Vad har du för dig, Lena?

Jaha. Lördag. Igår var det fredag och lite av Lenas bloggdag, men hon skrev inget ser jag...

Varför skrev du ingenting igår, Lena?

Glömde du bort det?
Orkade du inte?
Ville du inte?

Går du ut i bloggstrejk på grund av vår låga blogglön? Varför har du i så fall inte involverat mig? Jag är ganska duktig på att bygga skyltar. Vi hade kunnat demonstrera tillsammans fram och tillbaka i glasgången. Då hade demonstrationen blivit dubbelt så stor. Ja, om du nu har demonstrerat själv alltså... Vi hade kunnat ropa arga ramsor om våra omänskliga förhållanden. Polisen hade kommit dit med såna där plastskölder, tårgas och vattenkanoner. Rolf Porseryd hade rapporterat.

Hur gick demonstrationen, Lena?
Om du nu demonstrerade alltså.

Eller är du kanske sjuk, Lena?
Har du drabbats av en sjukdom som gör dig kraftlös och oförmögen att ens rätta till håret när det åker ner framför ögonen? Du kanske är så sjuk att du inte ens orkar klia dig lite på ena armen, fastän det kliar jättemycket. Som ett myggbett fast mycket mycket mer.
Är du så sjuk, Lena?
I så fall; Krya på dig!

Eller kanske, Lena, har du en laptop. Och senast du hade besök var det någon som ställde den i översta hyllan i bokhyllan. Och nu står du där och kan inte nå den. Du når den inte ens när du hoppar så högt du bara kan. Inte ens om du ställer dig på en stol når du den. Du kanske skulle nå den om du ställde dig på stolen och hoppade, men du vågar inte eftersom du kanske skulle ramla ner på golvet och slå dig.

Eller så har du en stationär dator, och då vore det ju ett omständligt bus att ställa hela den högst upp i bokhyllan. Om det ens skulle gå.

Kanske du glömde bort att det var din bloggdag igår, Lena?
Du kanske hade fullt upp med andra saker att tänka på? Idolfinal och sånt. Och skola så klart. Jag har ju faktiskt ingen aning om hur mycket du har i skolan just nu, Lena. Du kanske är levande begravd i skolarbete så till den grad att du helt enkelt inte kom ihåg att du skulle blogga igår?

Eller, hemska tanke, tänk om du faktiskt är levande begravd i skolarbete på riktigt. Du kanske försökte nå den den pärmen högst upp i bokhyllan, men när du stod där och skuttade ihärdigt råkade du välta bokhyllan med alla block, böcker och pärmar över dig. Och där ligger du just nu, som ett jordbävningsoffer, under all möjlig kurslitteratur, handouts, artiklar, anteckningar och pennor och väntar på att någon ska hitta dig. Du får klara dig på att äta suddigum och dricka bläcket i pennorna.

Om det är så tycker jag synd om dig, Lena.
Hoppas det inte är så.

Ja du, Lena...

Varför bloggade du inte igår?

/Björn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback