Söndag natt och jag är hemkommen från jobbhelg i Jönköping.

Söndag natt och jag funderar på makt.

Kunder har en benägenhet att vara elaka mot expediter.

De har också en blottad perversitet när det gäller att förnedra och stärka sitt maktförhållande som människa gentemot andra människor som står på den andra sidan disken.

Kanske gör de det för att det är så - att det finns en disk emellan som skapar trygghet.
Eller så tycker de att människan som står på andra sidan ska "vara jävligt tacksam för att jag kommer och köper saker här"

Missta er aldrig när exempelvis en gammal tant med pälsmössa långsamt hasar in med rullatorn i butik. Inte heller när hon blinkar med stora ögon bakom tre centimeter tjocka glasögon. Hon frågar stillsamt.

-   Har ni den där lilla chokladkartongen med röda hjärtan i?

Jag log stort för hon var rätt söt och talade med svungande sopranisk mjuk expeditiska... hur pedagogiskt som helst och använde ord som: jag är ledsen, tyvärr, finns det inget annat.

Och innan jag hunnit reagera så hade den lilla söta tanten förvrängts till ett monster ur en Manga-film.

-   Då kunde du väl för helvete sagt det då så slapp jag komma in i denna skitbutik!!!!

Sen hasade, rullade hon ut i slowmotion.

Missta er aldrig när exempelvis en medelålders man med en ljuv, charmig norrländsk dialekt kommer in i butiken.

Jag stod och diskade och hade ryggen mot kassan.

Han visslade på mig.

Han visslade PÅ MIG.

Och jag tänkte: Näpp inte idag.

Så jag log större än någonsin
(För det får man lära sig när man expedit - le och se gudomligt trevlig ut men ändå tänka - vilken idiot)

-  Visslar gör man väl bara på hundar?

Jag log fortfarande och tyckte att det var väl lagom uppnosigt, fortfarande kunde jag behålla min respekt samtidigt som jag skämtade.

-   Visslar gör man på expediter som står och sover, sa han och kastade två tjugolappar på mig.

Så idag har jag funderat på makt och varför vissa människor är så elaka då det kommer till en så simpel sak som glass och godis. Det är ju inte direkt någon som ligger och dör. Men man kan nästan tro det.

Vad hände med ordet "Ursäkta"?

Så där nu har jag skrivit av mig lite. Annars var helgen soft förutom att jag tryckte i mig alldeles för många chokladtryfflar samtidigt som jag läste om ätstörningar i nutritionsboken.

Kanske är det en ätstörning? Vad vet jag.

Minifilosofi:  Makt och heder, de går inte att ta på - två känslotillstånd som inte syns. 
                      Äh, släng dem i hundskålen.
/Lena