Cyklade utan mössa och vantar idag. Wohooo!
Helt plötsligt hörde man fåglarna hela tiden och kände varma luftströmmar i motvinden.

Fick också känna på min första attackstorm av flygfän i ansiktet. Jag undrar om man vågar hänga in vinterjackan nu?

Hade handledning i idrottsfysiologi i morse, vi ska genomföra ett projekt berörande rörlighet.
Min studiegrupp och jag ska i fyra veckor stretcha baksida och framsida av låret för att öka rörligheten.

Mitt mål är att kunna nå golvet med händerna, eller ja, med fingertopparna i alla fall. Fruktansvärt stel är bara förnamnet.

Så då kanske man kan ge igen för de stunder man var ovig, eller utskrattad när man gick på dansklasser när man var yngre.

När alla andra barn kunde lägga pannan mot knäna så kunde Lena bara... ehh dansa:)

Eller så kanske jag om fyra veckor kommer att komma fram till att jag faktiskt har anatomiska avvikelser och faktiskt är ett ovigt freak bortom all hjälp.

Nåja, det återstår att se. Det kan ju knappast bli värre.

I dag funderar jag på relationer.

År 2000 gjorde jag en retreat i tystnad under åtta dagar i norra Indien.

Jag gjorde något som kallas för visuella meditationer, vilket betyder att man får visualisera ett scenario, lite som en problemlösning kan man säga.

Jag tänker på det jag mediterade på då:

Att en vän som man har, kan göra något som gör att den vännen inte längre betraktas som en vän.

Att en ovän kan göra något så oväntat som att hjälpa dig och helt plötsligt blir din vän.

Att det finns en stor grå massa av människor som förblir neutrala, varken vänner eller ovänner.

Ganska intressant, med tanke på det egna fria valet.

Att var och en kan välja hur man kan se på saker och ting ur olika perspektiv, hur var och en kan välja att bemöta på olika sätt, att relationer är fragila, att relationer kan förändras snabbare än anat, att man kan behålla eller förändra det man har.

Vad gjorde din vän för att bli din ovän?

Vad gjorde din ovän för att bli din vän?

Och framför allt, alla i den gråa massan? De är varken vänner eller ovänner, för det har du ju inte valt ännu...

Summan av kardemumman var att man som egen person har en skyldighet att förstå att det är man själv som kräver saker utav andra, och att det är man själv som delar ut värdena för olika människor beroende på vad man kan vinna ur situationen.

En slags rörlighet, en stretch liksom:)

Spårade kanske ur lite, men jag gav mig själv lov att göra det.

Kan ju börja undra om det är fullmåne snart såsom jag svamlar.

Minireligion: Det egna fria valet

/Lena