Efter en natt med tre och halv timmars sömn skrev jag tentan. Jag tror det gick bra.

Förhoppningsvis så slipper jag att sitta ensam med skolböckerna och mumla när alla andra drar på välbelönade semestrar över påsken.

Jag lovade visserligen i tisdags att jag inte skulle prata mer om tentor. Men nu bryter jag det löftet.

Den känslan jag fick när det var över ligger nära eufori. Allt saktade ner till rytmen som är vanlig.

Det ösregnade när jag gick hem, det gjorde inget.
Jag till och med steg av cykeln och gick hela vägen hem för jag tyckte att trampa på pedalerna var för snabbt och hetsigt.

Vilken lyx, jag fick promenera i regnet, hade inte bråttom någonstans.

Sen tänkte jag på en rolig sak, att människor har underhållande saker för sig när de skriver tenta.

Det finns de som sitter redo i bänkarna med pennan i högsta hugg fyrtiofem minuter innan de får börja maratonskriva.

Det finns de som halkar in samma minut som tentan delas ut med sömnigt rufs och tandkräm i mungipan.

Det finns de som laddar hela bänken med mat, bunkrar upp som under en svältperiod - i fall de skulle kollapsa av lågt blodsocker under de timmarna som de skriver.

Det finns de som drar upp tröjan över munnen, blundar och hyperventilerar (typ jag).

Det finns de som sitter med ett uttryck i ansiktet som om de precis funnit Jesus.

Det finns de som skriver så hårt mot pappret att man kan tror att det gäller liv, krig, död eller undergång.

Det finns de som har små andningsticks, frustar och fnyser medan de skriver.

Det är mycket intressant att sitta mellan alla dessa människor och försöka tänka på newtonmeter, subacromiella rummet och knäets rotation.

Vi träffades alla i klassen på det nya stället Morfars, vilket ska bli mitt nya hak.
Vi åt, drack och insöp ledigheten tillsammans. Eftersom det var onsdag, ännu ingen kåren öppen så blev det efterfest på Bolmens.

En god kväll.

Jag sov till efter lunch, nu är jag människa igen.

Köpte en ny blomma... igen och satte ett bäst före datum på den till februari.

Men det kan ju hända att den begår självmord innan dess.

Minifilosofi: Vad tråkigt det skulle vara om vi alla var likadana, hur skulle jag bli underhållen då?

/Lena som vill ha gröna fingrar  

Nu sitter jag här i ett virrvarr av kablar, manualer, kartonger och frigolit. "Tv, ny och dvd-spelare man har köpt", som Yoda skulle ha uttryckt det.

Jag kom hem från Stockholm i måndags natt, kl 24 för att vara mer exakt, där jag numera har fått en underbar flickvän. Det första jag ser är min 14" TV-DVD-kombination som stirrar mig i ögonen. Jag tänkte att nu får det vara nog! Min dröm-TV fanns inte längre på nätet där jag spanat på den, men i butik hade den gått ner i pris efter mellandagsrean.

Igår (tisdag) åkte jag då till Stenalyckan, gick rakt fram till "min" TV och så fort det kom ett affärsbiträde sa jag, "Denna vill jag ha!". Han hann inte ens fråga klart om jag ville ha hjälp. TVn hade en jättekartong som jag släpade tillsammans med honom till kassan och när de hörde där att jag skulle ta bussen hem var de nästan förskräckta! Efter fyra pauser följt av lite hjälp från en snäll praktikant, som hade slutat för dagen, var jag framme vid bussen :) Efter vilan på bussen och sista rycket från Österskans till Gamletull kom jag hem till slut - och började koppla!

Idag var det tandläkarbesök, DVD-spelarköp (ett infall jag fick på MAXI när jag skulle handla bröd) och köp av kablar på Clas Ohlson som sved ännu mer på kontot.

Nu sitter jag alltså här och kopplar igen. Skolan börjar på måndag och jag har uppgifter att lämna in. Dispens är inte alltid en skänk från ovan, det är väldigt förrädiskt! Mer tid gör att man ofta skjuter ännu mer på saker. Det är i den båten jag sitter nu. Med ny TV, DVD och flickvän (ej i rangordning!) leker livet ändå :)

Ha det bäst!

Med vänlig hälsning,

Glad pôjk

Tenta igår.

Tenta i morgon.

Det gick faktiskt galant på den som var igår, det är värre med den som är i morgon.

Jag tror att en majoritet från min klass befunnit sig på stadsbiblioteket de senaste dagarna.

Demonstrerat hjulbenthet, gjort utfall, analyserat sönder rörelser till ytterst små beståndsdelar, haltat omkring och hoppat upp och ner.

Allt detta för öka förståelsen för kroppens rörelseanatomi.

Stadsbiblioteket är fint tycker jag.

Det känns som jag bor där.

Dricker mitt morgonte där. Äter lunch där. Fikar där. Går på toaletten där.

Mitt sociala umgänge befinner sig där.

Gick dit klockan nio i morse och kom hem nu. Cirka 10 timmar.

Inte känner jag mig kunnigare för det.

Men det är väl detta som är tentaångest.

Jag blir helt överväldigad av tanken att jag i morgon får göra vad jag vill.

Vi är lediga i hela fem dagar.

Jag kan, jag kan, jag kan, jag kan... (stammar och ögonen roterar)

Jag kan göra massor av saker.

I morgon.

Men nu är nu och det betyder att jag ska trycka in lite mer saker i min stackars inflammerade hjärna.
På torsdag ska jag försöka skriva något vettigt som inte bara handlar om tentor och hjärtklappning.

Minitanke:

Om man sitter riktigt still i en grön fåtölj på stadsbiblioteket, får man stanna över natten då?

/Lena

Tentavecka.

Jag är nog inte den enda som slitit håret framför böckerna.
Jag är nog inte den enda som vaggat psykotiskt framför julgranen.

Jag är nog inte den enda som tänkt på det onda kolesterolet när släkten ätit av julmaten.

Jag är nog inte den enda som tänkt på joner i osmos när raketerna fyllde himlen.

Jag är nog inte den enda som tänkte på citronsyracykeln när jag såg, ehh... en citron.

Eller ja.

Det kanske bara var jag som tänkte så?

Efter en och en halv vecka i Jönköping så har mina två Benjaminfikusar ändrat form från gröna mustiga buskar till något som ser ut som pinniga skelett.

Jag har inte dammsugit upp bladen som symboliserade Fikusarnas kläder, de knastrar så mysigt under raggsockorna.

Suck!

Lägenheten är i ett katastroftillstånd. Jag plöjde nyss en väg till ytterdörren på golvet med foten för det ligger saker överallt.

Men snart anländer min stora hylla som jag fått i födelsedagspresent, så jag kan avlasta golvet från dess besvär.

Jag tänker, bara tre dagar kvar av super dunder extrem helt sjukt mycket plugg.

Tre dagar och sen ska jag använda min studentrabatt på Videomix.

Jag ska bygga ett korthus fast av dvd-filmer.

Sen ringer jag till någon vän som kan komma förbi med choklad, sticka in kakorna i mellan, utan att det rasar.

Så ska jag be henne att vara så snäll att inte trampa på slangen som går nerför trappan, in genom köket och upp till kranen, för det är så jag får i mig vatten.

Sen ska jag säga till henne att komma kontinuerligt, tills nästa tentaperiod äger rum.

Hur bygger man en pipeline från kylskåpet?

Nåja.

Fastnade lite där i mitt bisarra scenario.

Det är mycket nu, så jag avrundar genom att säga ett gott nytt 2008 till alla.

Men det kan ju bara bli bättre, inte sant.

Mini-information: Benjaminfikusar gillar inte kalla fönsterbläck, de klär av sig då.

/Lena

Det ösregnar ute.
Ingen snö.
Min jul är stulen.
Över och förbi.
Nu väntar allt annat.

Juldagens afton blev en rolig kväll.

Träffade en massa trevliga människor och ljuset var dämpat till min stora glädje.

Lekte professionell kamerakvinna, skuttade runt och tog bilder på mina nära, kära och annat folk.

Dagen efter radade det upp sig över trehundra bilder på min dator när jag överförde från kameran. Så jag hade fullt upp kan man säga.

Nu vankas det tentaplugg och ångesten som kommer med det.

En kurs där jag inte har en aning om vad det är jag ska plugga på, eller vad det är jag ska kunna egentligen.

Boken är på engelska.

Hjälp.

Och en annan kurs som jag vet exakt vad det är jag ska kunna, men det blir istället överväldigande för det är så mycket.

Mitt i allt detta ska jag provskutta för att bli instruktör.

Har jag hittat musik ännu?

Nej.

Vet jag vad det är jag ska göra?

Nej.

Beats per minute - går det att äta?

Nej.

Är detta typiskt Lena?

Ja.

Så sorry gott folk, här avrundas detta inlägg för jag har inte hjärna eller hjärta att sitta här och mumla när hela mitt liv behöver schemaläggas och inga tidsmarginaler får brytas.

Minifilosofi: Ta en sak i taget.

/Lena

Här kommer ett litet snabbinlägg med uppdatering från Lenas jul.

Julafton passerade lugnt och skönt, förutom att min vegetariska julmat glömdes i en frys i Malmö?

Annars var det ett pakethav till syskonbarnen under julgranen.

Minstingen var mer intresserad av bubbelplast än av den rosa fluffiga väskan hon fick i julklapp.

En stor del av kvällen hjälpte jag henne på med gummistövlar, av med gummistövlar, på med gummistövlar, av med gummistövlar - konstaterade att hon skulle växa upp till en frodig shoppoholic som jag är och gilla gummistövlar.

Skulle pluggat i dag, vaknade klockan tolv.

Inte stabilt.

Insåg att det bara var sex timmar till förfesten och gick på en promenad - som egentligen innebar en biltur ner till kompisens soffa.

Så nu väntar den där festen där man grundligen blir synad i kanten.

Festen där man inte vill ha en mörk vinterutväxt i hårbotten.

Festen där man inte vill ha tjugoåttaårsrynkor.

Festen där man önskar att rödbetssalladen, chokladen, knäcken och all annan skit man vräkt i sig de senaste dagarna inte ska synas.

Festen där man undrar varför inte beach 2007 höll sig till julen 2007.

Festen där man får sona sina synder och inte blir förlåten.

Ja, varför går man dit då.

Jo hoppet blir ju större för varje år.

Jag hoppades som vanligt att detta året, det är detta året som jag ska glida in och vara bäst.

Men sen finns det ju lite bubbel och mycket goda vänner där också.

Jag håller tummarna för att ljuset är dämpat.

Jag håller tummarna för att alla andra har samma tankar som jag.

Att vi allihopa känner oss lika små.

Men det blir nog skoj.

Miniångest: Juldagen

/Lena

Ungefär en halvtimma kvar till julafton och jag sitter hemma hos mor och far.

Jag har jobbat hela helgen.

Slagit in chokladkartonger. Slagit in chokladkartonger. Slagit in chokladkartonger.

Wohoo jag ska spara till en hästens säng. Jag hade äran att dela hästens sängplats med min bästa vän som sitter husvakt hos ytterligare några vänner i led som är ute och reser.

Jag har nog aldrig sovit så gott.

Det var som vadd, eller jag menar ett moln, eller en chokladpudding, eller fluff, eller ja - det var en underbar säng.

En sån önskar jag mig i julklapp!

Lyssna nu tomten.

Eller kanske när jag vinner på den där trisslotten, eller när jag slutar shoppa bort mina sparpengar, eller ja, kanske rent av en dag väldigt långt fram.

Även om sängen var fabulöst skön så drömde jag dock hela natten hur jag slog in chokladkartonger om och om igen.

I den husvaktade lägenheten låg vi med godispåsar på magarna i den fabulösa sängen och kollade på en film utan ljud (teven var så hightech så det gick inte få ljud) så vi gjorde egna svengelska repliker.

Det blev en mindre macho westernfilm med kvinnoröster.  

Köpte muskelliniment till mina stackars benhinnor.Det luktar jenka-tuggummi.

Ironiskt nog så är jag överkänslig mot starka dofter.

Så illmarig jenka-doft gör att jag blir täppt i näsan.

Köpte också mina sista julklappar en timma innan jag började jobbet idag.

Slog in dem med jobbets julpapper.

Stabilt.

Så om några minuter vankas det julafton, med allt hej och hå som kommer med det.

I år har vi hyrt in en yngre version av tomten för att underhålla syskonbarnen, den andra har blivit gammal och trött. Få se om han kan göra lika bra jobb.

Det kan bli svårt.

Det är svårt att hitta en riktigt fin tomte som är tillräckligt duktig.

Han kommer inte orka min säng.

Inte ens om Rudolf är med.

God jul alla människor som läser detta, för nu är klockan tolv

/Lena

Hej igen... Jag kanske tar mig alltför väl tilltagna friheter - men här är ett gästspel av min gode vän Mattias. En liten julklapp till alla bloggläsare, som får något att läsa som inte Jag eller Lena har skrivit. Han frågade så snällt om han fick skriva, och jag tänkte: "Ja, va fan".

¤¤¤

...live and kicking från en datasal i Q-huset.

Mattias speaking.

Sitter här i en datasal i q-huset och skriver resultatet på min och Orvars c-uppsats. för att piffa upp tillvaron har vi tagit med oss en kasse smuggelöl samt en flaska fulsprit...det är ju ändå fredag. En definition av "high-life".
Tanken var att vi skulle ha suttit här mellan sju och elva. Kvart i nio anländer jag och Orvar till q-huset, mätta och belåtna av pizzeria medyas eh..pizzor. Vi mötte upp Björn (dumhuvet) som bjöd på glatt humör och lite julklappar. Efter ca 10 minuter hade vi öppnat SPSS och tänkt börja mata in datan från våra mätningar till c-uppsatsen. Ungefär 10 minuter senare insåg vi båda att kunskapen om SPSS var som bortglömd och att vår handledare inte var helt enkel att få tag på i detta prekära ögonblick. Just nu känns det som en labschimpans lika gärna skulle kunna skriva färdigt vår uppsats. Skillnaden skulle va hårfin. På klassiskt studenmanér är detta ett i sanning dåligt planerat arbete. 
 
Nog om detta. Skulle spontant vilja slå ett slag för börje olssons skafferi. All ost man kan tänka sig och mycket mer. Lägg därtill ett sådant där härligt osvenskt otrevligt bemötande man får. Det känns nästan som om man skulle behöva be om ursäkt för att man vill förtära en lunch där. Detta vittnar om en tilltro till de egna råvarorna att de känner att de helt kan slopa kundkontakten och detta är värd all eloge i världen. Till ett ringa pris under hundralappen blir man duktigt mätt med en lätt touch av ostsvettning på överläppen.

Jag Orvar och Björn sitter just nu och uppklädda till tänderna och förfestar framför varsin dator. Ingen säger ett ord till varandra. Fan va livet kan te sig underbart ibland. Jag sluter ögonen för en sekund och drömmer mig bort att jag läser datavetenskap och min skjorta och slips är utbytt mot en vit overall prydd med diverse påsydda märken. Min insmugglade öl är inte öl - utan jolt-cola på burk. I en perfekt värld...i en perfeeeekt värld.

Känner att tillfället kräver en hyllning av Björn. När vi ikväll anlände till skolan fick jag och Orvar en julklapp till vårt hushåll. Vi fick ett sex-pack toapapper deluxe soft. De låter kanske inte som något speciellt men alla de fattiga studenter som torkat sig med eldorado sandpapper i tre år vet vad jag pratar. Äntligen har vi ett toapapper som håller måttet när vi har gäster. Tänk vilken känsla när någon gäst kommer ut från toan och uppriktigt kan säga:
-vilket fantastiskt toapapper!!! mjukt, skönt, bra grepp. kan det vara....?

och jag kan med stolthet kan svara:
-det är deluxe soft!!!
-är det sant?
-mmmmmm!
sedan stämmer bägge in i triumf:
-HIGH LIFE!!!! (och gör high-five)

Nej nu springer tiden ifrån oss här. Det finns en värld utanför högskolan. Förfesten i Q-huset börjar gå mot sitt slut likt min tid här på högskolan.

bästa hälsningar

Mattias

Jag tänker på att: Snart har jag gjort en sjättedel av min studieperiod och det låter bra.

Eller egentligen var det min klasskamrat som sa det.

Tänk Lena, snart har vi gjort en sjättedel av vår studieperiod.

Och jag sa.

Men vi har bara gjort två av tjugofyra tentor.

Detta kanske kan definiera vem som är positiv och vem som är negativ.

Men även om jag låter rätt negativ i andras öron så tycker jag att det är rätt kul. Det är mitt sätt att skämta.

Den bästa stunden som inträffar är den när mottagaren tar det på rätt sätt.

Min bästa vän är sådan.

Hon fullkomligt älskar när jag är bitter, för hon får en kick av det.

Detsamma gäller omvänt.
Hon är så ruskigt positiv att det låter löjligt.
Jag tror ärligt att hon driver med mig - och på något sätt så gör hon ju det.
Vi skrattar hela tiden.

Som en duell fast båda vinner.

Kanske konstigt, lite sjukt till och med?

När jag i morgon åker hem, så kommer jag att sitta i ringen av min familj och berätta historier på ett enormt gnälligt sätt med en touch av svart humor. Hela rummet kommer fyllas av skratt.

Jag är en liten clown, som gnäller, målar upp dramatiska scenarion, gärna med grimaser som får positiv feedback av negativ humor.

Detta längtar jag till.

Min familj har lärt mig väl.

Men en sak jag har kommit underfund med är att denna humor, eller detta gnällande faktiskt funkar bättre i skrift än verbalt.

Förutom när jag messade i väg ett meddelande till min studiegrupp där jag skrev:

När ska vi sitta med inlämningen egentligen? Jag har damp och min hjärna är överhettad.

Detta urartade till ett sms-bråk.

Mycket intressant.

Denna dramaturgiska kurva gick inte hem. Uppenbarligen.

Har suttit sju timmar på stadsbiblioteket och studerat flitigt, känner mig lite lättad faktiskt.

För nu vankas det jul.

Undra om det är denna jul som det kommer snö?

Undra om det är denna jul som vinterkräkan kommer vara värre än någonsin?

Undra om det är denna jul som trisslotterna verkligen har vinst?

Undra om det är denna jul som min syster överraskar mig med en vegetarisk julskinka?

Miniupplysning: När jag inte ler efter varje bittert meningsavslut, då är jag arg på riktigt och försök inte skämta i sms eller på msn - folk fattar inte. 

/Lena

Det finns ingen ork.

Det är sjukt mörkt hela tiden och jag skulle behöva 40-timmars dygn.

Har skickat iväg min tredje inlämning bara denna vecka, sitter och glo på PowerPoint för att fatta vad jag ska säga som ska låta smart i morgon på redovisningen.

Det är inte kul att komma ut till cykelparkeringen och inse att min cykel är den enda som står kvar utanför skolan. Typ.

Och inte att förglömma.

Två ytterst välplanerade tentor 7 och 9 januari.

Vem kan ta jullov i min klass?

Ingen.

Och varför får man inte csn för hela julen då när man ska sitta vid böckerna varje dag?

Jag har köpt två julklappar och de ligger oinslagna.

När ska jag köpa resten?

Blommorna som jag köpte för några veckor sen är fortfarande inte omplanterade.

Storkok kan man glömma.

Träning kan jag... suck det gör ont.

Adrenalin - och endorfindepression, finns det?

Jag har inte bara dubbelbokat, utan frippelbokat i morgon. Men jag får väl ringa och avboka fika och julmys och allt annat ljuvligt.

När ska jag ringa mamma och säga att jag kommer hem till jul?

När ska jag tala om för mitt extraknäck att jag kommer ha stora problem att jobba extra denna jul?

När ska jag lägga upp det där passet för instruktörsjobbet?

Jag trodde att det var så att under julen så spricker bubblan och allt får rinna ut.

Men jag hittar inga sprickor ännu.

Detta var ett deppigt inlägg men det var nödvändigt, snart vänder det.

Eller ja, efter 9 januari.

God jul på alla som kan fira den.

På bordet ligger 300 instuderingsfrågor och väntar på mig. Dags att fortsätta med dem.

Minifilosofi: Bit ihop!

/Lena

Söndag natt.

Det är egentligen måndag och här sitter jag med ryggen vänd mot en helg fylld av saker.

Återigen drog jag över på tiden och fredagsbloggen blev till söndag.

Förlåt master Björn.

Men jag gillar inte att följa dina bloggregler.

Jag gör som jag vill:)

Och i dag vill jag prata om små sammanträffande. Kanske lite tur också.

Jag gillar att anta, jag gillar tredje form - det blir så mycket bättre story då.

En vanlig lördag antar jag att en flicka gick in på Hemköp (igen). Hon hade finbesök med sig från Jönköping som skulle hjälpa henne att panta flaskor.

Oj vad mycket flaskor hon hade.

97.50 sade kvittot som jag antar att maskinen spottade ut.

Hon stoppade kvittot i fickan för användning till senare matinköp.

Jag antar att de gick på stan, traskade runt för att bränna presentkort och sparade pengar.

Jag antar också att flickan lite då och då kände efter i fickan för att se att kvittot låg kvar.

Det gjorde det.

Några timmar senare gick de tillbaka till Hemköp för att inhandla gotte.

Jag antar självklart att ni vet vad som hände.

När hon skulle betala så fipplade hon upp en liten papperslapp ur fickan, men insåg ganska snart att det var kö-kvittot från Kappahl och att hon hade tappat bort 97.50.

Jag antar att hon tänkte att det var så jäkla typiskt henne, och varför kunde hon inte för en enda gång skull skärpa till sig lite och gärna plocka med sig hjärncellerna?

Jag antar också att flickan bittert gick runt i affären och letade, men hittade bara i hopknölade inköpslistor.

God jul för sjutton antar jag att hon tänkte.

Väl ute ur butiken antar jag att finbesöket med dålig syn scannade av marken.

Här ligger ett pantkvitto, antar jag att hon sade.

Men det är nog inte ditt, hon vecklade upp det.

97.50 stod det. Flickan blev jätteglad... ehh antar jag.

Jag vet att hon blev jätteglad. Vilket sammanträffande!

Så nu tänker jag på tur.

Jag vet att jag eller jag menar flickan normalt aldrig har tur, så var kom den ifrån?

Kan tur bara ramla ner sådär?

Nä.

Så jag kom fram till att det var finbesökets tur, det var ju trots allt hennes tur som flickan surfade på.

Kan tur smitta av sig?

Jag tror det.

Och för er som vill se en film som är tänkvärd berörande ämnet borde se Intacto... som jag eller jag menar flickan tänker på just nu

Minitanke: Studiemotivation borde smittas.

/Lena