Åh, imorgon är det tentadags! Ångesten borde ha infunnit sig för längesedan, men icke.

Såg en otroligt bra film på Filmstudion igår, Italienaren. En rysk film som handlar om ett barnhemsbarn. Låter lite tårdrypande kanske, men det var mycket glädje trots allvaret och känslorna.

Ska erkänna att suget efter sol är något mer än bara lite överhängande. Det finns i hela min tankebild just nu, och det gör mig galen. Kollar stup i kvarten på restresesidorna och vill att vecka 12 ska komma i en rusande fart. Det där med tid är för övrigt väldans underligt då den ibland går otroligt sakta och ibland helt plötsligt är över (fast tiden kan väl inte vara "över"?). Dagens förmiddag har jag en känsla av kommer sega sig fram, kanske mest på grund av att det bara finns "plugg" på schemat. Fast kaffepaus, duscha och luncha ska också hinnas med innan jag börjar jobba klockan 15.
Åter till tid: Innan vecka 12 ska jag ha hunnit ha haft tenta, gjort några dagars praktik, haft besök av mamma & pappa (ska bli kul!), varit i Göteborg och hälsat på en kompis, haft en slappehelg, dragit igång samtalsgruppen Ellen samt hunnit plugga inför nästa tenta.
Det känns otroligt långt till vecka 12. Nästan lika långt känns det tills klockan ska bli 15 och jag får promenera iväg till Indiska. Bara nästan lika långt... lite orealistiskt lät det hela nu, men, äsch, en känsla är en känsla är en känsla är en känsla...
Borde verkligen fortsätta bläddra sporadiskt i min kurslitteratur.

Hjärtslaget drar förresten igång idag. Tyvärr har jag själv aldrig besökt det, men har hört envisa rykten om att det brukar vara riktigt kul.


Trevlig helg!
/Elin