen.
Det blev en lyckad lagfest på kvällen...
Söndagen spenderades hemma hos Oscar och Mattias. En alldeles förträfflig dagen-efter-dag.
Jag måste få säga det. Pizzeria Medya är tillbaka! Kanske starkare än någonsin. Efter en drygt två år lång svacka med snålare pizzor och anskrämlig service har vinden vänt tillbaka. Det är underbart.
Vidare gjordes en fantastisk upptäckt under kvällen. Mattias och Oscar hade investerat i bägge säsongerna av "Riket" på dvd. Ingen av oss hade några starkare/klarare minnen av själva serien. Vi var ju ganska små när det sändes. Mindes Ernst-Hugos "danskdjävlar", de där som diskade och att det var konstig ljussättning... Sånt.
Men vi drog igång med säsong 1.
Och det är ju fullkomligt briljant! Helt magiskt. Ernst-Hugo Järegård briljerar och... Ja, det är en sann njutning att följa. Riket regerar.
Idag har jag ägnat mig åt återhämtning, en sväng på kårgymmet med ****-Ivar och en session i datasalen. Den har varit ganska oproduktiv.
IFK Göteborg-Bajen i kväll... Nervöst. Kom igen Wernbloom!
Har hunnit med en ansenlig mängd lyssningar på Bruce Springsteens Magic nu. Efter första 2-3 lyssningarna var jag mäkta besviken. Det är dock tvivelaktigt en platta som växer för varje lyssning. Bruce kan än. Titelspåret är nog min favorit.
Och så ett fint minne från söndagen:
Det är ganska sent in på kvällen, under andra avsnittet av Riket. Oscar kryper plötsligt ner från soffan. Han går ner på knä och rotar lite.
"Är det någon som har tagit Dumlekolan som låg här förut" muttrar han besviket.
Från golvet på andra sidan bordet ligger Mattias och sträcker upp handen i triumf.
Och Oscar kryper tillbaka upp i soffan, med ett icke tillfredsställt sockerbegär.
/Björn