I morse väcktes jag av tonerna från en grupp mer eller mindre skönsjungande ungdomar. Yrvaken som jag var trodde jag först att det var ett demonstrationståg, men efter att ha dragit upp rullgardinen kunde jag snabbt konstatera att det var ett gäng nollor. Härligt tänkte jag och erinrades med ett leende på läpparna om tiden som både nolla och straffmästare.

I samband med nollningen har ÄNTLIGEN den värmande solen börjat titta fram mer och mer och jag håller tummarna för att det är slut på det regniga vädret. Annars hoppas jag för er som nollas skull att staberna har varit flitiga och gjort regnscheman.