Det är näst intill aldrig någon som vet var min hemort ligger. Man får alltid förklara med avstånd, närmsta stad och liknande, men efter veckans vägras så vet väl alla var Munkedal ligger.
Kan man kalla sig Halmstadsbo efter två och ett halv år i stan? Om inte så vet jag inte riktigt vad jag är för bo, för Munkedal känns faktiskt lite avlägset. Faktum är detta till trots att jag har fått större och varmare känslor för min födelseort efter att jag flyttat därifrån. Men flytta tillbaka...? Nej.... så långt kommer det nog inte att gå.
Men när slutar man att säga "Jag bor i Halmstad, men är från Munkedal" ?
Någonsin? 
Ibland blir killen och vänner lite förrvirrade när jag säger att jag ska vara hemma över helgen. Hemma var? I mitt egna hem eller i mitt andra egna hem, för jag är ju hemma när jag är hos mamma och pappa också. Eller?
Ibland känner jag mig faktiskt mest hemma i Göteborg, som ligger mitt emellan. Och där har jag inte ens bott! Eller i Uddevalla, där jag gick i gymnasiet och spenderade kanske alldeles för mycket tid under tonåren, dit jag även heller aldrig skulle kunna tänka mig att flytta.
För tillfället känns mitt kök och mitt sovrum som min borg. Där kan jag sprida ut hela mig och alla mina tillhörigheter. Jag har valt inredning och det känns "hemma". Vardagsrummet är väl också okey, dock med lite ambivalent inredning..måste nog ta tag i det där. Sedan.




/Elin, som ska vara hemma hela jullovet. Både hemma här och hemma där.