En måndag utan motvind

I går var en fin dag.

Det var ingen motvind när jag cyklade till och från skolan, vilket är extremt viktigt för mitt humör.

Finns det något värre än att cykla i motvind?


När fingrarna kladdar i vantarna, kassarna på styret slår mot ekrarna, det vinglar fram och tillbaka, det isar i tänderna för det är svårt att hålla käften stängd och näsan snorar.

Man ställer sig upp ömsom lutar sig tillbaka för att hitta den kraft som benen vägrar ge en.

Det är då jag stiger av och går, alldeles gråtfärdig.


Det är något särskilt djävulskt känslosamt att sitta fast i motvind, svärande och svettandes.

Det är därför jag aldrig vågat testa spinning.

Jag har alltid undrat över detta: Att hur bra kondition jag än har anammat så ger mina ben upp i motvindscykling och jag får astmaandning av att gå i trappor.


Men som sagt, det var ingen motvind bara en vacker dag.

Satte mig i föreläsningssalen prick kvart över vilket var stort för mig som vanligtvis brukar slajda in ett par minuter för sent.

Hade en bra föreläsning med en bra lärare även om alla kemiska beteckningar såg ut att skapa trevliga mönster i stället för sockerarter.

Cashade i allfall in mitt första VG på en av tentorna och är ytterst nöjd med min insats.

Därmed var dagen så när som på fulländad.


Fulländad blev den efter träningen, utmattad och en känsla av oövervinnlighet.


Resten av kvällen/natten förflöt genom att jag surfade runt på nätet i ungefär sju timmar.

Förträngde att jag borde studera de där roliga mönstren som passar mer som gardiner än sockerartsinformation i min hjärna.

Men jag tyckte jag var värd att softa efter mitt tentaresultat.

Kan ju liksom njuta av vågen när den ändå är här... liksom.


Tänkte på facebook igen.

Man surfar omkring och märker att man inte är addad av vissa och undrar varför, man är inte superlativad av sina närmaste och undrar varför, man är inte en av vännernas "top friends" och undrar varför och värst av allt man ser alla söta uppmuntrande meddelanden mellan vänner som man själv vill ha.


Så den där "ansiktsboken" kanske ackumulerar mer ensamhet?

Hm detta kräver djupare analys och lite choklad.


Minityckande: Om VG togs bort och det bara fanns G som betyg så skulle nog många studenter bli av med magkatarren och inte galoppera mot väggen.

/Lena 

  


Kommentarer
Postat av: okänd

Hej Lena! Jag har troget följt din blogg sedan nollningen, delvis för att jag är väldigt sugen på att studera vid HH men ocskå för att jag gillar ditt sätt att skriva. Och i måndags (tror jag det var)såg jag dig på Hemköp det var lite kul faktiskt. Keep up the good work!

2007-11-14 @ 10:06:33
Postat av: mia

heja dig lena!! cred för ditt flitiga plitande.. av en okänd. å strunta i ansiktsboken då om den inte e snäll mot dig.. inte värt riktigt så mycke jobbiga tankar kanske.. Massa tyckaom * mia

2007-11-15 @ 12:28:21
Postat av: Lena

Okänd människa som handlar på Hemköp gör Lena lycklig, mycket trevligt med några uppskattande ord.
Tackar ödmjukast.
Gör något åt suget å sök till HH i april vetja.

2007-11-16 @ 00:06:42
Postat av: Lena

Mia...fina Mia
Ibland så tänker jag, analyserar jag, funderar jag på diverse saker och det behöver inte betyda att jag lider nämnvärt.
Denna dag var det ansiktsboken och så är det när jag skriver. Ibland så är det bästa materialet lite allmänt gnäll.
He he
Ssshhh
Säg inget till någon.
Då det är vår lilla hemlighet...

2007-11-16 @ 00:13:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback