Vad har jag lärt mig idag?

Jag har palperat fötter på lektionen i dag. Letat ligament, muskelfästen och muskler.

Mycket komplicerade små kroppsdelar som hjälper oss omfamna världen, eller ja, trycker mot marken och skapar balans.

Jag insåg att jag har bredare fötter än Madde.

Jag filurade på om Tommy ljög när han sa att han har 39 i skostorlek, varför passar då hans skor mig?

Jag insåg att jag antagligen är plattfot och rullar på utsidan av fötterna.

Jag lärde mig Thompsons test.

Jag lärde mig att det var mindre mysigt att gräva i aprikospåsen, äta aprikoser när man inte tvättat händerna efter att ha fotkramats en evighet.

Etthundratrettio kronor kostade fyra minuter och femtiotvå sekunder hos en väldigt lång läkare i går.

Han var snäll, fast dum.

Han sa att jag hade ont på fel ställe, för att det skulle kunna vara benhinneinflammation.

Han visste inte ens skillnad på symptom eller idrottsskador.

I stället konstaterade han att jag var plattfot (surprise!)

Han tyckte sjukgymnaster var onödiga och att inflammationshämmande medicin var överskattat.

Långa farbrodern lyssnade inte och skrattade i stället åt mina bekymmer.

Han sade: Spring inte på asfalt, kära du.

Och jag sa: Men jag kan ju inte ens gå, jag går långsammare än en pensionär... med hund.
Allt jag gör, gör ont.

Långa farbrodern ställde sig upp, jag fick ont i nacken av att titta på honom. Jag funderade på om han skulle bli snällare i en rödrandig kostym.

Han sa: Jag skickar en remiss till ortopedkliniken.

Jag sa: hur lång tid tar det? Man mår ju dåligt psykiskt av att inte får röra på sig.

Han sa: Men lilla vännen, det är ju inte som att det är akut, eller hur... adjö.

När dörren stod öppen och jag satt på golvet och samlade ihop strumpor och skor lärde jag mig att även om man betalar så är det ingen som lyssnar.

Jag lärde mig att jag precis hade betalat för att bli klappad på huvudet.
Efteråt cyklade jag hem diagnoslös.

Jag funderar på att klottra ner en egen smärtanamnes tills jag ska till sjukgymnasten (som jag bokade ändå, privat) Jag borde förbereda ett psykbryt, kanske ska skrika och gråta lite så att man tas på allvar?
Eller kommer han skicka mig till en annan avdelning då?

En sak jag ska göra är att vägra bli klappad på huvudet igen. Ta kommandot helt enkelt.

Jag betalar för hjälp - då ska jag banne mig ha hjälp, åtminstone en tvåvägskommunikation.

Så är det.

Lite arg är jag.

Nya tag helt enkelt.

Ett dåligt minirim: Plattfot, fnattfot, knappfot. En platt fot som fått fnatt, fungerar knappt. 

/Lena