Studentblogg -

Det Stora Telefonkriget

För lite drygt en vecka sedan ringde det på min mobil. Det var ett 08-nummer. Eftersom jag stod mitt i ett trevligt samtal med en person jag träffar ganska sällan och inte kände igen numret tryckte jag bort samtalet.

När jag kom hem kollade jag upp numret. Det gick till Vendator Resultat, ett företag som levererar tjänster inom telemarketing, försäljning och kundservice. Jag jublade inombords över min ignorans av samtalet. Jag hade screenat en telefonförsäljare! Triumf!

Trodde jag...

Men kriget, en marathonstrid utan dess like, var blott i sin försiktiga begynnelse.

Björn Ekmark vs The Most Resistent Telefonförsäljare Ever

Ty jag tycktes vara en alldeles särskilt viktig kund. Samtalen fortsatte att komma. De blev fler för varje dag. Andra dagen ringde det typ tre gånger, mitt på dagen. Altt eftersom dagarna gick blev samtalalen dock fler och fler,. utspridda över större delen av dygnet. I vetskapen om att det är en telefonförsäljare har jag dock enträget låtit bli att svara.

Jag kände att det jag höll på att trötta ut min antagonist. Även om samtalsfrekvensen ökade med dagarna kände jag på mig hur tålamodet hos den ondskefulle telefonisten höll på att tryta.

Då kom vändningen. När telefonförsäljaren började strunta i vedertagna krigsregler. När kriget blev smutsigt.

"Hit him where it hurts!" verkade den genuint onde telefonförsäljaren tänka. Och började inleda dagarna med ett samtal runt 08.30, vilket alltså har väckt mig de senaste dagarna.

Ringa mitt i natten! Bara för att trakassera mig!

Det är lågt.

Det är terror.

Och idag var droppen. Jag blev väckt två gånger av samma försäljare. Det var då jag bestämde mig för att svara nästa gång det ringde för att så innerligt snabbt som möjligt avfärda försäljarens tjänster.

11.15 ringer det för tredje gången. Killen verkar närmast chockad över att jag svarar. Han verkar nervös. Och maken till fräckhet!

- Björn! (Med bestämd och pondusdrypande, ja närmast arg, basröst)
- Hej! Det är XXXX från Telenor...
- Mmm....
- Ja ditt abonnemang går ju ut om tre månader. Så om du förlänger med 12 månader så bjuder vi på månadsavgiften för de närmaste tre månaderna!
- Jaha...
- Fungerar allt som det ska? Mobil och abonnemang?
- Ja, det gör det väl.
- Bra! Då förlänger vi ditt abonnemang! Vad har du personnummer?
- Va!?
- Ja alltså för att bekräfta att...
- Du, jag vill inte förlänga nu. Jag vill kolla lite på egen hand innan jag avgör vad jag ska ha för abonnemang i framtiden...
- Jaha... Men... Du, det hörs rätt dåligt....
- Ja, det kanske har med abonnemanget att göra...
- Eh...
- Du får ringa någon annan gång. Jag har inte tid nu.

En sån fräck liten sate! "Då förlänger vi ditt abonnemang!"

Undrar hur många som låter sig blir överkörda på det viset? Hoppas han inte ringer fler gånger. Väcker han mig en ***** gång till ska jag fanimej säga upp mitt Telenorabonnemang på stubben.

Nä vi hörs hörni.

Björn

2007-06-01 @ 11:45:00 Permalink Studentliv Kommentarer (10) Trackbacks ()

Ödet?

Jag var på Hemköp och köpte päron igår. De två finaste.

"A pear" mumlade jag för mig själv i mina tankar, multilingvistisk som jag råkar vara.
Då slog det mig.

Fonetiskt är ju "a pear" (ett päron) väldigt likt "au pair". Och "ett päron" är ju slang för "en förälder" samtidigt som en "au pair" ju är en typ av assisterande förälder. Kan det verkligen bara vara slumpen? Eller är det rent av en tillfällighet?

Själv tror jag det är ödet.

Ett Päron till Farsa-filmerna tyckte jag inte om när jag var yngre. Nu när jag är äldre ser jag dock tjusningen i dem. Jag tror det hela vände när jag såg Ett Päron till Farsa i Las Vegas när jag själv var i Las Vegas.

Mjuka päron klarar jag bara inte av. De måste vara hårda. Bonaquas päronsmaksatta mineralvatten är nog det godaste mineralvatten jag druckit.

Uttrycket om att jämföra äpplen och päron känner jag är lite underutnyttjat. Det är ju så himla poetiskt vackert och distinkt träffande. Som i frågan om vem som ska spela av Allbäck och Zlatan.

På originalspråk heter de fyra Ett Päron till Farsa-filmerna inget alls med päron. De heter "Vacation", Vegas Vacation", "Christmas Vacation" och "European Vacation".

Glad junihelg.

Björn

2007-06-01 @ 01:33:46 Permalink Studentliv Kommentarer (2) Trackbacks ()

SingStar, pizza och tårta på samma dygn

Igår hade vi en liten avslutningstillställning med dj-gänget. Smed hade lagat pizza och det blev både SingStar och GuitarHero. Vissa visade verkligen att de hade inlevelse och verkade ha tränat x antal eftermiddagar framför de båda spelen, eller vad säger Du Martin?

Martin & Smed visar en otrolig inlevelse. Lite värre var det för Andrea och Elin som mest ser otroligt koncentrerade ut. Men det är faktiskt svårt att sjunga låtar där man inte kan texten, alternativt där man trodde att man kunde texten.

Tårtor är tydligen något som verkar vara återkommande bildobjekt på den här bloggen. Födelsedagsbarnet Halmstad bjuder ju som bekant på tårtkalas varje dag under Vågspel mellan 14 och 16. Vi fick oss våra bitar på Hamngatan, men de finns även i Företagsparken utmed kajen och på Bastionen. Självklart besökte vi Medeltidsbyn idag på premiären. Köpte varsin krabbelur (eller hette de verkligen så?). Den tillagas som på bilden. Mmm.. riktigt gott och mättande. Billiga fem kronor var ju helt okey pris.

Dagens plus & minus:
+ Halmstadstårtan var jättegod!
- är fortfarande inte klar med RET:en

Hej så länge!
/Elin

2007-05-31 @ 17:36:03 Permalink Studentliv Kommentarer (1) Trackbacks ()

Riga, någon?

Sitter i skolans datasal. Jag gör kanske min livs sista "projekt bli klar eller dö". Alltså - att jag går till skolan för att påbörja mitt arbete med någon skrift (i detta fall en RET) för att inte lämna skolområdet förrän arbetet är färdigt. Hemgång innan gryningen är vanligtvis målet, men nu när det är så gott som sommar kan det nog bli tufft...

Sitter med Stefan och Christian som har förenat sig med mig för att försöka med samma bedrift. Dumt att skriva en blogg mitt i allt kreativt skapande då kanske... Men jag är tvungen.

För en stund sedan, typ 23.30, hördes steg utanför datasalen... Vem kan det vara? Vad är det för patetisk, misslyckad människa som stryker runt på skolan vid den tiden egentligen? Har han/hon inget liv? Hmm... Människan knackar på dörren. Rummet fylls av spänd nervositet, nyfiken förväntan och lite upprymd oro.

In kommer en storvuxen man, gissningsvis med ursprung från Afrika. Han undrar på småstapplig svenska om vi vet något om att överföra musik mellan dator och mp3-spelare. Eftersom jag är svensk och därmed främlingsrädd och avståndstagande svarar jag ynkligt att jag vet ingenting. Samtidigt sneglar mannen ner på min ipod med inkopplad mp3-högtalare som fyller datasalen med musik. Ehm... Mannen ger snart upp och slår sig ner vid en dator, skojfrisk och social. Eftersom vi är nyktra sneglar vi på varandra och svarar lite kort, stelt och artigt på mannens frågor och yttranden.

Efter en kort stund tycker mannen att det är dags att gå. Han har en sista fråga bara.

"Är det nån av er som ska åka till Riga på måndag? Eller känner ni någon som ska dit?"

Han försöker kränga biljetter. Tydligen har han och hans vän fått förhinder.

Vi börjar artigt och låtsasseriöst att låtsasfundera på vilka i våra respektive bekantskapskretsar som ska åka till Riga på måndag. "Hmmmm..... Nä, inte vad jag vet i nuläget..." försöker jag. Mannen dröjer ett tag för att verkligen ge oss chansen att komma på om det är någon som ska åka till Riga på måndag. Hur hårt vi än söker i våra hjärnregister ploppar inga namn upp. Konstigt nog. Ingen av oss tre har heller tänkt åka till Riga på måndag.

Typiskt! Har har man sitt livs chans att fixa billiga biljetter till Riga, och så passar det inte in i kalendern. Frustrerande!

Nu ska jag fortsätta skriva RET.

Gonatt...

Björn

2007-05-30 @ 00:13:21 Permalink Studentliv Kommentarer (1) Trackbacks ()

Bin & blod

Det är inte ens lunchdags och jag har idag redan gjort en god gärning plus att jag varit lite feg. Uppstigning och nyhetskollande klockan 07,00. Hopp in i duschen och frukostgröt i magen.

Den vingliga och skramlande cykeln tog mig upp mot sjukhuset. Eller i alla fall en bit på väg innan katastrofen var ett faktum (okey, katastrof är kanske att överdriva..). För sent upptäckte jag att siktet var inställt på en förrymd bisvärm.

Aaaahh!

I panik hoppar jag av cykeln rätt under nämnda bisvärm och slänger den ifrån mig, springer ut ur svärmen och blir alltså ståendes bredvid. Utan cykel.
Med tid att passa kommer paniken krypandes. Kan ju inte stå här hela dagen och vänta på att de ska flytta sig.
Efter ett tag upptäcker jag en bunt med människor som står och tittar på spektaklet genom ett fönster (måste ju sett galet ut när jag slängde cykeln ifrån mig och sprang i panik 10 meter bort.. hmm.. bjuder väl på det).
Jag måste ju ha min cykeln, så det blir till att knacka på och fråga om de har en kratta eller något annat långt som man kanske kan dra ut cykeln med. Men till min stora glädje är det en av kvinnorna som helt enkelt går in i bisvärmen och hämtar ut min cykel!
Åh, jag blir helimpad!
Har länge trott att jag egentligen är ganska modig, men tydligen inte.

Efter sjukhusbesöket är min arm prydd med ett otroligt chickt förband. Det är knallrosa.
Allvarligt talat, vad hände med den moderiktiga färgen vitt? Enligt sjuksköterskan hade de tydligen slut på de blå (!) därav den rosa gasbindan.. hmm.. ja, för blått hade ju verkligen inte alls varit konstigt..
Som av en slump hade jag en mörkt aprikocerisefärgad blus på mig idag och faktum är att det ser rätt schysst ut ändå.
Ytlig? Nej, det vill jag inte påstå.
För övrigt var anledningen till sjukhusbesöket att jag hade tid för blodgivning. Så dagens goda gärning är därmed gjord.

Dagens plus & minus:
+ mjölken i kylskåpet räckte till min morgonfrukost. Och det blev till och med en liten, liten skvätt kvar till kaffet
- ska tydligen skriva klart min RET idag.

Dagens (egentligen gårdagens) krämpa:
Om jag trycker höger tumme mot höger långfinger gör det ont i handen. Om jag gör det samma med de vänstra fingrarna känns ingenting. Konstigt.

Gå ut och va glad!

/Elin

2007-05-28 @ 10:44:13 Permalink Studentliv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Manodepressiva veckor

Tjosan. De närmaste 8-9 dagarna rymmer bannemej inte många lediga stunder... Det är så mycket olika saker som ska göras på alla möjliga håll och kanter att jag nästan har tvivlat på min förmåga att ro allt i hamn. Ro saker i hamn är dock lite av det jag gör bäst, hur mörkt det än ser ut, så jag ska nog reda ut även den här stormen.

Jag träffade ett blogg-fan på kåren i onsdags. "Fan" är kanske att ta i, men det skiter jag faktiskt i. Hon läste bloggen och uttryckte sin uppskattning. För mig är det ett fan. Det var dock inte lika överraskande som hennes uttalande om att hon varit hemma hos mig på pannkaksefterfest någon gång i vintras. Då kom jag ihåg att Chris ju hade med sig sällskap till mitt nattliga pannkaksgille den där gången. Tack för senast, ehm.. Annika? Hed?

Eftersom min mor var så otaktisk att pressa ut mig den så sent i månaden som den 18:e, som gör att jag fyller år exakt en vecka före löning när alla är panka och därmed inte har råd att köpa presenter, innebär lyckligtvis att Krigge har bokat upp mig på lördag kväll för ett hemligt äventyr. Det ska bli spännande.

Usch. Jag tycker verkligen att det är vansinnigt trist att terminen nästan är slut. Att tredje pluggåret i princip är över. Jag gillar inte dessa uppbrott. Verkligen inte alls. Jag ska uppfinna en utbildning som är för evigt. Då skulle man ju dessutom aldrig behöva betala tillbaka sina CSN-lån. Så ska jag värva alla klasskamrater jag någonsing haft och leva det ljuva studentlivet för evigt.

Samtidigt är ju allt helt underbart. Sista veckorna av vårterminen är alltid ett manodepressivt virrvarr.

Passa på att ha en fantastisk helg nu.

Björn

2007-05-25 @ 01:36:45 Permalink Studentliv Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag är mogen nog att prata...

Gå i pension? Äsch, det är väl inget jag ska pyssla med så jag behöver verkligen inte pensionsspara.. det gör ju folk som är vuxna och har riktiga jobb och inget annat att lägga pengarna på.
Eller?

Lät mig bli pålurad ett möte om pension på banken häromdagen. Tänkte att "lyssna kan man alltid göra". Och samla vuxenpoäng. Måååånga vuxenpoäng. ICA-kortet och tv-licensen ligger verkligen i lä här!
Carl-Johan (min bankman!) berättade för mig att 50-60% av min pension kommer från stat och arbetsgivare, resten måste jag spara ihop själv. Shit, blev helt stressad och kände att det kanske inte var så smart att äta lunch ute fyra dagar av fem denna vecka, måste ju tänkte på att kunna spara pengar till pensionen... ähm..

Efterlysning:
En sväng till Kåren blev det igår. Trevligt med utedansgolv!
Therese hemifrån var med, och hon lyckades till och med få lite kärlek under den klassiska tryckaren på slutet. Sedan har hon grämt sig över att hon inte frågade killen efter hans nummer och ältat detta hela dagen..
Så om Du är kille, heter Robert (och bor hos en kille som heter Tommy) och hånglade med blonda Therese igår: Du får gärna höra av Dig!

Dagens plus & minus:
+ lät mig övertalas att äta thaibuffé (livet ska vara härligt och Neely's har så god mat!)
- lät mig övertalas att äta thaibuffé (magen putar åt alla håll och jag har faktiskt mat hemma)

Dagens krämpa: (Måste nog lägga till denna nya rubrik vissa dagar..)
Knölen på insidan av högerfoten. Den gör ont och mina nya blå skor klämmer just där. Inte bra. Har även lite ont i vristen tillhörande samma fot.

Nu ska jag plugga, men först kolla på Will & Grace.
Ta hand om er!
/Elin

2007-05-24 @ 15:55:06 Permalink Studentliv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Helgernas Helg

Alla negativa och ångestbesläktade emotioner som det - för mig - innebar att bli 25 till trots, har det varit en magisk helg. Det magnifika morgonfirandet med de sju skönsjungande skönheterna som kom med glädje och tårta var blott startskottet på en oförglömlig helg.

Under (födelse)dagen droppade mer och mindre långväga gäster in från landets olika hörn, vilket framåt skymningen genererade i ett sällsynt gemytligt samkväm. Och mina pojkvänner ville inte vara sämre än mina flickvänner gällande tårtbakande och kom bärande på detta fullständigt makalösa exemplar:

En Björntårta! Man kan ägna timmar och åter timmar åt att studera och förundras över detaljrikedomen.

Lördagen ägnades åt tidig B-lagsmatch på Alevallen. Till min stora förtjusning hade en privat hejaklack letat sig ut för att beskåda matchen. Jag visste att de förväntade sig mycket av Vapnös reslige mittback - och såg därför till att spela ut mitt fulla register med glidtacklingar, mål och två gula kort. Min fanclub verkade synnerligen belåten efter matchen, vilket var en lättnad.

Kvällen skådade en födelsedagsskiva i U-lokalen, som blev fantastiskt lyckad, om jag får säga det själv. Jag ber att åter få tacka alla för tårtor och presenter, men mest av allt för er blotta närvaro. Tack för att ni kom.

Nu är verkligheten kommen åter, med plugg och allt vad det innebär. Måste dessutom planera inför min utflytt från lägenheten (grattis grannen!) och examensfesten och allt sånt. Men det löser sig. Det gör det alltid.

CL-final ikväll. Det ska bli fantastiskt intressant!

Cya.

Björn

2007-05-23 @ 15:01:00 Permalink Studentliv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Två veckor kvar

Känslan är total! Smärta, rädsla, övergivenhet. Jag har blivit rånad, bestulen. Någon har tagit sig in i mitt liv utan att be om lov och brutit upp det lilla lås som satt i vägen.
Vad har då hänt?
Jo, mitt källarförråd har haft inbrott.
Men det konstiga är att den som gjorde det inte plockade med sig någonting, jag saknar i alla fall ingenting. Konstigt.
Dock hade personen tagit ett par gympaskor och förflyttat ut ur förrådet och ställt prydligt bredvid på utsidan. Varför? För att inte snubbla på dem när de skulle länsa det lilla som fanns i förrådet? För att personen ville vara rädd om dem?
Jag förstår inte.
Har ringt felanmälan och de ska fixa min förrådsdörr. Just nu har jag låst alltihop med cykellåset, vilket betyder att cykeln måste befinna sig inne i förrådet och jag måste använda min andra cykel som jag inte gillar men som har ett fast lås. Hmm.. detta är verkligen för mycket onödig information för många av er. Ledsen över det.

Idag är det bara två veckor till kursslut för min del. Ska ta tag i den RET som ska författas och lämnas in senast den 4:e juni. De hade verkligen varit skönt att skickat in den redan fredagen innan, men vi får väl se hur det blir med den saken.

Dagens plus & minus:
+ förmiddagskaffe på den varma balkongen
- pastavagnen har höjt priset på sina rätter med 5 kronor.

/Elin

2007-05-21 @ 12:48:30 Permalink Studentliv Kommentarer (2) Trackbacks ()

25

In i mitt hem stampade Hanna Brun, Hanna Blond, Stina, Emmelie, Alexandra, Jonna och Rebecca. Jag blev väldigt väldigt väldigt glad, lycklig, lite rörd, ganska överraskad och väldigt glad. Så himla fint. Och så himla gott. Jättegod tårta hade de gjort! Och kolla marsipanbjörnen!

Jon har kommit hit från Stockholm och under dagen fortsätter fränder att dyka upp från hela landet. Ikväll blir det en männens afton hemma hos mig och imorgon väntar ett sjutusan till storkalas.

Tjoho! Vilka dygn det ska bli! Tjoho! Tjoho! Tjoho!

Publicerar förresten topp-tre grattisligan:

1. Jon (kl 00.01)
2. Mats (kl 00.10)

3. Christian (kl 00.12)

Grattis, Jon! Och tack!

Och tusen miljoners miljarders tack för det arla firandet, flickor.

Nu börjar festen. Och förfallet.

Gamla och visa hälsningar!

Björn

2007-05-18 @ 16:48:21 Permalink Studentliv Kommentarer (2) Trackbacks ()

En ganska lång dag

08,05 Uppstigning
08,15-9,22 Läste i "Coaching och handledning för grupper"
9,30-10,15 Lååång frukost
10,15-11,05 Läste lite till
11,05-11,45 För lång fikapaus
11,45-13,10 Blandad läsning i ovannämnda bok samt Elle.
13,10-14,00 Promenad till Hemköp. Inhandlade kikärtor, äpplen och en liten röd paprika
14,05-14,32 Telefonerande
14,35-15,30 Lagade mat (vegbiffar) och åt.
15,30-16,00 Blandad läsning i kurslitteraturen samt lösande av Sudoku ur gårdagens Aftonbladet
16,00-16,15 Kaffe

Resten av denna dag har faktiskt försvunnit ganska smärtfritt. Läste för övrigt ut förstnämnda bok och har bläddrat ungefär 300 gånger i tv-tidningen för att hitta något att kolla på ikväll. Utan resultat. Kanske lika bra.

Dagens plus & minus:
+ avokado är verkligen gott!
- själva matlagningen och diskandet tar längre tid än måltiden. tråkigt.

/Elin

2007-05-17 @ 20:54:58 Permalink Studentliv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag har en ny favoritskådespelare

Så mycket är så bra nu. Jag är på bra humör mest hela tiden.

Det var en mycket bra skoldag idag. Vi hade seminarium på eftermiddagen i min kurs "Psykosocial arbetsmiljö och konflikthantering" där vi skulle redovisa våra grupparbeten, gärna på något levande vis med typ videoklipp eller rollspel.

Och det här grupparbetet... Jag har hafsat ihop många skräparbeten under min tid i Halmstad... Men det här grupparbetet... Tar nog något slags pris. Nästan lite pinsamt... Så träffades vi i gruppen i förmiddags. Vi hade verkligen ingenting. Ett skräparbete och ingen presentation.

Ett par timmar senare hade vi ägt sönder hela seminariet och vi sög ödmjukt i oss lovord från läraren som "Det här har ni lagt ner mycket tid på!", "Den teorin finns ju inte med i kurslitteraturen!" och så vidare. Dessutom var publiken hänförd över våra, eller kanske främst Stefans, skådespelarinsatser. I sista sekunden slängde vi nämligen ihop ett fint rollspel för att presentera den konflikt (mellan chef och personalansvarig på en arbetsplats) vi hade analyserat och skrivit om. Det blev så dj*vla bra. Stefan Hallberg! Vilken skådespelare. Och så helt otroligt många svordomar han lyckades slänga ur sig under sina halvimproviserade och eldfängda monologer om chefens inkompetens! Det värmde verkligen. Jag tror hälften av allt han sa var svordomar. Sådan intensitet och närvaro kan Persbrandt och de andra mätta gamla trasdockorna bara drömma om

Jag har köpt mig en cykel. Det är trevligt. Den är röd. Kärlekens färg.

Fem kronor för en ask körsbärstomater på Ica Maxi! Det! Det är lycka.

På fredag är jag inte längre 24 år. Det är rent vidrigt. 25 är ju liksom alldeles... Det är ju helt... Usch! Jag menar... Alltså... Fy!

Men inget ont som inte har något gott med sig... Gott från Brastad. Gott från Stockholm. Gott från Gävle, Kalix och Örkeljunga. Gott från Uddevalla och gott från Vårgårda. Och särskilt gott från Puttgarden. Jag har förhoppningar om en trevlig helg i goda vänners lag...

Jag kan spela fotboll igen. Det är beyond lycka.

Steve Buscemi var min förre favoritskådespelare.

Have it!

Björn