Trots att jag är från en liten, liten ort (Munkedal) så betyder inte detta att man känner alla. Vissa kanske tror att så är läget och visst, jag har väl ganska bra koll på vilka som är från Munkedal när jag ser dem. Men namn? Nej, nej, nej...
Samtidigt som jag började på Lärarprogrammet här i Halmstad (hösten 2004) så började även Anna. Anna är också från Munkedal och vi har alltid gått i parallellklasser ändå från förskolan och genom hela gymnasiet. Vi har snackat, hejat och vetat vem den andre är, men mer än så vill jag inte påstå att det varit.
I våras hamnade vi på samma skola när vi skulle ha VFU (praktik) och till och med i samma arbetsrum. I fyra veckor hade vi bara varandra och gissa vad vi fann?
En ny vän!
Självklart har vi nog båda alltid vetat att vi egentligen skulle passa bra ihop som vänner, men vi har ju alltid hamnat i olika umgängeskretsar.
Man vet att man funnit en bra vän när man oroar sig för att hon/han ska tycka att det är tråkigt när det på förfesten ser ut att bara bli ni två och hon/han säger: Fast jag tycker nästan att det är roligare att bara vara med Dig...



Just nu är läget dock lite tråkigt. Anna har ett uppehåll från skolan och jag ska erkänna att lite (läs: mycket) tomt är det allt. Fast jag förstår henne. Ska man läsa fem år på högskolan kanske man behöver en liten brejk ibland. Och jag träffar henne ju ibland ändå!
Men poängen är väl att det är så fantastiskt: hur man kan lyckas bli så bra vän med någon som man haft runt sig i 12 år utan att upptäcka denne på riktigt!

Anna - jag saknar Dig och vill ses oftare!

/Elin