Det var skönt med sovmorgon idag efter att ha jobbat nio dagar i rad.

Var hos min syster i går på landet och intog trerätters, solnedgång över sjö, kollade på film, rensade bland alla mina gamla skolgrejer på rännet (som snällt förvarats av min syster mellan alla mina flyttlass genom Sverige), mös i soffan med en nyduschad liten tvååring som kallade teven för peve och som sa döda i stället för röda:)

Tog en sen morgon/lunchpromenad idag och tro det eller ej, jag har faktiskt pluggat idag.
Men enbart för att det regnade och åskade och för att jag då skulle vinna så mycket mer soltid i morgon i stället.
Började i alla fall strukturera upp saker och ting.

Var och spinnade på gymmet och utmanade mig så pass att jag nästan dog, eller ja, mådde hyfsat illa då och då.
Men det var gött, det kändes att jag levde.

Men på hemvägen råkade jag ut för dagens krämpa, eller jag kan nog till och med kalla det för årets krämpa.

Jag fick synrubbningar.

Det började som solkatter eller som vattenrörelser/reflektioner i mitt vänstra synfält. Väldigt skumt.
Som under några minuter eskalerade till större rörelser, till slut kände jag mig yr, bortdomnad och när jag tittade rakt fram så kunde jag inte se eller ens ana min kropps vänstra sida.

Jag la mig i soffan, tryckte i mig vatten, salt, kolhydrater, whatever - det jag hittade i skafferiet.

Det gick över, fick dock huvudvärk med efterföljande seg och luddig känsla.

Hmm. Möjligt att jag traskade runt för länge på mjölksyratröskeln.

Nåja, jag står på jorden i alla fall;)

Kvällen har förflugit vid båthuset, vid Vätterns strand med fina människor, grillning, musik, hängmatta, brasa, apelsinmåne och givetvis har jag ägnat mig åt fotografering.