Manodepressiva veckor

Tjosan. De närmaste 8-9 dagarna rymmer bannemej inte många lediga stunder... Det är så mycket olika saker som ska göras på alla möjliga håll och kanter att jag nästan har tvivlat på min förmåga att ro allt i hamn. Ro saker i hamn är dock lite av det jag gör bäst, hur mörkt det än ser ut, så jag ska nog reda ut även den här stormen.

Jag träffade ett blogg-fan på kåren i onsdags. "Fan" är kanske att ta i, men det skiter jag faktiskt i. Hon läste bloggen och uttryckte sin uppskattning. För mig är det ett fan. Det var dock inte lika överraskande som hennes uttalande om att hon varit hemma hos mig på pannkaksefterfest någon gång i vintras. Då kom jag ihåg att Chris ju hade med sig sällskap till mitt nattliga pannkaksgille den där gången. Tack för senast, ehm.. Annika? Hed?

Eftersom min mor var så otaktisk att pressa ut mig den så sent i månaden som den 18:e, som gör att jag fyller år exakt en vecka före löning när alla är panka och därmed inte har råd att köpa presenter, innebär lyckligtvis att Krigge har bokat upp mig på lördag kväll för ett hemligt äventyr. Det ska bli spännande.

Usch. Jag tycker verkligen att det är vansinnigt trist att terminen nästan är slut. Att tredje pluggåret i princip är över. Jag gillar inte dessa uppbrott. Verkligen inte alls. Jag ska uppfinna en utbildning som är för evigt. Då skulle man ju dessutom aldrig behöva betala tillbaka sina CSN-lån. Så ska jag värva alla klasskamrater jag någonsing haft och leva det ljuva studentlivet för evigt.

Samtidigt är ju allt helt underbart. Sista veckorna av vårterminen är alltid ett manodepressivt virrvarr.

Passa på att ha en fantastisk helg nu.

Björn

Kommentarer
Postat av: Elin

Hihi.. ja, det är faktiskt lite kul när någon hejar på en och man har ingen aning om vem det är.. känner sig lite som en f-kändis i det läget ;-)

2007-05-25 @ 22:52:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback