Ensam bekänner

Hur ensam kan man vara en helg utan att det blir skadligt?


Klockan var 23 när några vänner drog igen dörren på fredagskvällen.

Det dröjde ända till måndag morgon klockan 8.15 innan jag träffade folk igen, om jag nu inte ska räkna med hemköpskvinnan som hjälpte mig att fixa pantmaskinen som var full eller den bittra kärringen som skrek hetsfullt

- Cykla på höger sida din idiot!


Förutom dessa två människor vilkas interaktion i mitt liv jag aldrig kommer att förglömma så har jag varit helt ensam.

Är man riktigt ensam när den enda beröring man lyckas sno åt sig är handflatan som ger en växel i affären?
Eller om man börjar bråka med bibliotekarien om sin låneskuld bara för att få prata lite.

Ja antagligen.


Jag försökte tänka att jag laddade mina batterier, men i själva verket var det rätt tråkigt.


Så var gjorde jag då i min ensamhet?

Jag kollade på fyra filmer, varav en endaste var värd att betygsätta.

Jag åt typ hela tiden.

Jag drack så mycket te att jag inte minns vad det var för smaker.

Jag läste en halv bok, som jag antagligen bara ska använda som bokstöd hedanefter.

Jag gick två mil i solen och tittade på alla glada hundar som jag ville stjäla och krama.

Jag astma-sprang längre än förväntat i solen och förbannade motvinden.


Och när jag var som ensammast på hela jorden så joinade jag facebook.

(Och det är här den skadliga delen av ensamhet kommer in)


You awful traitor!!

Usch jag vet.

Vad ska en flicka göra när ens vänner inte mailar på hotmail som vanligt, inte heller skriver på msn som vanligt, och inte ringer för de lever på studentpengar. Vad ska man göra när man är utfryst by facebook?


Jo jag tryckte på en knapp och vips så var jag med.

Jag är inte stolt, men nu har jag bekänt i alla fall.


Hittade i allfall två försvunna vänner som jag rest och jobbat med i olika länder, det var roligt.
Sen har jag redan hunnit bli pokad, superlativad, taggad, vampyrbiten och allt annat trams som gör att jag är fastbunden i stolen framför datorn - dock mindre ensam.

Så nu är helgen äntligen över och jag behöver kommandon som:

- Sitt ner Lena!

- Prata inte så mycket Lena!

 Men på torsdag räknar jag med att den mesta av  "jag har inte pratat med en enda verklig människa-energin" har avdunstat och jag kommer att vara mig själv igen.


Minifilosofi: Det är okej att tycka till om saker och det är okej att ändra sig - faktiskt ganska modigt.

/Lena



  


Kommentarer
Postat av: Jennifer

Ha ha... skönt man inte är ensam om att vara utfryst by facebook. Det går snart inte längre att bojkotta facebook när ALLA man känner säger saker som "vi ses i kväll, på face book". "Jag såg dig på facebook i går".... men jag håller ut än så länge. Tycker förresten din helg lät jätteskön!

2007-11-06 @ 08:06:02
Postat av: The Fan

Välkommen till sekten..MooOOoaaahahahahaha...

2007-11-06 @ 15:11:01
Postat av: Lena

Tyvärr så skäms jag fortfarande...
Och jag tycker det är bedrövligt jobbigt att facebook nu äger mig och mina bilder.
Men som sagt värre grupptryck har jag knappast utsatts för.
Kanske kan man likna facebook vid den populära bruden på högstadiet med billig parfym och brunkräm som en rand under hakan - som ägde flocken?
Och ja, hon var populär. Faktiskt.

2007-11-06 @ 23:15:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback