Här kommer ett litet snabbinlägg med uppdatering från Lenas jul.

Julafton passerade lugnt och skönt, förutom att min vegetariska julmat glömdes i en frys i Malmö?

Annars var det ett pakethav till syskonbarnen under julgranen.

Minstingen var mer intresserad av bubbelplast än av den rosa fluffiga väskan hon fick i julklapp.

En stor del av kvällen hjälpte jag henne på med gummistövlar, av med gummistövlar, på med gummistövlar, av med gummistövlar - konstaterade att hon skulle växa upp till en frodig shoppoholic som jag är och gilla gummistövlar.

Tomten var för svag, jag fick ingen säng.
Däremot fick jag en våg, kan det vara en hint?
Nä jag önskade mig faktiskt en.

Skulle pluggat i dag, vaknade klockan tolv.

Inte stabilt.

Insåg att det bara var sex timmar till förfesten och gick på en promenad - som egentligen innebar en biltur ner till kompisens soffa.

Så nu väntar den där festen där man grundligen blir synad i kanten.

Festen där man inte vill ha en mörk vinterutväxt i hårbotten.

Festen där man inte vill ha tjugoåttaårsrynkor.

Festen där man önskar att rödbetssalladen, chokladen, knäcken och all annan skit man vräkt i sig de senaste dagarna inte ska synas.

Festen där man undrar varför inte beach 2007 höll sig till julen 2007.

Festen där man får sona sina synder och inte blir förlåten.

Ja, varför går man dit då.

Jo hoppet blir ju större för varje år.

Jag hoppades som vanligt att detta året, det är detta året som jag ska glida in och vara bäst.

Men sen finns det ju lite bubbel och mycket goda vänner där också.

Jag håller tummarna för att ljuset är dämpat.

Jag håller tummarna för att alla andra har samma tankar som jag.

Att vi allihopa känner oss lika små.

Men det blir nog skoj.

Miniångest: Juldagen

/Lena