Hemlängtan från mitt ena hem till mitt andra hem har börjat klia i hela kroppen. Jag saknar min lilla 29-kvadratare. Jag saknar min uteplats. Jag saknar min säng. Jag saknar min garderob. Jag saknar min vänner. Jag vill åka hem. Hem till Halmstad.

Idag ska jag tydligen städa iordning här hemma i villan. Det måste ju se fint ut när mamma & pappa kommer tillbaka från semestern. Så istället för att städa har jag fikat mellan 10,30 och 13,30. Nu fastnade jag även framför datorn och så är jag lite hungrig också. Hmm.. städa känns mindre lockande.

I mitt förra inlägg ska jag erkänna att jag kanske var lite väl hård mot en viss stad. Uddevalla har verkligen sin charm, men just då så kände jag mig mest lurad. Lurad av upphissade förväntningar på den perfekta utekvällen. Lurad av glittret från Bävån. Lurad av förväntningarna på att träffa massa människor man inte sett sedan juldagen (som verkligen är den dagen på året då man ser ALLA).
Faktum är väl att kvällen inte alls var så dålig som jag ville påstå sist. Jag fick ju vara med en av de personer som är anledningen till att jag faktiskt åker hem. Och att folksamlingen i entrén till Harrys var så stor att vi korta tjejer gled förbi utan att betala gjorde mig lite glad.
Gillar inte köer. Och betala alldeles för mycket för Harrys känns mindre lockande. Jag är stolt över mitt förbismitande, så det så!

Nu skriker magen efter mat. Det blir fynd i frysen á la thai. Mmmm!
/Elin