Torsdag kväll - radion och jag håller varandra sällskap.
Även att jag är ledig i morgon så kan jag inte ta ut ledigheten ännu.
En mindre rapport skall fullföljas i morgon bitti och dessutom kommer oändliga timmar att spenderas på artikelsökningar som berör ett projektarbete.

Hur många matlådor kan en flicka packa på en vecka? Mamma skulle vara så stolt om hon såg att jag i allfall lade matlådorna i en stor Hemköpskasse.
Vi kan sammanfatta, min mamma är inte direkt miljövänlig när det kommer till packande av mat. En macka kommer med smörpapper, plastfolie, en liten plastpåse med en större plastpåse runt om.

Simmande människor är verkligen intressanta, det har jag upptäckt nu när jag har blivit en motionssimmare.
Det finns som oftast tre olika banor att simma på. En för långsamt motionssim, en för snabbsimmare och ytterligare en som enbart är motionssim ? där jag brukar skvalpa omkring.

När jag skapar en vision av att jag ska gå och simma tidigt en onsdagsmorgon, så tänker jag levande ljus, jag tänker klassisk musik, jag tänker ensam och jag tänker spegelblankt vatten.
Denna vision är falsk.

Den verkliga bilden är, hög musik som dränks i vattenskvalp, pensionärsföreningen som står på ena änden, myser och socialiserar.

Det finns alltid en yngre kille som tycker om att freestyla, försöker alltså imponera på den yngsta kvinnan i församlingen (vilket råkade vara jag).
Även att han inte kan crawla så gör han det ändå och skapar svallvågor (som ga mig kallsupar) Han bränner förbi med en enorm fart, men är tvungen att stanna upp efter en längd för att trampa vatten med munnen knappt över ytan.
Han drar efter andan och får i sig halva poolen.

Det finns alltid två äldre män som simmar i bredd, som är tämligen svåra att simma om.
Det finns alltid en äldre dam, som man tycker borde förflytta sig till den långsamma sidan.
Det finns också en simmare som bestämt sig för att simma rakt i bassängen, fram och tillbaka ? alltså inte i en cirkel som alla andra.

Ultimat är den kvinna som alltid simmar på den snabba banan. Ansiktet är fridfullt, trots att hon håller en hastighet på 100 km/h.
Hon gör beundransvärda vändningar under vattnet.
Sen är jag självfallet där också, men jag ville inte analysera vad jag har för roll i detta blöta jippo.

Mitt i alltihop kom vattenjympaledaren in. En liten hurtig äldre dam med stram knut på huvudet, hon samlade pensionärsgruppen på ena änden av bassängen.
Hon luktade stark parfym. Men det gjorde inget för när solen lös in genom fönstret och blandades med parfymen så kändes det som om jag var på Mallorca.
Och jag tänkte, jag kan leva med det.

Miniuppmaning: Håll handflatan nära vattenytan så att den precis nuddar, det är mysigt.
/Lena