Framförhållning och roligare saker
Det var tänkt att jag skulle plugga stenhårt till duggan som är på måndag, så att jag då kunde unna mig roliga, öliga, shoppiga, fikiga, leende saker i Malmö denna helg.
Men så kom den där söta lilla telefonen som jag hade beställt, kallsongblå, himmelsblå liten sak som bara ville bli knapprad på. Så hela tisdagen (är det fortfarande) var jag begeistrad över denna krabat. Den hade plingplongmusik, bilder, ikoner och kalender. Så de där latinska orden trycktes in i hjärnan sporadiskt mellan bubblor och blommor.
Nu kanske jag verkar lite efterbliven... och det är jag inom teknik i allafall, men den hade världens snoozeeffekt....som dock inte fungerar när man stänger av den (för man är ju rädd för hjärntumörer ju) så i morse vaknade jag onormalt utvilad. Jag tänkte, åh vad underbart jag vaknar av mig själv?!
Inte konstigt när klockan var 11 och jag hade tänkt gå upp halv nio för och plugga. Men men, dagens lektion var inställd så jag slapp att försena mig till viktigheterna.
Ska minsann kolla upp den där funktionen, så här kan vi inte ha det!
Jag tänker på alla mysiga människor som man träffat på så kort tid, hur bra man kommer överrens, sen kanske detta är smekmånaden, men det förtränger jag.
Hur trevliga alla är.... kanske är jag blåögd, tack gode gud för det.
Ingen är elak... kanske är jag blond, tack gode gud för det:)
Slutsatsen är: I fall man vill träffa folk så är det bara att börja plugga. Och bonusen är att man genomgår nollningen. Faktiskt. För sanningen är att man blir tightare som grupp och man lär känna varandra.
Synd bara att jag far runt i halva Sverige, istället för att umgås med dessa underbara människor... men det ska det bli ändring på har jag tänkt.
Ops. Så var det ju så där, att min chef fjäskade och tyckte: Men Lena du kan väl jobba en gång i månaden i allfall.
Så det ska jag. Fint klirr i den skrala studentkassan, och jag fortsätter fara runt i Sverige, men inte fullt lika ofta.
Åh måste bara skryta lite. Satte full poäng på duggan och känner mig asnöjd... vilket dock leder till att jag slappar nu och tänker: Detta kan jag medan jag knapprar på den söta mobilen. Det är verkligen jättekul att anordna små möten och "göra listor".
Nä, skärp dig!
Släpp mobilen!
Latin var det ja. Hmm eller jag menar muskler.
Minifilosofi: Framförhållning? Hm, går det att äta?
/Lena
Men så kom den där söta lilla telefonen som jag hade beställt, kallsongblå, himmelsblå liten sak som bara ville bli knapprad på. Så hela tisdagen (är det fortfarande) var jag begeistrad över denna krabat. Den hade plingplongmusik, bilder, ikoner och kalender. Så de där latinska orden trycktes in i hjärnan sporadiskt mellan bubblor och blommor.
Nu kanske jag verkar lite efterbliven... och det är jag inom teknik i allafall, men den hade världens snoozeeffekt....som dock inte fungerar när man stänger av den (för man är ju rädd för hjärntumörer ju) så i morse vaknade jag onormalt utvilad. Jag tänkte, åh vad underbart jag vaknar av mig själv?!
Inte konstigt när klockan var 11 och jag hade tänkt gå upp halv nio för och plugga. Men men, dagens lektion var inställd så jag slapp att försena mig till viktigheterna.
Ska minsann kolla upp den där funktionen, så här kan vi inte ha det!
Jag tänker på alla mysiga människor som man träffat på så kort tid, hur bra man kommer överrens, sen kanske detta är smekmånaden, men det förtränger jag.
Hur trevliga alla är.... kanske är jag blåögd, tack gode gud för det.
Ingen är elak... kanske är jag blond, tack gode gud för det:)
Slutsatsen är: I fall man vill träffa folk så är det bara att börja plugga. Och bonusen är att man genomgår nollningen. Faktiskt. För sanningen är att man blir tightare som grupp och man lär känna varandra.
Synd bara att jag far runt i halva Sverige, istället för att umgås med dessa underbara människor... men det ska det bli ändring på har jag tänkt.
Ops. Så var det ju så där, att min chef fjäskade och tyckte: Men Lena du kan väl jobba en gång i månaden i allfall.
Så det ska jag. Fint klirr i den skrala studentkassan, och jag fortsätter fara runt i Sverige, men inte fullt lika ofta.
Åh måste bara skryta lite. Satte full poäng på duggan och känner mig asnöjd... vilket dock leder till att jag slappar nu och tänker: Detta kan jag medan jag knapprar på den söta mobilen. Det är verkligen jättekul att anordna små möten och "göra listor".
Nä, skärp dig!
Släpp mobilen!
Latin var det ja. Hmm eller jag menar muskler.
Minifilosofi: Framförhållning? Hm, går det att äta?
/Lena
Pinsamt & Tråkigt
Jag skriver mitt onsdagsinlägg nu, mitt i natten. Det är ju ändå faktiskt onsdag, och under själva dagen räknar jag med att vara alldeles för upptagen med en massa annat. Sova, till exempel.
Har veckans enda föreläsning klockan 09:15. Det smärtar djupt i själen att behöva gå upp så tidigt faktiskt. Särskilt som jag har en bit kvar till sömn, så här strax innan kl fyra på natten.
Sen efter föreläsningen ska jag jobba en timme på skolan, sen till systemet och förbereda kvällen, sen hem och äta falukorv, sen städa lägenheten lite innan jag svimmar av trötthet framåt halv tre.
Så ska jag sova två timmar innan det vankas fotbollsträning, Champions League-kväll, samt kårpub.
Tisdagens pinsamma ögonblick:
Jag satt hemma och pillade med datorn, sneglade på Sveriges match mot Nordkorea, samt tvätttade kläder på förmiddagen. Som allra oftast när jag går hemma och dagdriver hade jag på mig min svenska landslagströja, för att den är så himla bekväm. Jag har nästan jämnt på mig den när jag är ensam hemma och slöar.
Den är jätteskön.
Så skulle jag ut till tvättstugan en sväng, och mötte några grannar vid postlådorna.
Just då kom jag på hur det skulle kunna kopplas att jag hade landslagströjan på mig för att det var landskamp. Jag blev genast extremt obekväm och generad. Skyndade sedan hem och bytte tröja. Den var mindre bekväm, men för stunden skönare.
Vika tvätt är förresten sjutton gånger tråkigare än att diska.
Fyrtiofem gånger tråkigare än att gå ut med soporna.
Fjorton gånger tråkigare än att rengöra toaletten.
Och hälften så tråkigt som att behöva gå upp före klockan tio.
Sezzzz...
/Björn
Har veckans enda föreläsning klockan 09:15. Det smärtar djupt i själen att behöva gå upp så tidigt faktiskt. Särskilt som jag har en bit kvar till sömn, så här strax innan kl fyra på natten.
Sen efter föreläsningen ska jag jobba en timme på skolan, sen till systemet och förbereda kvällen, sen hem och äta falukorv, sen städa lägenheten lite innan jag svimmar av trötthet framåt halv tre.
Så ska jag sova två timmar innan det vankas fotbollsträning, Champions League-kväll, samt kårpub.
Tisdagens pinsamma ögonblick:
Jag satt hemma och pillade med datorn, sneglade på Sveriges match mot Nordkorea, samt tvätttade kläder på förmiddagen. Som allra oftast när jag går hemma och dagdriver hade jag på mig min svenska landslagströja, för att den är så himla bekväm. Jag har nästan jämnt på mig den när jag är ensam hemma och slöar.
Den är jätteskön.
Så skulle jag ut till tvättstugan en sväng, och mötte några grannar vid postlådorna.
Just då kom jag på hur det skulle kunna kopplas att jag hade landslagströjan på mig för att det var landskamp. Jag blev genast extremt obekväm och generad. Skyndade sedan hem och bytte tröja. Den var mindre bekväm, men för stunden skönare.
Vika tvätt är förresten sjutton gånger tråkigare än att diska.
Fyrtiofem gånger tråkigare än att gå ut med soporna.
Fjorton gånger tråkigare än att rengöra toaletten.
Och hälften så tråkigt som att behöva gå upp före klockan tio.
Sezzzz...
/Björn
Stålhätte-jag i mobillandet
Nu har hösten kickat in. Somnade av ösregn. Vaknade av ösregn. Åt frukost under ösregn.
Det betyder också att jag har sjukt svårt att komma upp på mogonen. Somnar sent för min kropp tror att det fortfarande är sommar (för man stod ju inuti ett köpcenter utan fönster hela sommaren, visserligen var det rätt fult väder ute ändå....men ändå, måste ju få klaga lite)
Det betyder också att i stället för att snooza en gång varje morgon så snoozar jag så många gånger att min mobil självdör, vägrar alltså att väcka mig. Vilket leder till att jag är sen till allt mellan grupparbeten och lektioner. Så nu är det dags att köpa en ny mobiltelefon.
Kan behövas då man har en ovalformad kladdvit ful 100kronors mobil från Australien där alla knappar sitter helt tvärtom(No offense Johan-tack för telefonen), för att inte tala om att jag bara kan messa manuellt, här finns inga lyxiga knappar som summerar ord åt mig, nejdå!
Inte heller kan jag messa samma meddelande till flera människor. Nix allt ska ta så lång tid som möjligt för att jag ska få mobilerage. Så alla ni som får sådana här fina små söta medelande om middagar här och fester där, kan ju tänka att det ligger mycket tummetryck bakom detta.
Så nu är den beställd efter många svängningar på alla sidor som kan tänkas surfas....en blå fin mobil, så därja. Bättre sent än aldrig.
Men jag tror att det alltid har varit så. Att jag minsann får tacka min kära moder för det och då menar jag att jag är sist med att skaffa allt.
Det började med att jag skaffade mina första Dr Martens-skor, skulle ha dem den där sommaren det var stekhett, helst med kort kjol och magtröja till. Wohooo det var jag och några punkare. Men jag tackar väl min mor för min målinriktning för det tog sin lilla tid att spara ihop till dessa skor. 1100 kostade de och när jag väl hade sparat ihop till dem så var de nästan omoderna.
Och jag är nog fortfarande sån, att det tar tid att vänja sig, måste tänka, måste känna, vill spara, vill betala kontant, och då ska det kännas i hela kroppen att den där saken är min.
Jag vill att saker ska kännas som jag.
Så nu blev det en kallsongblå mobil, som gör mig glad. Och utan att säga för mycket så behövde jag skor med stålhätta när jag var 16, inte för att sparka med utan för att de behövdes för att komplentera mig som i jag. Jag vet att ni fattar vad jag menar.
Också får man ta att alla ens vänner vill att man ska gå med i facebook och tycker att jag är knäpp när jag säger att: Det gör jag när det blir omodernt.
Minifilosofi: Våga vägra vara som alla andra, det är roligare än man tror.
/Lena
Det betyder också att jag har sjukt svårt att komma upp på mogonen. Somnar sent för min kropp tror att det fortfarande är sommar (för man stod ju inuti ett köpcenter utan fönster hela sommaren, visserligen var det rätt fult väder ute ändå....men ändå, måste ju få klaga lite)
Det betyder också att i stället för att snooza en gång varje morgon så snoozar jag så många gånger att min mobil självdör, vägrar alltså att väcka mig. Vilket leder till att jag är sen till allt mellan grupparbeten och lektioner. Så nu är det dags att köpa en ny mobiltelefon.
Kan behövas då man har en ovalformad kladdvit ful 100kronors mobil från Australien där alla knappar sitter helt tvärtom(No offense Johan-tack för telefonen), för att inte tala om att jag bara kan messa manuellt, här finns inga lyxiga knappar som summerar ord åt mig, nejdå!
Inte heller kan jag messa samma meddelande till flera människor. Nix allt ska ta så lång tid som möjligt för att jag ska få mobilerage. Så alla ni som får sådana här fina små söta medelande om middagar här och fester där, kan ju tänka att det ligger mycket tummetryck bakom detta.
Så nu är den beställd efter många svängningar på alla sidor som kan tänkas surfas....en blå fin mobil, så därja. Bättre sent än aldrig.
Men jag tror att det alltid har varit så. Att jag minsann får tacka min kära moder för det och då menar jag att jag är sist med att skaffa allt.
Det började med att jag skaffade mina första Dr Martens-skor, skulle ha dem den där sommaren det var stekhett, helst med kort kjol och magtröja till. Wohooo det var jag och några punkare. Men jag tackar väl min mor för min målinriktning för det tog sin lilla tid att spara ihop till dessa skor. 1100 kostade de och när jag väl hade sparat ihop till dem så var de nästan omoderna.
Och jag är nog fortfarande sån, att det tar tid att vänja sig, måste tänka, måste känna, vill spara, vill betala kontant, och då ska det kännas i hela kroppen att den där saken är min.
Jag vill att saker ska kännas som jag.
Så nu blev det en kallsongblå mobil, som gör mig glad. Och utan att säga för mycket så behövde jag skor med stålhätta när jag var 16, inte för att sparka med utan för att de behövdes för att komplentera mig som i jag. Jag vet att ni fattar vad jag menar.
Också får man ta att alla ens vänner vill att man ska gå med i facebook och tycker att jag är knäpp när jag säger att: Det gör jag när det blir omodernt.
Minifilosofi: Våga vägra vara som alla andra, det är roligare än man tror.
/Lena
Tankar om måndag & nollning
Måndag är här!
Har ni tänkt på att måndag bara är ett "g" ifrån ordet måndagg. Måndagg, som jag tycker är ett poetiskt, mystiskt, fantasieggande och vackert ord. Måndagg...
Det låter lite småmagiskt mysigt på något vis.
Anywho...
Spelade match idag, men jag kunde inte släppa en tanke.
I backlinjen hade jag mycket tid att reflektera. Jag reflekterade över EM-semifinalen mellan Sverige och Tyskland 1992. Jag mindes tydligt Kennet Anderssons sena reducering på nick till 2-3 (som matchen även slutade).
Och jag mindes Hässlers 1-0-mål på frispark.
Men jag kunde inte komma på vem som gjorde Sveriges första mål i den matchen. Jag funderade och funderade, men kom inte på vem det var. Det hela var mycket irriterande.
När jag kom hem kollade jag upp det. Det var Tomas Brolin som gjorde 1-2 på straff, sedan Klas Ingesson blivit bryskt behandlad.
¤¤¤
"Och låt en sak stå klart här och nu: Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av nollning eller inkilning. Nollning och inkilning är bara andra ord för mobbning, grymhet eller sadism."
Orden är Expressens sportkrönikör, Mats Olssons.
Han skriver några rader om nollning i allmänhet i sin söndagskrönika.
Och visst blir man, åtminstone som Halmstadstudent, ganska sur över hur man kan generalisera på det viset och uttrycka sig så urbota klumpigt och felaktigt.
Visst är säkert många nollningar/inkilningar just smaklösa och osympatiska.
Men knappast alla, och definitivt INTE Halmstads.
Och vi vet ju hur enkla varelser människan är. Vi läser, vi hör, vi tar in - och vi köper det. "Nollning är fylla och mobbning" skriver någon med inflytande, och vi tänker att "Ja, så är det".
För hur sjukt det än må vara är det många som ännu tar kvällspressen på allvar. Händer det ett enda tillbud inom något som är laddat, t.ex. nollning, så är det genast signifikativt för hela alltet.
Jag tycker att vi ska förbjuda:
Sex: Tänk på alla våldtäkter, tänk på alla pedofiler, tänk på alla könssjukdomar, tänk på alla komplex, tänk på alla oönskade graviditeter, tänk på hur jobbigt det är att vakna upp med någon man verkligen inte alls vill vakna upp med, tänk på hur jobbigt det är att vilja ha sex med någon som inte känner likadant, och tänk på hur pinsamt det blir när någon lägger ut alla ens privata sexfilmer på internet.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av sex!
Sport: Tänk på våldet, tänk på poliser som dör i kravaller, tänk på alla svåra skador, tänk på alla som blir ledsna när de förlorar, tänk på hur äckligt det luktar med svettiga gamla kläder, tänk på korruption, tänk på spelmissbruk och tänk på Kennedy Bakircioglüs frisyr.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av sport!
Utlandsresor: Tänk på alla flygkrascher, tänk på hur tråkigt det är att packa, tänk på alla hajar som äter upp en, tänk på bagage som kan försvinna, tänk på hur hur jobbigt det är med fransoser som vägrar snacka engelska, tänk på ficktjuvar och tänk på hur ont det gör att bränna sig i solen, och exempelvis få en jätteröd näsa.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av att resa utomlands!
Att Mats Olsson skulle vara en sådan ignorant fjant... Men men. Ok.
Hoppas Halmstads nollning har kurage att stå upp för sig själv.
Att man inte väljer Borås Högskolas platta, tama, fega, torra, tråkiga väg att byta namn på nollningen till "Introduktionen". Störtlöjligt i mina ögon.
Halmstads NOLLNING är en glad, frivillig och lekfull festival.
Vad säger ni om att använda Mats Olsson som maskot i årets nollning? Vi kan klä upp honom i typ en sliten gammal kåpa, så kan han få gå runt med en stor skylt där det står typ "Nollning är mobbning!". Lite som en domedagsprofet, eller som en ledare i en medeltida häxjakt.
Så ska han skandera till alla nollor och staber han möter:
"Ni mår dåligt av detta!"
"Sluta mobbas!"
"Detta är grymhet!"
"Detta är sadism!"
Och så kan vi skratta och le. Dansa i ring runt honom och krama honom. Bjuda honom på korv och glädje. Sjunga lite för honom.
Sen, när hans röst förtvinar av skanderande utmattning, så skymtar vi ett litet återhållsamt leende bortom hans avsky för oss. Och han tar av sig kåpan, torkar lite svett i sitt rufsiga hår. Och så säger han:
- Förlåt alla nollor och staber. Jag hade fel. Man kan visst må bra av nollning. Jättebra, rentav.
- Du är förlåten, Mats, säger vi.
Och så lever vi lyckliga för evigt.
Har ni tänkt på att måndag bara är ett "g" ifrån ordet måndagg. Måndagg, som jag tycker är ett poetiskt, mystiskt, fantasieggande och vackert ord. Måndagg...
Det låter lite småmagiskt mysigt på något vis.
Anywho...
Spelade match idag, men jag kunde inte släppa en tanke.
I backlinjen hade jag mycket tid att reflektera. Jag reflekterade över EM-semifinalen mellan Sverige och Tyskland 1992. Jag mindes tydligt Kennet Anderssons sena reducering på nick till 2-3 (som matchen även slutade).
Och jag mindes Hässlers 1-0-mål på frispark.
Men jag kunde inte komma på vem som gjorde Sveriges första mål i den matchen. Jag funderade och funderade, men kom inte på vem det var. Det hela var mycket irriterande.
När jag kom hem kollade jag upp det. Det var Tomas Brolin som gjorde 1-2 på straff, sedan Klas Ingesson blivit bryskt behandlad.
¤¤¤
"Och låt en sak stå klart här och nu: Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av nollning eller inkilning. Nollning och inkilning är bara andra ord för mobbning, grymhet eller sadism."
Orden är Expressens sportkrönikör, Mats Olssons.
Han skriver några rader om nollning i allmänhet i sin söndagskrönika.
Och visst blir man, åtminstone som Halmstadstudent, ganska sur över hur man kan generalisera på det viset och uttrycka sig så urbota klumpigt och felaktigt.
Visst är säkert många nollningar/inkilningar just smaklösa och osympatiska.
Men knappast alla, och definitivt INTE Halmstads.
Och vi vet ju hur enkla varelser människan är. Vi läser, vi hör, vi tar in - och vi köper det. "Nollning är fylla och mobbning" skriver någon med inflytande, och vi tänker att "Ja, så är det".
För hur sjukt det än må vara är det många som ännu tar kvällspressen på allvar. Händer det ett enda tillbud inom något som är laddat, t.ex. nollning, så är det genast signifikativt för hela alltet.
Jag tycker att vi ska förbjuda:
Sex: Tänk på alla våldtäkter, tänk på alla pedofiler, tänk på alla könssjukdomar, tänk på alla komplex, tänk på alla oönskade graviditeter, tänk på hur jobbigt det är att vakna upp med någon man verkligen inte alls vill vakna upp med, tänk på hur jobbigt det är att vilja ha sex med någon som inte känner likadant, och tänk på hur pinsamt det blir när någon lägger ut alla ens privata sexfilmer på internet.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av sex!
Sport: Tänk på våldet, tänk på poliser som dör i kravaller, tänk på alla svåra skador, tänk på alla som blir ledsna när de förlorar, tänk på hur äckligt det luktar med svettiga gamla kläder, tänk på korruption, tänk på spelmissbruk och tänk på Kennedy Bakircioglüs frisyr.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av sport!
Utlandsresor: Tänk på alla flygkrascher, tänk på hur tråkigt det är att packa, tänk på alla hajar som äter upp en, tänk på bagage som kan försvinna, tänk på hur hur jobbigt det är med fransoser som vägrar snacka engelska, tänk på ficktjuvar och tänk på hur ont det gör att bränna sig i solen, och exempelvis få en jätteröd näsa.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av att resa utomlands!
Att Mats Olsson skulle vara en sådan ignorant fjant... Men men. Ok.
Hoppas Halmstads nollning har kurage att stå upp för sig själv.
Att man inte väljer Borås Högskolas platta, tama, fega, torra, tråkiga väg att byta namn på nollningen till "Introduktionen". Störtlöjligt i mina ögon.
Halmstads NOLLNING är en glad, frivillig och lekfull festival.
Vad säger ni om att använda Mats Olsson som maskot i årets nollning? Vi kan klä upp honom i typ en sliten gammal kåpa, så kan han få gå runt med en stor skylt där det står typ "Nollning är mobbning!". Lite som en domedagsprofet, eller som en ledare i en medeltida häxjakt.
Så ska han skandera till alla nollor och staber han möter:
"Ni mår dåligt av detta!"
"Sluta mobbas!"
"Detta är grymhet!"
"Detta är sadism!"
Och så kan vi skratta och le. Dansa i ring runt honom och krama honom. Bjuda honom på korv och glädje. Sjunga lite för honom.
Sen, när hans röst förtvinar av skanderande utmattning, så skymtar vi ett litet återhållsamt leende bortom hans avsky för oss. Och han tar av sig kåpan, torkar lite svett i sitt rufsiga hår. Och så säger han:
- Förlåt alla nollor och staber. Jag hade fel. Man kan visst må bra av nollning. Jättebra, rentav.
- Du är förlåten, Mats, säger vi.
Och så lever vi lyckliga för evigt.
Badring ordineras
Fredag och det är nattsvammel som gäller.
Fredag och jag är i Jönköping, min sista jobbhelg, sen kan jag bli student på riktigt...eller ja, en student som inte extrajobbar i vart fall.
Så vidare framåt så kan jag också sova länge varje lördag, shoppa på lördagsförmiddagar, fika på lördagar, gå ut på lördagar, storhandla på lördagar, tvätta på lördagar, ta en långdusch på lördagar, träna på lördagar, vara i Halmstad på lördagar...I can go on forever!
Jag gillar helt enkelt tanken på lediga lördagar. Lördagar- me like!
Men nu är det fredag och det är dags att andas ut efter en "jag ska trycka in så mycket information det går på bara ett par dagar"-vecka och ladda för "våffla eller bägare" och "var det bra så?" tills i morgon.
Första duggan var idag och förutom att jag klockan 00.50 i går hittade det bortglömda pappret för tricepsmuskeln så gick det bra. Det var ju bara att sätta sig och traggla till halv två, för att sedan krascha sängen för att vakna innan REMsömnen kickade in och sen skriva dugga...och titta där, minsann var det triceps man skulle kunna. Jihoo sicken tur, inte allt bortkastat.
Tyvärr kan jag inte tänka på något annat än latin just nu och hur fascinerande kroppen är.
Men tja glass och chokladexpertis är ju inte heller illa om kunderna uppför sig bara:)
Sen är det bara hålla sig över ytan, samla luft och ge järnet för på nästa måndag är det dugga igen och jag minsann har svårt att hålla andan i detta tempo...skulle vara nice att hinna med filmmaraton eller skriva ett kapitel på min halvdöda roman eller ja, det kanske skulle vara nice att hinna ringa mamma.
Men det är väl bara att vifta med armarna och benen lite extra, sluta titta ut genom fönstret med den dumma koblicken, sluta ångeststäda också kanske man flyter?
Minifilosofi: Köp en badring till tentaperioden, hyperventilering är dåligt.
/Corpus Lenus
Fredag och jag är i Jönköping, min sista jobbhelg, sen kan jag bli student på riktigt...eller ja, en student som inte extrajobbar i vart fall.
Så vidare framåt så kan jag också sova länge varje lördag, shoppa på lördagsförmiddagar, fika på lördagar, gå ut på lördagar, storhandla på lördagar, tvätta på lördagar, ta en långdusch på lördagar, träna på lördagar, vara i Halmstad på lördagar...I can go on forever!
Jag gillar helt enkelt tanken på lediga lördagar. Lördagar- me like!
Men nu är det fredag och det är dags att andas ut efter en "jag ska trycka in så mycket information det går på bara ett par dagar"-vecka och ladda för "våffla eller bägare" och "var det bra så?" tills i morgon.
Första duggan var idag och förutom att jag klockan 00.50 i går hittade det bortglömda pappret för tricepsmuskeln så gick det bra. Det var ju bara att sätta sig och traggla till halv två, för att sedan krascha sängen för att vakna innan REMsömnen kickade in och sen skriva dugga...och titta där, minsann var det triceps man skulle kunna. Jihoo sicken tur, inte allt bortkastat.
Tyvärr kan jag inte tänka på något annat än latin just nu och hur fascinerande kroppen är.
Men tja glass och chokladexpertis är ju inte heller illa om kunderna uppför sig bara:)
Sen är det bara hålla sig över ytan, samla luft och ge järnet för på nästa måndag är det dugga igen och jag minsann har svårt att hålla andan i detta tempo...skulle vara nice att hinna med filmmaraton eller skriva ett kapitel på min halvdöda roman eller ja, det kanske skulle vara nice att hinna ringa mamma.
Men det är väl bara att vifta med armarna och benen lite extra, sluta titta ut genom fönstret med den dumma koblicken, sluta ångeststäda också kanske man flyter?
Minifilosofi: Köp en badring till tentaperioden, hyperventilering är dåligt.
/Corpus Lenus
Med tomhet i blick
Det har varit en omväxlande dag.
Natten präglades av tvära, hastiga och omtumlande kast mellan glädje och galej, frustration och förtvivlan, samt slutgiltig, fast ändå blott temporär, lättnad.
Min stimulerande oförmåga att tacka nej när det ställs till med kalas, eller ens ett stilla samkväm, innebar att ett par timmars kvällsstudier sköts fram till morgonkvisten. Därför var det med ett piggt och förväntansfullt leende jag vaknade av alarmet tidigt vid sjutiden i morse.
Jag fick hur som haver gjort allt som skulle göras till seminariet.
Det var ett väldigt intressant seminarie.
Jag fascinerades väldigt av hur mycket man kan betrakta en talande (malande) människa. Utstråla förkovringsiver och intresse. Ge sken av hur man verkligen begrundar det sagda, hur man spänt ser fram emot vad som ska sägas härnäst.
Följa munnens rörelser. Höra rösten, ljuden.
Allt detta utan ett enda ord är i närheten av att ens uppfattas som ord. Det är bara en ljudkuliss. Dovt i skymundan. Tankarna är inte på annat håll. De är inte alls.
Jag kände mig lite som Homer Simpson.
Men kursen är ganska intressant ändå, tycker jag.
Jag har lite ångest för att jag är så usel på att ta tag i saker. Få tummen ur. Göra något.
Jag måste gå till internationella avdelningen på skolan snart. Jag vill ju ansöka om att läsa vårterminen i något annat land. Men då krävs det ju att man tar sig tid och går dit. På måndag! Kanske.
Förresten. Jag, Mats och Jimmy testade av Mickedala Pizzeria härom veckan. Och vi var alla rörande överens om att det var den sämsta pizzabeställningen vi varit med om i Halmstad. Och det vill inte säga lite. Det är en erfaren och rutinerad trio.
Men i afton knackade Robban på mitt fönster och meddelade att Medya är tillbaka i samma form som 2004! Det låter oerhört spännande! Har Medya hämtat sig från sin av hybris orsakade långa svacka? Jag skall inspektera till helgen...
För nya läsare, eller nya studenter, eller folk som bara älskar pizza, vill jag passa på att tipsa om en länk:
Guide till Halmstads pizzerior
Och helt out of nowehere: Helg!
/Björn
Natten präglades av tvära, hastiga och omtumlande kast mellan glädje och galej, frustration och förtvivlan, samt slutgiltig, fast ändå blott temporär, lättnad.
Min stimulerande oförmåga att tacka nej när det ställs till med kalas, eller ens ett stilla samkväm, innebar att ett par timmars kvällsstudier sköts fram till morgonkvisten. Därför var det med ett piggt och förväntansfullt leende jag vaknade av alarmet tidigt vid sjutiden i morse.
Jag fick hur som haver gjort allt som skulle göras till seminariet.
Det var ett väldigt intressant seminarie.
Jag fascinerades väldigt av hur mycket man kan betrakta en talande (malande) människa. Utstråla förkovringsiver och intresse. Ge sken av hur man verkligen begrundar det sagda, hur man spänt ser fram emot vad som ska sägas härnäst.
Följa munnens rörelser. Höra rösten, ljuden.
Allt detta utan ett enda ord är i närheten av att ens uppfattas som ord. Det är bara en ljudkuliss. Dovt i skymundan. Tankarna är inte på annat håll. De är inte alls.
Jag kände mig lite som Homer Simpson.
Men kursen är ganska intressant ändå, tycker jag.
Jag har lite ångest för att jag är så usel på att ta tag i saker. Få tummen ur. Göra något.
Jag måste gå till internationella avdelningen på skolan snart. Jag vill ju ansöka om att läsa vårterminen i något annat land. Men då krävs det ju att man tar sig tid och går dit. På måndag! Kanske.
Förresten. Jag, Mats och Jimmy testade av Mickedala Pizzeria härom veckan. Och vi var alla rörande överens om att det var den sämsta pizzabeställningen vi varit med om i Halmstad. Och det vill inte säga lite. Det är en erfaren och rutinerad trio.
Men i afton knackade Robban på mitt fönster och meddelade att Medya är tillbaka i samma form som 2004! Det låter oerhört spännande! Har Medya hämtat sig från sin av hybris orsakade långa svacka? Jag skall inspektera till helgen...
För nya läsare, eller nya studenter, eller folk som bara älskar pizza, vill jag passa på att tipsa om en länk:
Guide till Halmstads pizzerior
Och helt out of nowehere: Helg!
/Björn
Att vara student i Halmstad en onsdag
Man kommer hem. Står vid sin port vid halv fyra-snåret. Mätt upp till gommen på ostiga toasts.
Med ångest över allt skolarbete som skall göras innan kl 10:00. Säkert två, kanske tre timmars fix och moj med en massa texter som skall lämnas in vid seminariet.
"Varför valde jag kåren?", kanske man undrar.
Och så tänker man på hur skönt det ska bli att sova.
Och så tänker man på hur jobbigt det ska bli att gå upp.
Men mest på hur skönt det ska bli att sova en liten stund.
Och så rotar man i alla fickor för att plocka upp sina nycklar.
Men nycklarna finns inte i en enda ficka... Inte ens vid tredje kollen.
Så man blir desperat. Man ringer Jimmy och ber honom leta efter nycklarna hemma hos sig.
Men Jimmy hittar inga nycklar hemma hos sig.
Så står man där, bland en massa cyklar. Ensam. Utan sätt att ta sig hem. Reservnycklarna ligger i lägenheten. Lägenheten hyr man kanske dessutom lite småsvart i andrahand. Extra problem där. Och allt skolarbete ligger i lägenheten. Och allt skolarbete behövs om några få timmar. Väldigt få timmar.
Och så står man där ensam.
Så man cyklar bort till kåren.
Det är så tomt och tyst. Men ändå stapplar man fram till huvudentrén och rycker i dörren.
Och dörren råkar vara öppen.
Så man smyger sig in - och känner sig som en fantastiskt extraordinär inbrottstjuv. Och man smyger bort till garderoben. Man lyssnar efter ljud och röster som inte finns.
Garderoben är lite rörig. Man letar fåfängt och patetiskt efter sina nycklar lite här och var.
I ett hörn har någon sopat ihop en hög damm och skräp.
Med brylös hopplöshet rotar man runt med sin redan äckliga hand i det äckliga,
Och där ligger nycklarna.
Klockan 03:45.
Och man cyklar hem.
Lika nöjd som med ett lyckat ragg.
Nästan.
Och så sover man två timmar.
Innan helvetet bryter löst på allvar.
God natt.
/Björn
Kåren
Det är onsdag kväll och klockan är 20:30 när dessa rader skrivs. Jag är nyss hemkommen från träningen. Mina undre extremiteter luktar äckligt med en viss nyans av kattpiss. Mina svettiga gamla benskydd och mina sunkiga fotbollsskor sitter fortfarande på. Och det är dessa fotbollsattiraljer som sprider en olustig odör i mitt hem.
Strax ska jag hoppa in i duschen. Mumma upp mig till perfektion.
Sen ska jag skynda hem till Jimmy och Pelle för att dricka öl i goda vänners lag. Sen skall vi beträda kåren. Jag hade egentligen tänkt viga kvällen åt skolarbete med ****-Ivar, men Pelle och Jimmy fick mig på bättre tankar. Så nu får jag ringa ****-Ivar och berätta att jag inte ansluter i datasalen klockan 22:00.
Detta innebär att jag får gå upp innan 06:00 imorgon för att hinna klart allt jobb innan seminariet kl 12:00... Men det ska väl inte vara några problem. Jag är ju något av en übermench.
Vi ses på kåren om en stund.
/Björn
Strax ska jag hoppa in i duschen. Mumma upp mig till perfektion.
Sen ska jag skynda hem till Jimmy och Pelle för att dricka öl i goda vänners lag. Sen skall vi beträda kåren. Jag hade egentligen tänkt viga kvällen åt skolarbete med ****-Ivar, men Pelle och Jimmy fick mig på bättre tankar. Så nu får jag ringa ****-Ivar och berätta att jag inte ansluter i datasalen klockan 22:00.
Detta innebär att jag får gå upp innan 06:00 imorgon för att hinna klart allt jobb innan seminariet kl 12:00... Men det ska väl inte vara några problem. Jag är ju något av en übermench.
Vi ses på kåren om en stund.
/Björn
Mitt eget pengaspararsystem
Helgen är över och det var ett trevligt veckoslut. Råsundamatchen var spännande och underhållande, men tyvärr sakanades den effektivitet framför mål som jag själv visade upp i lördag eftermiddags. Efter en vårsäsong som mittback flyttade coach upp mig som anfallare och det tog inte ens en kvart innan jag hade språngnickat in 1-0. Lite som en kopia av Edman/Larssons mål mot Bulgarien 2004.
Mats är klar med sin D-uppsats och har därför flyttat bort från min soffa. Farit norrut, i jakt på framgång och pengar.
Själv sliter jag ännu med studentören i hopp om att inte behöva tappa tre kilo varje sistavecka i månaden...
Jag har tagit upp det en gång tidigare, men är fortfarande fascinerad över att 0,5 liter Loka kostar 8,95 kr på Ica Maxi, samtidigt som 1,5 liter Loka kostar 7,95 kr. Bägge produkterna kostar 9,95 kr inklusive pant. Det hela är mycket intressant.
Min käre vän Jon, som pluggar i Stockholm, bor i korridor med delat kök. Hans korridor bebos till större delen av asiater. Och de nyinflyttade asiaterna har visat upp ett obarmhärtigt sinne för sparsamhet.
I den gemensamma kylen har Jon bland annat hittat följande matvaror, i syfte att (åter)användas senare:
- En använd tepåse på ett litet fat.
- Ett litet fat med en skvätt krossade tomater.
- Ett kvartsfyllt glas mjölk.
- En halv skål ris.
Jag har dock utvecklat ett eget, fantastiskt genomtänkt pengaspararsystem. Det går att spara pengar VARENDA GÅNG du handlar något i en affär.
Ponera att du handlar på Ica för 99,80 kr.
- Betalar du kontant betalar du 100 kr, dvs 20 öre för mycket.
- Betalr du med kort, betalar du 99,80 kr, den korrekta summan.
- Du tjänar alltså 20 öre på att betala med kort.
Ponera att du handlar på Ica för 100,20 kr.
- Betalar du kontant betalar du bara 100 kr, dvs 20 öre för lite.
- Betalar du med kort betalar du dock hela summan, dvs 100,20 kr.
- Nu tjänar du 20 öre på att betala kontant.
Om man tar detta i beaktning vid varje inköp man gör... Ja då blir det säkert några kronor om året man kan tjäna ihop. Tänk på det nästa gång ni handlar!
Om någon har fler smarta eller roliga tips på hur man kan spara pengar går det ju utmärkt att kommentera.
Tills vidare nån gång
/Björn
Insomnia
Jag sover dåligt än så länge.
Ibland måste man bara sova in sig, eller hur man nu säger. Vänja sig, slappna av, trivas, snasa, snusa, sova, mysa. Men det gör jag ju. Hela tiden. Bara inte på nätterna liksom.
Idag har min träningsvärk gått från "Jag måste hålla mig i något när jag sätter mig ner till jag har slutat gråta - ont"
Tränade PT-cirkel i fredags vilket betyder att man skuttar runt med en skivstång till musik (inte lika lätt som det låter) och gör utfall med skivstången bakom nacken. Mycket slitsamt då och mycket smärtsamt nu.
Det roliga är att jag ska på samma pass om en timma och undrar egentligen varför jag utsätter mig för just detta? Är jag självplågare? Mycket möjligt...sen är det rätt kul att se en lite bicepsmuskel dallra i takt med musiken i spegeln:)
I fredags var det filmtajm. Fick dock inte välja film för en viss kompis beställde hemkörningssallad som tog 2 timmar att få hem (det skulle max ta 1 timma) och sen hade han glömt vart han ställt bilen, det blev en lång genomgång för att komma fram till att han hade ju faktiskt inte gått till skolan som han skröt om dagen innan utan tagit bilen (som vanligt)
Så tramp tramp, trask trask, darriga ben med kryddig sallad, huvudvärk och lågt blodsocker (efter skivstångspasset). Men filmen var bra, Hot Fuzz, rekomenderar den.
På lördagen försökte jag stretcha min arma kropp på ett yogapass, inte att rekomendera med träningsvärk, städade lägenheten. "So shiny". käkade syrlig sallad, knatade ner till festen (medan kompisen ovan tog taxi till festen)....taxilyxaren (som inte lever som en student) kom först sen kom jag som snabbt tog näst bästa platsen i soffan för att kolla fotbollen. Typ 30 personer dök upp, satt och gormade på tv:n och jag lyckades hålla min soffplats hela kvällen, krävdes få toalettbesök dock, men det var värt det.
Fotbollen var trist, det hände ju ingenting, det var ju tur att man hade öl med sig om man säger så. Utgången och dansen gjorde hela kvällen.
Söndagen förflöt med mer städande (det tar visst aldrig slut), lite streetdance, lite plugg och veggiemål på Sibylla som helt klart var dagens höjdpunkt. Sen toppade jag det med vaniljglass och smält mörk choklad, som egen Vienettaglass fast godare.
Mmmm Ja, Biomedicinare kan också svulla... jajemen. Nemas problemas!
Men nu är det måndag - sockerhög från igår och dugga på fredag. Panik!!
Kanske är på grund av sockret som jag sover dåligt. Hmm värt att analysera... eller inte.
Minifilosofi: Socker+koffein= Insomnia
/Lena
Ibland måste man bara sova in sig, eller hur man nu säger. Vänja sig, slappna av, trivas, snasa, snusa, sova, mysa. Men det gör jag ju. Hela tiden. Bara inte på nätterna liksom.
Idag har min träningsvärk gått från "Jag måste hålla mig i något när jag sätter mig ner till jag har slutat gråta - ont"
Tränade PT-cirkel i fredags vilket betyder att man skuttar runt med en skivstång till musik (inte lika lätt som det låter) och gör utfall med skivstången bakom nacken. Mycket slitsamt då och mycket smärtsamt nu.
Det roliga är att jag ska på samma pass om en timma och undrar egentligen varför jag utsätter mig för just detta? Är jag självplågare? Mycket möjligt...sen är det rätt kul att se en lite bicepsmuskel dallra i takt med musiken i spegeln:)
I fredags var det filmtajm. Fick dock inte välja film för en viss kompis beställde hemkörningssallad som tog 2 timmar att få hem (det skulle max ta 1 timma) och sen hade han glömt vart han ställt bilen, det blev en lång genomgång för att komma fram till att han hade ju faktiskt inte gått till skolan som han skröt om dagen innan utan tagit bilen (som vanligt)
Så tramp tramp, trask trask, darriga ben med kryddig sallad, huvudvärk och lågt blodsocker (efter skivstångspasset). Men filmen var bra, Hot Fuzz, rekomenderar den.
På lördagen försökte jag stretcha min arma kropp på ett yogapass, inte att rekomendera med träningsvärk, städade lägenheten. "So shiny". käkade syrlig sallad, knatade ner till festen (medan kompisen ovan tog taxi till festen)....taxilyxaren (som inte lever som en student) kom först sen kom jag som snabbt tog näst bästa platsen i soffan för att kolla fotbollen. Typ 30 personer dök upp, satt och gormade på tv:n och jag lyckades hålla min soffplats hela kvällen, krävdes få toalettbesök dock, men det var värt det.
Fotbollen var trist, det hände ju ingenting, det var ju tur att man hade öl med sig om man säger så. Utgången och dansen gjorde hela kvällen.
Söndagen förflöt med mer städande (det tar visst aldrig slut), lite streetdance, lite plugg och veggiemål på Sibylla som helt klart var dagens höjdpunkt. Sen toppade jag det med vaniljglass och smält mörk choklad, som egen Vienettaglass fast godare.
Mmmm Ja, Biomedicinare kan också svulla... jajemen. Nemas problemas!
Men nu är det måndag - sockerhög från igår och dugga på fredag. Panik!!
Kanske är på grund av sockret som jag sover dåligt. Hmm värt att analysera... eller inte.
Minifilosofi: Socker+koffein= Insomnia
/Lena
Lätt fånget, lätt förgånget
Så var det fredag, och ännu en ganska skönt improduktiv vecka är till ända. Satt i sista minuten igår kväll och kämpade ihop 5 sidor text, bland annat om ungdomsidrotten i Polen. Fick även sitta en timme innan gruppmötet i morse.
Jag läser en internationell kurs om typ ungdomsidrott, så förutom min vän ****-Ivar är det enbart utbytesstudenter som läser kursen. Hela 9 st är vi. Och 3 st i min grupp då. Jag och två portugiser, João och Daniela.
João visade sig ha en hel del kvar att skriva och Daniela hade typ allt sitt kvar att skriva. Tur att jag är en barmhärtig, förstående, stöttande, hjälpsam och positiv gruppledare/studiekamrat. Men blir det inte bättring till nästa gång... Ja, då blir det andra bullar.
Fredag nu, ja. Blir nog en ganska lugn afton. Match imorgon ju, först med Vapnö, sen EM-kval. Jag är ruggigt taggad. Inför bägge tillställningarna.
Och i onsdags, ja... Jag gick aldrig in på kåren. Jag kom dit, glad och nöjd. hade nyss gått 400 kr plus på pokern hos Christian och hade laddat byxorna med 600 kr. Det var upplagt för ett mastigt barhäng. När jag kom fram upptäckte jag dock att alla pengar glidit ur fickorna på något sätt - på den 300 meter långa promenaden mellan Fartyget och Kåren.
Så jag gick tillbaka och letade efter mina nyvunna rikedomar, men de syntes inte till.
Då blev jag sur och gick hem.
Så du/ni som hade riktigt skitkul gratis på kåren i onsdags; Ni får gärna bjuda igen nån dag.
Helg nu
/Björn
Jag läser en internationell kurs om typ ungdomsidrott, så förutom min vän ****-Ivar är det enbart utbytesstudenter som läser kursen. Hela 9 st är vi. Och 3 st i min grupp då. Jag och två portugiser, João och Daniela.
João visade sig ha en hel del kvar att skriva och Daniela hade typ allt sitt kvar att skriva. Tur att jag är en barmhärtig, förstående, stöttande, hjälpsam och positiv gruppledare/studiekamrat. Men blir det inte bättring till nästa gång... Ja, då blir det andra bullar.
Fredag nu, ja. Blir nog en ganska lugn afton. Match imorgon ju, först med Vapnö, sen EM-kval. Jag är ruggigt taggad. Inför bägge tillställningarna.
Och i onsdags, ja... Jag gick aldrig in på kåren. Jag kom dit, glad och nöjd. hade nyss gått 400 kr plus på pokern hos Christian och hade laddat byxorna med 600 kr. Det var upplagt för ett mastigt barhäng. När jag kom fram upptäckte jag dock att alla pengar glidit ur fickorna på något sätt - på den 300 meter långa promenaden mellan Fartyget och Kåren.
Så jag gick tillbaka och letade efter mina nyvunna rikedomar, men de syntes inte till.
Då blev jag sur och gick hem.
Så du/ni som hade riktigt skitkul gratis på kåren i onsdags; Ni får gärna bjuda igen nån dag.
Helg nu
/Björn
Vändbara saker
Redan torsdag och dagarna bara rullar.
Och jag är nog den enda på hela skolan som inte är bakis idag, för igår var det rätt ösigt på kåren kan jag tänka.
Nepp jag var riktigt duktig, så vid den tiden som alla cyklade omkring med sina systemetkassar så tränade jag. Klapp på axeln Lena! Mycket bra jobbat.
Även om du inte kunde springa så långt som du hade önskat och inte heller kunde lyfta utan att svinga så var det gott ändå.
Men jag kan inte låta bli att tänka hur roligt det kunde ha varit att hänga på de andra och dra till kåren. Klart jag måste tänka så, lite självömkan har ju inget dött av.
Eller?
Drömde om min cykelkompis i natt, att jag hittade den. Blev lite tragiskt när jag vaknade faktiskt.
Jag har också nu införskaffat en soffa. En soffa! THE SOFA!
Jättefin. Den är guldig och täcks av rosa stora blommor. Ungefär som "Pimp my ride" fast "Pimp my vindsvåning" istället. Jag är mycket nöjd, 150 kronor.
Och det bästa med den är att den har vändbara soffkuddar, så jag kan välja blommigt/guldigt/ eller blanda.
Har också¨planer på att få ihop en studiegrupp inför första duggan nästa fredag, kanske vore bra att diskutera de saker som är svåra att få in? Nu har jag lärt mig de största och mest populära benen i kroppen iallfall. Alltid något.
Latin är väldigt kreativt triggande, för mitt skrivande. Som Latissimuss Dorsi - hur snyggt är inte det?
Många fina ord finns det.
Minifilosofi: Allt man köper borde vara vändbart.
/Lena
Och jag är nog den enda på hela skolan som inte är bakis idag, för igår var det rätt ösigt på kåren kan jag tänka.
Nepp jag var riktigt duktig, så vid den tiden som alla cyklade omkring med sina systemetkassar så tränade jag. Klapp på axeln Lena! Mycket bra jobbat.
Även om du inte kunde springa så långt som du hade önskat och inte heller kunde lyfta utan att svinga så var det gott ändå.
Men jag kan inte låta bli att tänka hur roligt det kunde ha varit att hänga på de andra och dra till kåren. Klart jag måste tänka så, lite självömkan har ju inget dött av.
Eller?
Drömde om min cykelkompis i natt, att jag hittade den. Blev lite tragiskt när jag vaknade faktiskt.
Jag har också nu införskaffat en soffa. En soffa! THE SOFA!
Jättefin. Den är guldig och täcks av rosa stora blommor. Ungefär som "Pimp my ride" fast "Pimp my vindsvåning" istället. Jag är mycket nöjd, 150 kronor.
Och det bästa med den är att den har vändbara soffkuddar, så jag kan välja blommigt/guldigt/ eller blanda.
Har också¨planer på att få ihop en studiegrupp inför första duggan nästa fredag, kanske vore bra att diskutera de saker som är svåra att få in? Nu har jag lärt mig de största och mest populära benen i kroppen iallfall. Alltid något.
Latin är väldigt kreativt triggande, för mitt skrivande. Som Latissimuss Dorsi - hur snyggt är inte det?
Många fina ord finns det.
Minifilosofi: Allt man köper borde vara vändbart.
/Lena
Kändiskalabalik på Kåren
Hmm.... Jag är lite konfunderad över kvällen som kommer. Denna kårpubsafton. Jag menar... att döma av förstanyheten på Högskolans Hemsida idag kan det komma att bli en galen kväll på kåren.
Inte för att jag är ovan vid stora kvantiteter uppmärksamhet och uppståndelse runtomkring mig varje gång jag äntrar kårpuben. Men nu... När jag stegar in där som megakändis. Som skolans omslagspojke. Som en stjärna... Det kommer bli kaos.
Detta överträffar med råge när Henrik Larsson gjorde comeback i landslaget.
Min mycket nära vän Jimmy har dock lovat att hjälpa till som bodyguard om alla fans och hysteriska småflickor blir för närgångna under kvällen.
Eller.... Vem försöker jag lura? För närgången!? Det finns inte. Men Jimmy kan säkert vara till nytta att hämta öl i baren, mota bort störiga killar och liknande. Jag dyker nog upp i min blogg-limousine runt 01:50 skulle jag tro.
Annars då?
Jorå... Skolan är i gång. Och det är väl inte mycket mer med det.
Vad det däremot är mycket med är min nyfikenhet på Mickedala Pizzeria. Det dök upp en meny i mitt postfack. De lovar fri hemkörning, och även om det till viss del kompenseras genom lite smådyra pizzor tyckar jag menyn ser intressant och spännande ut. Jag tror jag skall testa Mickedala i helgen.
Eller... Tror och tror.... Jag kommer att testa Mickedala i helgen.
En sak är så urbota dum med Mickedalas meny, bara. Det är deras förkärlek till att vilja bestämma vilken sås det ska vara på pizzorna. Mickedala vill ha bearnaisesås på väldigt många av sina pizzor.
Inget fel på bearnaisesås, för all del.
Jag anser dock att all typ av såsbestämmande i menyer är ett otyg.
Låt det bara stå "valfri sås", så får kunden själv bestämma vilken sås han vill ska pryda pizzan.
Ja, om kunden är amatör vill säga. Ett pizzaproffs beställer givetvis såsen i burk, för att undvika en såsgalen pizzabagare som dränker pizzan i sås.
Nog om såser och pizza.
Nu ska Högskolans (ja, en av de två) bloggstjärna diska.
Ses i afton
/Björn
Inte för att jag är ovan vid stora kvantiteter uppmärksamhet och uppståndelse runtomkring mig varje gång jag äntrar kårpuben. Men nu... När jag stegar in där som megakändis. Som skolans omslagspojke. Som en stjärna... Det kommer bli kaos.
Detta överträffar med råge när Henrik Larsson gjorde comeback i landslaget.
Min mycket nära vän Jimmy har dock lovat att hjälpa till som bodyguard om alla fans och hysteriska småflickor blir för närgångna under kvällen.
Eller.... Vem försöker jag lura? För närgången!? Det finns inte. Men Jimmy kan säkert vara till nytta att hämta öl i baren, mota bort störiga killar och liknande. Jag dyker nog upp i min blogg-limousine runt 01:50 skulle jag tro.
Annars då?
Jorå... Skolan är i gång. Och det är väl inte mycket mer med det.
Vad det däremot är mycket med är min nyfikenhet på Mickedala Pizzeria. Det dök upp en meny i mitt postfack. De lovar fri hemkörning, och även om det till viss del kompenseras genom lite smådyra pizzor tyckar jag menyn ser intressant och spännande ut. Jag tror jag skall testa Mickedala i helgen.
Eller... Tror och tror.... Jag kommer att testa Mickedala i helgen.
En sak är så urbota dum med Mickedalas meny, bara. Det är deras förkärlek till att vilja bestämma vilken sås det ska vara på pizzorna. Mickedala vill ha bearnaisesås på väldigt många av sina pizzor.
Inget fel på bearnaisesås, för all del.
Jag anser dock att all typ av såsbestämmande i menyer är ett otyg.
Låt det bara stå "valfri sås", så får kunden själv bestämma vilken sås han vill ska pryda pizzan.
Ja, om kunden är amatör vill säga. Ett pizzaproffs beställer givetvis såsen i burk, för att undvika en såsgalen pizzabagare som dränker pizzan i sås.
Nog om såser och pizza.
Nu ska Högskolans (ja, en av de två) bloggstjärna diska.
Ses i afton
/Björn
Cyklomania
Nu är det lite renare i min lägenhet, dammsugaren har varit framme och gjort sitt och jag har köpt galgar. Det ser nästan beboligt ut nu förutom farfars orangea snurrfåtölj som står och ser helt sorgligt ensam ut på vindsloftet.
Men den har fått sällskap av lite blommor som är det som ruinerar mig just nu.
Hur kul är det inte att köpa växter som lyser gröna? Antagligen kommer de av-vika i form av självmord eller dråp...vi får väl se. Nu ser de, hur som haver väldigt vackra ut... och jag väntar på att augustilönen ska komma:)
I natt drömde jag om Radius och Ulna - vilka är de båda benen i underarmen (på latin). Helt otroligt, i drömmen så sa jag det om och om igen även om jag visste att jag kunde dem utantill, vred armen fram och tillbaka. Radius och Ulna...som ett mantra fast mer psykotiskt. Kändes mer som en mardröm, en sådan där feberdröm som bara börjar om hela tiden. Kan säga att jag inte vaknade utvilad och ögonen flappade på morgonlektionen.
Någon kanske kommer ihåg att min cykel självdog eller rasslade ihop på vägen till skolan i fredags och att jag låste fast den där den borde begravts - mellan undergången och högkolan. I går skulle jag glad i hågen hämta den....för det regnade ju faktiskt inte.
Ögonen höll på att trilla ur huvudet när jag insåg att där den hade stått var det tomt.
Cykelkompisen var borta, finito, dead, gone, away, eller ja, stulen kanske man också kan säga.
Så var gör man, gråter en skvätt? Skriker en massa svärord? Förbannar sig själv? Det gjorde jag i allfall och
sen gick jag hem och kollade sparkontot. Ja, en cykel kanske får vänta till november någongång, när det ändå är dags att börja åka buss - För jag har ju lovat mig själv att våga gå till tandläkaren snart.
Det var min cykel, min chokladcykel (fick den efter ett vad när jag slutade med choklad i 1 år) kanske mitt jävligaste år...utan choklad alltså. Sorry sugar cykel-sweetie jag kanske inte var så snäll som jag borde varit, men jag älskade dig. På riktigt. Faktiskt.
Minifilosofi: Växter är naturliga luftrenare - cykeltjuvar är det inte.
/Lena
Men den har fått sällskap av lite blommor som är det som ruinerar mig just nu.
Hur kul är det inte att köpa växter som lyser gröna? Antagligen kommer de av-vika i form av självmord eller dråp...vi får väl se. Nu ser de, hur som haver väldigt vackra ut... och jag väntar på att augustilönen ska komma:)
I natt drömde jag om Radius och Ulna - vilka är de båda benen i underarmen (på latin). Helt otroligt, i drömmen så sa jag det om och om igen även om jag visste att jag kunde dem utantill, vred armen fram och tillbaka. Radius och Ulna...som ett mantra fast mer psykotiskt. Kändes mer som en mardröm, en sådan där feberdröm som bara börjar om hela tiden. Kan säga att jag inte vaknade utvilad och ögonen flappade på morgonlektionen.
Någon kanske kommer ihåg att min cykel självdog eller rasslade ihop på vägen till skolan i fredags och att jag låste fast den där den borde begravts - mellan undergången och högkolan. I går skulle jag glad i hågen hämta den....för det regnade ju faktiskt inte.
Ögonen höll på att trilla ur huvudet när jag insåg att där den hade stått var det tomt.
Cykelkompisen var borta, finito, dead, gone, away, eller ja, stulen kanske man också kan säga.
Så var gör man, gråter en skvätt? Skriker en massa svärord? Förbannar sig själv? Det gjorde jag i allfall och
sen gick jag hem och kollade sparkontot. Ja, en cykel kanske får vänta till november någongång, när det ändå är dags att börja åka buss - För jag har ju lovat mig själv att våga gå till tandläkaren snart.
Det var min cykel, min chokladcykel (fick den efter ett vad när jag slutade med choklad i 1 år) kanske mitt jävligaste år...utan choklad alltså. Sorry sugar cykel-sweetie jag kanske inte var så snäll som jag borde varit, men jag älskade dig. På riktigt. Faktiskt.
Minifilosofi: Växter är naturliga luftrenare - cykeltjuvar är det inte.
/Lena
Att stanna kvar efter sex
Hallå, Hallå allihopa...
Det här är Björn som är tillbaka, med den underbara hösten.
Sex terminer på Högskolan i Halmstad var tydligen inte nog för mig. Så nu sitter jag här igen. I Halmstad. Som en student. Det känns ganska bra.
Mitt fjärde påbörjade högskoleläsår innebär min fjärde lägenhet i Halmstad.
För första gången har jag gått och blivit Bolmensbo. Jag bor här på markplan i ett av husen. Och jag har aldrig riktigt förstått vilket projekt det innebär att bo i en lägenhet med sådan total insikt.
Med min halvnarcissistiska böjelse tänkte jag att det skulle vara trevligt.
Min lägenhet blir min scen, mina möbler blir min rekvisita och de förbipasserande blir min kära publik.
Men det är ett jäkla projekt att upprätthålla bilden av att leva ett intressant liv och vara en lyckad människa, kan jag lova. Vara hemma på rätt tider, göra rätt saker, ha tillräckligt mycket besök, ha snygga vänner, vara borta tillräckligt ofta, verka social, intellektuell, spännande, och allting.
Då är det skönt, himla skönt, att det finns persienner.
Och så är jag tillbaka på högskolebloggen. Det känns bra. Under min senaste sexmånadersperiod (jan-jun) hade jag som "grej" att jag avslutade varje blogginlägg på ett nytt sätt varje gång. Typ "Hej", "Tack för idag", "Hej hej", och så vidare.... Efter ett par månader blev det en börda när fantasin tröt. Jag har inte bestämt hur jag ska göra i höst.
Men, tills vidare får ni ha det ganska fint.
[Björn] <----- Kanske blir det min nya grymt döcoola grej, att sätta mitt namn inom såna där små resta parkbänkar?
Kollision och glitterpinnar
Har precis lämnat cafét efter fyra timmars tramsande, pratande, mysande med mina homies i Jönköping (vilket betyder urgruppen av mina vänner, som för det mesta utökas i och för sig) och inser att det är så gött och bara vara.
Det krävs rätt mycket av en när man kommer som ny till en stad för att plugga, måste alltid vara på hugget, alltid vara tillmötesgående, alltid glad, alltid trevlig.
Men nu fick jag chansen att vara jag ännu mer eller är det så att jag menar ännu mindre? Jag vet faktiskt inte. Sitta och bara slappa, ha min "badhairday-mössa", gnälla över anatomin (återigen), prata om människor man mött och inte mött, käka alldeles för sött och sen ångra sig, fundera över tunga saker och lätta saker och om de kanske går att kombinera.
Japp så denna helg är jag en student som studerar heltid och åker 16 mil för att extrajobba (vad gör man inte för 210 kr/h)
Tänkte på det igår när jag hade rest genom småland, tränat på mitt gamla gym, kommit försent till förfesten(givetvis), stod i "skybaren" med glittriga drinkpinnar, att -shit! Här kolliderar världar ganska hårt.
Och i morgon är det jobb, packa väskan för att sen sitta på tåg, traggla ben och muskler i en alldeles för tung bok, för att sen traska hem till mitt underbara kartongboende, eller tja mera av ett påsboende. Jag behöver verkligen köpa galgar. Alltid är det fullt ös och ingen ro, kanske borde lämna tillbaka de där filmerna snart? Hmm.
Så igår vart det fest och utgång, människor, musik, kullerstenar och allt annat man kände igen. Tryggt men inte spännande direkt. Kan ärligt säga att jag längtar till mitt nya hem nu, till mina saker (slippa sova på soffan hos en kompis, vilket nu har bytts till golvet då soffan hamnat på tippen-Jihoo!)
Japp helt crazy, måste nog tagga ner nu och fokusera lite, fånga dagen och sånt tjafs eller ja, kanske bara lägga allt på hyllan och lära mig lite latin.
Här nedan kommer lite bilder på vänner och annat från Jönköping.
Minifilosofi: Cafétramsa ofta och länge.
/Lena
Det krävs rätt mycket av en när man kommer som ny till en stad för att plugga, måste alltid vara på hugget, alltid vara tillmötesgående, alltid glad, alltid trevlig.
Men nu fick jag chansen att vara jag ännu mer eller är det så att jag menar ännu mindre? Jag vet faktiskt inte. Sitta och bara slappa, ha min "badhairday-mössa", gnälla över anatomin (återigen), prata om människor man mött och inte mött, käka alldeles för sött och sen ångra sig, fundera över tunga saker och lätta saker och om de kanske går att kombinera.
Japp så denna helg är jag en student som studerar heltid och åker 16 mil för att extrajobba (vad gör man inte för 210 kr/h)
Tänkte på det igår när jag hade rest genom småland, tränat på mitt gamla gym, kommit försent till förfesten(givetvis), stod i "skybaren" med glittriga drinkpinnar, att -shit! Här kolliderar världar ganska hårt.
Och i morgon är det jobb, packa väskan för att sen sitta på tåg, traggla ben och muskler i en alldeles för tung bok, för att sen traska hem till mitt underbara kartongboende, eller tja mera av ett påsboende. Jag behöver verkligen köpa galgar. Alltid är det fullt ös och ingen ro, kanske borde lämna tillbaka de där filmerna snart? Hmm.
Så igår vart det fest och utgång, människor, musik, kullerstenar och allt annat man kände igen. Tryggt men inte spännande direkt. Kan ärligt säga att jag längtar till mitt nya hem nu, till mina saker (slippa sova på soffan hos en kompis, vilket nu har bytts till golvet då soffan hamnat på tippen-Jihoo!)
Japp helt crazy, måste nog tagga ner nu och fokusera lite, fånga dagen och sånt tjafs eller ja, kanske bara lägga allt på hyllan och lära mig lite latin.
Här nedan kommer lite bilder på vänner och annat från Jönköping.
Minifilosofi: Cafétramsa ofta och länge.
/Lena
Sabotage och sliten torsdag
Trött och seg efter en natt på kåren och förfest med tvåorna. Först hade jag inte tänkt att gå ut. Man kan ju säga att nollningen var tröttsam... Men så kom jag på andra tankar. Jag är ju faktiskt bara etta en gång och jag är ju bara jag en gång också (och jag har ju ändå ingen tv eller något annat spännande på gång)
Slutsats: Det var värt det, sova kan man göra när man är död.
Det som dock spänner som huvudvärk över pannan är alla latinska ord som snurrar runt som rappakalja.
Som tur är har jag fått låna böcker nu (Tack Sara - Du är en guldtvåa) så jag kan studera på tåget "hem" till Jönköping i helgen.
Japp ska hem till gamla Jönnet och fixa money, ska sitta bland mina vänner och oja mig - tala om hur jobbigt det är att plugga på högskolan och hur vuxen man känner sig. Fast det är ju inte som om de redan har gått igenom detta... jag är ju som sagt lite seg till att bestämma mig för vad jag vill göra med mitt liv. Men men jag har ju gjort annat skoj istället.
Appråpå skoj, så drömde jag att jag reste i natt och i det landet var det varmt och alltid sol. Det är alltid så här på höstkanten. September månad och det börjar rycka i restarmen, men det är väl bara att rida ut den stormen för här är man ju fast i några år framöver. Tylösand kanske duger:)
Sabotage är något jag hatar. Finns det något mer onödigt än just sabotage.
I går när jag kom ut från kåren så hade någon kastat min cykel på marken och antagligen hoppat på den, växlarna var paj, snett styre....så ännu en gång, snyfta och mecka i mörkret (dumt) men man vill ju hem.
Rasslande lyckades jag cykla hela vägen hem, men det var inget kul.
Lena välkommen till Halmstad.
Minifilosofi: Så till alla er som gillar att ta sönder andras saker eller som har problem med aggression.
-Gå i terapi, köp en boxningssäck, eller vad 17 börja tänka!
/Lena som måste börja traska igen
Ida och Martin höll gott humör i den för låååååååånga kön in till kåren. Det är inte lätt att få upp kamerna heller när man är kort och tja jättekort. Och någon hittade en crazy partyhatt som jag bara var tvungen att testa (jag ser rätt crazy ut också, my god)
Snurrfåtöljlivet
Nu är det tisdag och fortfarande kaos, trodde bestämt att det skulle lugna ner sig, men ack, det är bara att lägga i en ny växel. Det är så många viktiga val man måste göra. Stressad till tusen.
Givetvis så har inte böckerna kommit som man har beställt (och vi ska ha läst en hel del anatomi tills i morgon och säkert ska vi kunna rabbla latin baklänges) och kompendiet som skulle tryckas upp till oss är försenat.
Jag vill verkligen inte hamna efter redan.
Jag kan allvarligt inte heller bestämma mig för vilket internetabonnemang och träningsabonnemang som ger mest för pengarna. Allt kostar och jag börjar ångra att jag tröstshoppade igår.
Så igår var det introduktion i Rörelseappratens anatomi och den mesta informationen studsade mot huvudet istället för in i det. Och jag fick lite av en chock när jag fick reda på att vi ska vid 4 undervisningstillfällen låta kläderna falla och springa runt i underkläderna plus gåshud för att ha en genomgående studie av varandras muskler, leder...med mera - och där fick jag för att jag skrattade åt en kompis som pluggar till sjukgymnast.
Men allvarligt så kanske jag hade tänkt tanken, men verkligen förträngt den.
Hopp i väg till gymmet nudå.
Gymmet är väl det alla biomedicinare pratar om. Var ska man träna? Hur ofta? När? Är det för långt? Är det för dyrt? Finns det mycket fria vikter? Är det bra maskiner? Är det bra pass? And it goes on forever!
Och mitt i allt detta är jag som har beslutsångest. I går var det alltså måndag och tydligen var det inte bara jag som ville börja mitt nya liv...utan också resten av klassen. Japp, måndag är en ny början, måndag är fräscht, iallfall för alla andra som inte var förkylda.
Det var längesedan jag kände mig så ensam och rastlös som i går när alla sprang hem och hämtade sina träningspåsar, de såg så lyckliga ut.
Så blev det liksom att jag tröstshoppade, en del nödvändiga saker men också onödiga:)
Och när alla andra kom hem blöta i håret, luktande schampoo så satt jag under täcket i min farfars gamla orangea snurrfåtölj och käkade flottig mozarella tillsammans med c-vitaminbrus. Som om det inte var nog synd om mig, så tvättade jag också.
Så idag ska jag iväg till gymmet iallfall innan jag förgår av depression (axlar nedtåt?)
Minifilosofi: Beställ böcker i tid och snurra inte för många varv i en snurrfåtölj.
Utsikt från mitt sovrumsfönster och om jag zoomar så går det att se havet
En jordglob måste man ha, så att man vet vart man ska åka nästa gång
Min nyinköpta plantkompis Walter
/Lena
Givetvis så har inte böckerna kommit som man har beställt (och vi ska ha läst en hel del anatomi tills i morgon och säkert ska vi kunna rabbla latin baklänges) och kompendiet som skulle tryckas upp till oss är försenat.
Jag vill verkligen inte hamna efter redan.
Jag kan allvarligt inte heller bestämma mig för vilket internetabonnemang och träningsabonnemang som ger mest för pengarna. Allt kostar och jag börjar ångra att jag tröstshoppade igår.
Så igår var det introduktion i Rörelseappratens anatomi och den mesta informationen studsade mot huvudet istället för in i det. Och jag fick lite av en chock när jag fick reda på att vi ska vid 4 undervisningstillfällen låta kläderna falla och springa runt i underkläderna plus gåshud för att ha en genomgående studie av varandras muskler, leder...med mera - och där fick jag för att jag skrattade åt en kompis som pluggar till sjukgymnast.
Men allvarligt så kanske jag hade tänkt tanken, men verkligen förträngt den.
Hopp i väg till gymmet nudå.
Gymmet är väl det alla biomedicinare pratar om. Var ska man träna? Hur ofta? När? Är det för långt? Är det för dyrt? Finns det mycket fria vikter? Är det bra maskiner? Är det bra pass? And it goes on forever!
Och mitt i allt detta är jag som har beslutsångest. I går var det alltså måndag och tydligen var det inte bara jag som ville börja mitt nya liv...utan också resten av klassen. Japp, måndag är en ny början, måndag är fräscht, iallfall för alla andra som inte var förkylda.
Det var längesedan jag kände mig så ensam och rastlös som i går när alla sprang hem och hämtade sina träningspåsar, de såg så lyckliga ut.
Så blev det liksom att jag tröstshoppade, en del nödvändiga saker men också onödiga:)
Och när alla andra kom hem blöta i håret, luktande schampoo så satt jag under täcket i min farfars gamla orangea snurrfåtölj och käkade flottig mozarella tillsammans med c-vitaminbrus. Som om det inte var nog synd om mig, så tvättade jag också.
Så idag ska jag iväg till gymmet iallfall innan jag förgår av depression (axlar nedtåt?)
Minifilosofi: Beställ böcker i tid och snurra inte för många varv i en snurrfåtölj.
Utsikt från mitt sovrumsfönster och om jag zoomar så går det att se havet
En jordglob måste man ha, så att man vet vart man ska åka nästa gång
Min nyinköpta plantkompis Walter
/Lena
Nummer ett är början på allt!
Nu är jag här. Förgrymmat förkyld, men dock här.
Nu är jag ingen nolla längre. Nu har jag ett värde. I relation till allt så är jag... tja man kan säga, allt!
Den runda ringen är upplöst och jag är ett streck. Nu är allting tyst.
Helt tom i skallen är jag, vadderad hjärna och det känns som jag surfar febertoppen.
Ber om ursäkt för att jag uteblev igår från bloggen men jag hade alldeles för mycket att göra.
Det är inte direkt en picninc att vara nolla.
I fredags hade vi byggkväll (eller snarare alla andra, eftersom jag gick hem och kurerade min förkylning), där vi letade material och spikade ihop en flotte och en lådbil till lördagens tävlingar.
Så på lördagen var det dags att träffas klockan 8 i Picassoparken, alla var nog där utom jag som snoozade med mobilen i näven. Dök dock upp vid halv tio för att dokumentera, fota med huvudvärkstabletter strömmande runt i hela kroppen.
Vi körde lådbilsrally och paddlade flotte över Nissan, flotten var mycket stabil men vi utsattes för sabotage av ett visst program, nämner inga namn, ni vet vilka ni är:)
På eftermiddagen var det dags för oss nollor att dubbas till ettor i kapsylparken. Vi fick gå ner på knä, insupa de härliga heliga orden av en viss hand och sedan kasta våra smutsiga sunkiga beiga tröjor. Därefter var det 2ornas tur att låta sina docksvall falla till marken och solglasögon togs av. Och därunder dolde det sig söta, fina, helt vanliga människor. Tänka sig. Är fortfarande i chocktillstånd
Sen var det bara att ge sig hem för att göra sig i ordning för finsittningen. Duscha, halvt om halvt nästan strypa sig själv med en nyinköpt locktång, sy in klänningen som bara ville hasa ner, plåstra hela fötterna med compeed, fila fötterna (för det kan ju hända att man får bort en millimeter hud och kan då trycka ner fötterna i ett par nya pumps) och kladda nagellack. Jag laddade väskan med plåster, mjuka nässdukar, nässpray, värktabletter, mjuka extraskor och givetvis annat tjejtrams.
Klappetitapp och trippididooo sprang jag till bussen och mummel mummel det gjorde redan ont i fötterna. Men skam den som ger sig. (Vid tio hade jag redan bytt till de mjuka skorna)
I dörren till kåren fick vi bubbel och där stod tre människor med hälsande händer och det tog en millisekund och en barsk röst innan jag förstod att det var Generalen, Straffmästaren och Serganten som stod där uppklädda och avmaskerade. Helt otroligt hur psykologiskt "messed up" man kan bli av 10 dagars nollning.
Mycket trevligt hade vi, go mat, bubbel i alla former, dans, prat och mingel, svårt var det bara att finna kompisarna nu när vi slängt våra beiga tröjor.
Vill passa på att tacka Mamma och Pappa av TBI som tagit väl hand om oss förvirrade nollor och alla andra overallmänniskor som fått oss, glada, sura, ettriga och taggade. Allt för att öka gruppkänslan. Tack för 10 ösiga dagar.
Minifilosofi: Små trollfötter tycker inte om smala pumps
/ Lena
Nu är jag ingen nolla längre. Nu har jag ett värde. I relation till allt så är jag... tja man kan säga, allt!
Den runda ringen är upplöst och jag är ett streck. Nu är allting tyst.
Helt tom i skallen är jag, vadderad hjärna och det känns som jag surfar febertoppen.
Ber om ursäkt för att jag uteblev igår från bloggen men jag hade alldeles för mycket att göra.
Det är inte direkt en picninc att vara nolla.
I fredags hade vi byggkväll (eller snarare alla andra, eftersom jag gick hem och kurerade min förkylning), där vi letade material och spikade ihop en flotte och en lådbil till lördagens tävlingar.
Så på lördagen var det dags att träffas klockan 8 i Picassoparken, alla var nog där utom jag som snoozade med mobilen i näven. Dök dock upp vid halv tio för att dokumentera, fota med huvudvärkstabletter strömmande runt i hela kroppen.
Vi körde lådbilsrally och paddlade flotte över Nissan, flotten var mycket stabil men vi utsattes för sabotage av ett visst program, nämner inga namn, ni vet vilka ni är:)
På eftermiddagen var det dags för oss nollor att dubbas till ettor i kapsylparken. Vi fick gå ner på knä, insupa de härliga heliga orden av en viss hand och sedan kasta våra smutsiga sunkiga beiga tröjor. Därefter var det 2ornas tur att låta sina docksvall falla till marken och solglasögon togs av. Och därunder dolde det sig söta, fina, helt vanliga människor. Tänka sig. Är fortfarande i chocktillstånd
Sen var det bara att ge sig hem för att göra sig i ordning för finsittningen. Duscha, halvt om halvt nästan strypa sig själv med en nyinköpt locktång, sy in klänningen som bara ville hasa ner, plåstra hela fötterna med compeed, fila fötterna (för det kan ju hända att man får bort en millimeter hud och kan då trycka ner fötterna i ett par nya pumps) och kladda nagellack. Jag laddade väskan med plåster, mjuka nässdukar, nässpray, värktabletter, mjuka extraskor och givetvis annat tjejtrams.
Klappetitapp och trippididooo sprang jag till bussen och mummel mummel det gjorde redan ont i fötterna. Men skam den som ger sig. (Vid tio hade jag redan bytt till de mjuka skorna)
I dörren till kåren fick vi bubbel och där stod tre människor med hälsande händer och det tog en millisekund och en barsk röst innan jag förstod att det var Generalen, Straffmästaren och Serganten som stod där uppklädda och avmaskerade. Helt otroligt hur psykologiskt "messed up" man kan bli av 10 dagars nollning.
Mycket trevligt hade vi, go mat, bubbel i alla former, dans, prat och mingel, svårt var det bara att finna kompisarna nu när vi slängt våra beiga tröjor.
Vill passa på att tacka Mamma och Pappa av TBI som tagit väl hand om oss förvirrade nollor och alla andra overallmänniskor som fått oss, glada, sura, ettriga och taggade. Allt för att öka gruppkänslan. Tack för 10 ösiga dagar.
Minifilosofi: Små trollfötter tycker inte om smala pumps
/ Lena
Oh Happy day!
Det finns inget annat sätt att börja denna blogg med, mer än att säga:
JAG HAR FÅTT FINSITTNINGSBILJETT!!!!
Dummididoo dummdidooo duppidoo.... jag är så gla tralalalalalala laaaaaaa!!!!
Tydligen så måste jag be om ursäkt till kosmos och dess härlighet, för ibland så löser sig faktiskt allt. Även för mig, helt otroligt. Fast sen å andra sidan så har jag fått igen en del i form av en dunderförkylning.... thanx kosmos!Den sanna hjälten, som sålde sin biljett till mig heter Benjamin. Tackar ödmjukast.
I går var det pubrunda och nollepub, mycket trevligt! Vi dansade oss svettiga (mmm våra beiga t-shirts luktar mycket gott nu) Jag försökte att dränka den i parfym i går men det hjälpte föga, vi fick också spritpennor att leka med och skriva vad vi ville på varandras t-shirts.
Så nu har "groovy dancer-nolla", "snäll-nolla", "michelangelo-skrik-nolla" och "djup nolla" hamnat på min t-shirt. Känner mig genast så värdefull.
En till "Hero" hittade jag i går som bar mig på sina axlar så att jag kunde se straffmästarnas spex på scenen.
(Det är sådana här stunder som man hatar att vara liten och också när väldigt långa människor bara lyfter om korta människor bara för att det är så roligt?) Men nu var det helt frivilligt. Lyft upp mig för 17, jag ser ju inget!
Min andra hjälte heter i allfall Rickard och hoppas jag minns rätt nu...går VALP? Tack iallfall.
Nu är jag redan sen till nästa träff, vet inte om jag är på hugget direkt. Tror vi ska bygga något. Antingen lådbil eller en båt. Who know`s? Bygga ska vi iallfall.
Vill egentligen gå hem och lägga mig i ett mycket mörkt rum, med en massa mjuka näsdukar.
Minifilosofi: Använd inte det billigaste toapappret att snyta dig i. Det gör ont.
Lite fortsatt spex från igår och en bild på biblioteket.