Blötdjuriska fabler

Tillbaka från Blekinge och kajakkursen.

Med träningsvärk i bålen, trassligt havshår, skrumpna vattentår och illaluktande våtdräktshud sitter jag i soffan och försöker skriva detta med flappande ögon.

Vi har haft sol, vind, regn och vågor om vartannat och jag förstår nu varför man kan kategorisera havskajaking under extremsport.

Det har varit utmanande och givande.
Kroppen är dock helt slut och den undrar lite hur hjärnan tänkte när den sa ja till två extrapass på jobbet i morgon och på fredag.


Hjärnan tänkte. Gott med pengar i studentkassan och kroppen kände, okej då.

Nu känner kroppen att det var en sjukt dålig ide.  

Hade vart gott att ta igen sig.

Men men, bara fyra sommarjobbsdagar kvar sen är det över.

Vad som mer är över och går mot sitt slut är mitt bloggande, men det kan jag fylla i en annan dag. När jag kan hålla ögonen öppna.


Helgen spenderade jag med fina vänner i en stuga på Sturkö där det solades, badades, smaskades ost, handlades rågskorpor på lokalt bageri, eldades i kaminen och vandrade i naturreservat vid havet.


Man kan säga att den helgen var lugnet innan stormen, då stormen innebar att jag i åtta timmar paddlade frusen i hällregn, genom höga vågor, i motvind och navigerade criss cross mellan kobbar och skär på min första långtur med kajak.

Lunchen intogs den dagen i en fårhage övergödd av fårexkrement, under ett regnskydd skapat av en presenning balanserande på paddlar som stöd.

Behöver jag säga mer?:)


Ministyrka: Att orka paddla även om musklerna svider.

Minifilosofi: Plan, do and review.
/Lena


   
Kvällsmat på bryggan på Sturkö, det lokala bageriet som bildar kö ända ut till vägen och vetemjöl på hög.
  
Vänners sommarställe, jag balansövar genom att hoppa på stenar i naturreservatet och jag i kajak.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback