Björn Ekmark: Vandal?
Ett minne från en sommarfest på Bolmens för några år sedan har gäckat mig länge nu.
Det var midsommar och härligt väder, härlig stämning och allmänt härligt.
Vi höll för stunden till borta vid beachvolleyplanerna och avnjöt festligheterna tillsammans. Sen minns jag inte riktigt hur, eller varför, men jag tror det började med lite rockstjärne-lek typ, där det trashades sopor och sådant. Folk kastade skräp på marken lite grann och hade sönder saker i lättsam, hjärtsam stämning.
Det skrattades och tjoades och stimmades.
Då var det en man vid min sida, som tog tag i cd-spelaren som försåg festen med musik. Han såg på mig med busig blick och på skämt uppmuntrade jag honom att hutta ner den i marken - vilket han skrattande gjorde.
För att sedan smidigt glida bortåt.
Den glada stämningen förbyttes väldigt snabbt. Det blev först tyst. Förfärat betraktade folk den söndriga cd-spelaren vars bitar låg utspridda över marken.
Folk var väldigt enade över hur tdumt och onödigt det var. Det blev ganska irriterat. Och där stod jag och skrattade skyldigt. I väldigt misstänkt position.
Anklagelserna var inte sena att komma.
"Björn, var det du?"
"Erkänn om det var du nu..."
"Alltså, så djääävla onödigt"
Och där stod jag, oskyldig, totalt oskyldig. Och jag kände hur liksom det inte gick att på ett trovärdigt sätt övertyga någon om min oskuld. Jag var desperat, uppgiven och fruktansvärt irriterad över situationen. Vissa sade att ok, det var väl inte du, men jag kände tvivlet i deras röster.
Sen dess har frågan levt kvar, även bland mina närmsta vänner...
"Björn... Erkänn att det VAR du som kastade stereon."
Mest på skämt, men nog även lite på allvar.
Jag har inte kommit ihåg vem det var som kastade stereon. Jag minns att jag absolut inte ville ange den skyldige, men har alltså glömt bort vem det var.
Tills i kväll!
Jag tog upp situationen lite allänt under aftonens filmkväll hemma hos Fia och Pelle. Då tog Oscar till orda och mindes att det var Steve som kastade stereon! Och då mindes jag! Steve!
Det var Steve som pajade stereon genom att kasta den i marken! Han är ju min vän, och inte kunde jag ju ange honom.
Och jag känner, med Oscars vittnesmål, att jag kan skaffa upprättelse!
Frågan är bara om Steve är villig att erkänna sitt brott?
Jag ska skriva till honom på facebook och be honom kommentera detta inlägg, så att jag en gång för alla kan bli rentvådd från alla de här smutsiga anklagelserna.
Jag har aldrig blivit dömd. Men att folk i min närhet inte varit helt säkra, mitt nekande till trots, har gjort ont.
Att vara oskyldigt anklagad utan chans att bevisa sig just oskyldig är ett helvete.
Steve, kan du inte bistå mig med den fullständiga upprättelsen?
/Björn
Det var midsommar och härligt väder, härlig stämning och allmänt härligt.
Vi höll för stunden till borta vid beachvolleyplanerna och avnjöt festligheterna tillsammans. Sen minns jag inte riktigt hur, eller varför, men jag tror det började med lite rockstjärne-lek typ, där det trashades sopor och sådant. Folk kastade skräp på marken lite grann och hade sönder saker i lättsam, hjärtsam stämning.
Det skrattades och tjoades och stimmades.
Då var det en man vid min sida, som tog tag i cd-spelaren som försåg festen med musik. Han såg på mig med busig blick och på skämt uppmuntrade jag honom att hutta ner den i marken - vilket han skrattande gjorde.
För att sedan smidigt glida bortåt.
Den glada stämningen förbyttes väldigt snabbt. Det blev först tyst. Förfärat betraktade folk den söndriga cd-spelaren vars bitar låg utspridda över marken.
Folk var väldigt enade över hur tdumt och onödigt det var. Det blev ganska irriterat. Och där stod jag och skrattade skyldigt. I väldigt misstänkt position.
Anklagelserna var inte sena att komma.
"Björn, var det du?"
"Erkänn om det var du nu..."
"Alltså, så djääävla onödigt"
Och där stod jag, oskyldig, totalt oskyldig. Och jag kände hur liksom det inte gick att på ett trovärdigt sätt övertyga någon om min oskuld. Jag var desperat, uppgiven och fruktansvärt irriterad över situationen. Vissa sade att ok, det var väl inte du, men jag kände tvivlet i deras röster.
Sen dess har frågan levt kvar, även bland mina närmsta vänner...
"Björn... Erkänn att det VAR du som kastade stereon."
Mest på skämt, men nog även lite på allvar.
Jag har inte kommit ihåg vem det var som kastade stereon. Jag minns att jag absolut inte ville ange den skyldige, men har alltså glömt bort vem det var.
Tills i kväll!
Jag tog upp situationen lite allänt under aftonens filmkväll hemma hos Fia och Pelle. Då tog Oscar till orda och mindes att det var Steve som kastade stereon! Och då mindes jag! Steve!
Det var Steve som pajade stereon genom att kasta den i marken! Han är ju min vän, och inte kunde jag ju ange honom.
Och jag känner, med Oscars vittnesmål, att jag kan skaffa upprättelse!
Frågan är bara om Steve är villig att erkänna sitt brott?
Jag ska skriva till honom på facebook och be honom kommentera detta inlägg, så att jag en gång för alla kan bli rentvådd från alla de här smutsiga anklagelserna.
Jag har aldrig blivit dömd. Men att folk i min närhet inte varit helt säkra, mitt nekande till trots, har gjort ont.
Att vara oskyldigt anklagad utan chans att bevisa sig just oskyldig är ett helvete.
Steve, kan du inte bistå mig med den fullständiga upprättelsen?
/Björn
Tvestjärtar och tentaångest
Japp nu har tentaångesten börjat gnaga i mig. Men jag försöker andas, tänka meditation, djupandning, nalle phu, yoga, djupandas igen....
Man kanske kan säga att smekmånaden är över. Igår blev jag kallad sur av en kompis och det kanske jag var.
Eller kanske mer sammanbiten och övergiven av mitt eget intellekt.
Kan inte komma överrens med mig själv om det är bra att studera i grupp eller själv?
Ska jag plugga många timmar i sträck eller dutt-läsa?
Ska jag snacksa hela tiden för att hålla fokus eller ska jag hålla ett strikt matschema?
Blir jag för trött om jag tränar eller får jag energi?
Bla bla bla och åter bla. Ett ekohuvud, där alla latinska termer studsar runt.
En annan sak som hände i går var att jag blev stungen av en tvestjärt på tungan.
Ja, hur kan något så vidrigt och ont hända kan man kanske undra?
Jo medan jag studerade sent igår kväll så hade en tvestjärt letat sig in och lagt sig (antagligen smaskat på) innanför mitt guldiga papper som omslöt min sista chokladbit.
Och om jag för en gångs skull hade mer fokus på Hamstring-musklerna än chokladen så märkte jag inte att den där lilla flisan choklad som låg bredvid på guldpappret faktiskt inte var en flisa choklad.
Japp tvestjärten stack mig tre gånger innan jag hulkande spottade rakt ut på golvet.
Vilken lurig jäkel.
Efteråt kände jag mig smutsig, nästan lite misshandlad och våldtagen (väldigt light dock) Men ändå så mycket att jag var tvungen att lämna pluggbordet för att syna min röda tunga i spegeln under spotlighten och känna mig äcklad.
Särskilt eftersom jag inte såg vart det lilla krypet tog vägen.
Suck.
Men i morgon ska det pluggas mera, jag lovar... men först ska jag ut i solen:)
Minifilosofi: Lämna inte choklad framme under natten, proppa i dig allt eller stoppa in den i kylskåpet.
/Lena
Mitt höstträd utanför fönstret.
Man kanske kan säga att smekmånaden är över. Igår blev jag kallad sur av en kompis och det kanske jag var.
Eller kanske mer sammanbiten och övergiven av mitt eget intellekt.
Kan inte komma överrens med mig själv om det är bra att studera i grupp eller själv?
Ska jag plugga många timmar i sträck eller dutt-läsa?
Ska jag snacksa hela tiden för att hålla fokus eller ska jag hålla ett strikt matschema?
Blir jag för trött om jag tränar eller får jag energi?
Bla bla bla och åter bla. Ett ekohuvud, där alla latinska termer studsar runt.
En annan sak som hände i går var att jag blev stungen av en tvestjärt på tungan.
Ja, hur kan något så vidrigt och ont hända kan man kanske undra?
Jo medan jag studerade sent igår kväll så hade en tvestjärt letat sig in och lagt sig (antagligen smaskat på) innanför mitt guldiga papper som omslöt min sista chokladbit.
Och om jag för en gångs skull hade mer fokus på Hamstring-musklerna än chokladen så märkte jag inte att den där lilla flisan choklad som låg bredvid på guldpappret faktiskt inte var en flisa choklad.
Japp tvestjärten stack mig tre gånger innan jag hulkande spottade rakt ut på golvet.
Vilken lurig jäkel.
Efteråt kände jag mig smutsig, nästan lite misshandlad och våldtagen (väldigt light dock) Men ändå så mycket att jag var tvungen att lämna pluggbordet för att syna min röda tunga i spegeln under spotlighten och känna mig äcklad.
Särskilt eftersom jag inte såg vart det lilla krypet tog vägen.
Suck.
Men i morgon ska det pluggas mera, jag lovar... men först ska jag ut i solen:)
Minifilosofi: Lämna inte choklad framme under natten, proppa i dig allt eller stoppa in den i kylskåpet.
/Lena
Mitt höstträd utanför fönstret.
Det är syndast om mig i hela världen
Ibland är det ett helvete att vara så ineffektiv som jag är. Planen igår var att skriva minst 10 av de cirka 15 sidor jag ska ha klara till på fredag. Jag orkade en och en halv. Idag tänkte jag köra en heldag. Vara på skolan vid sju-åtta på morgonen, köra hela dagen fram till fotbollen. Klockan är nu 17.30 och jag har inte skrivit ett ord på hela dagen. Det har kommit saker i vägen hela tiden... Lite jobb, lite fotboll, lite sömn, lite mat.
Och jag inser nu att torsdagen kommer att bli en allt annat än angenäm dag. Voi voi...
Men det kan jag ta. Jag har gjort det förr...
Gjorde något genialt i förrgår. Var på Ica Maxi och skulle handla lite lök och grejer för att göra en köttfärssås. Och när jag gick där bland frukt och grönt slog mig en tanke. "Tänk om man skulle göra sina egna krossade tomater?"
Det borde väl funka... Och visst. Ner med ett gäng tomater i mixern, lite olivolja, lite hackad vitlök, lite svartpeppar, några nypor socker... Fräscht!
Kände mig riktigt kökskompetent där. Gott som attan blev det. Så klart.
Det blir 3-0 i kväll. Zlatte hänger två och Kongo mörsar in trean i slutet.
23.30 igår påminde jag Krigge om att det var en halvtimme kvar att söka till vårens kurser. Han blev så glad att jag fick ett halv paket Salami från Euroshopper. Jag loggade själv in och började slentriansöka lite kurser, men den nya studera.nu var så ****** usel att jag inte orkade. Söksystemet var ju otroligt begränsat och jobbigt. Bara en sån sak som att man inte kunde söka kurser per skola...
Äh whatever, lika bra att inte läsa nåt nästa termin då. Då blir det bye bye Halmstad på riktigt.
Kanske.
Man vet aldrig.
Just nu är det jobbigaste i mitt liv att lamporna har släckts i datasalen där jag sitter. Och jag måste resa mig upp, traska bort till lampknappen, trycka på lampknappen och sedan gå och sätta mig igen.
Men det får gå.
Det brukar gå.
/Björn
Och jag inser nu att torsdagen kommer att bli en allt annat än angenäm dag. Voi voi...
Men det kan jag ta. Jag har gjort det förr...
Gjorde något genialt i förrgår. Var på Ica Maxi och skulle handla lite lök och grejer för att göra en köttfärssås. Och när jag gick där bland frukt och grönt slog mig en tanke. "Tänk om man skulle göra sina egna krossade tomater?"
Det borde väl funka... Och visst. Ner med ett gäng tomater i mixern, lite olivolja, lite hackad vitlök, lite svartpeppar, några nypor socker... Fräscht!
Kände mig riktigt kökskompetent där. Gott som attan blev det. Så klart.
Det blir 3-0 i kväll. Zlatte hänger två och Kongo mörsar in trean i slutet.
23.30 igår påminde jag Krigge om att det var en halvtimme kvar att söka till vårens kurser. Han blev så glad att jag fick ett halv paket Salami från Euroshopper. Jag loggade själv in och började slentriansöka lite kurser, men den nya studera.nu var så ****** usel att jag inte orkade. Söksystemet var ju otroligt begränsat och jobbigt. Bara en sån sak som att man inte kunde söka kurser per skola...
Äh whatever, lika bra att inte läsa nåt nästa termin då. Då blir det bye bye Halmstad på riktigt.
Kanske.
Man vet aldrig.
Just nu är det jobbigaste i mitt liv att lamporna har släckts i datasalen där jag sitter. Och jag måste resa mig upp, traska bort till lampknappen, trycka på lampknappen och sedan gå och sätta mig igen.
Men det får gå.
Det brukar gå.
/Björn
Speedad helg och bubbel
Helgen passerade i rask takt.
Brummade till Jönköping i fredags efter en dugga som jag pluggat alldeles för mycket på. Krånglade till det så att jag trodde att läraren jävlades med mig istället för att jag gick på min första känsla. Men det är bara typiskt mig
.
Mellanlandade hos min syster på landet, snackade, åt tacos, klämde på tre barn som jag inte sett sen i somras.
Brummade vidare, däckade framför tv:n, vaknade på lördagen och gick i solen.
Jobbade - betjänade ovanligt trevliga kunder.
Kände mig rätt pigg. Serverade cheescake-glass och sopade bumlingar från golvet. Var duktig och undvek allt med socker i.
Brummade vidare till en kompis, snackade, smakade på öl, klämde på en bebis, rantade iväg till krogen, dansade en sväng, hade vårt att sova för det snurrade en del.
Krångel, gäsp upp på söndagen iväg till jobbet, fick skjuts, ingen promenad denna gång.
Kände mig rätt berdrövlig, och kunderna visste exakt hur jag mådde.
Ingen frukost, ingen lunch, serverade en himla massa romrussin-glass, sopade geleormar från golvet och åt en hel del saker med socker i.
Avrundade, eller toppade med pizza efter jobbet, samlade så många kompisar som det går att speed-dejta så snabbt som möligt under 45 minuter.
Brummade mot Halmstad, gjorde ett halvhjärtat försök att att läsa ergonomi i bilen, somnade sju gånger och fick inget gjort.
Däckade vid tolv och drömde läskiga drömmar om små kattungar som ramlade ner i mitt tevatten. Och hur jag försökte rädda dem.
Nu är det tisdag och jag borde ha tentaångest. Men just nu är jag i det stadiet att jag tror att jag har koll, att det inte är så mycket.
Men imorgon är allt annorlunda, det vet jag.
Då blir det att ladda med koffein, koffein och koffein. En del glass också för tröst:) Total banning från tv och film och allt annat roligt som man kan göra när man vill leva...ju.
I morgon kommer allt att vara annorlunda. Typ panik.
Men nu är det nu... och idag är det fortfarande i dag och jag lever vidare i min blonda, ignoranta, patetiska bubbelvärld.
Mmm me like bubbelvärldar.
Minifilosofi: Jag är en bubblare, jag är inte rädd!
/Lena
Brummade till Jönköping i fredags efter en dugga som jag pluggat alldeles för mycket på. Krånglade till det så att jag trodde att läraren jävlades med mig istället för att jag gick på min första känsla. Men det är bara typiskt mig
.
Mellanlandade hos min syster på landet, snackade, åt tacos, klämde på tre barn som jag inte sett sen i somras.
Brummade vidare, däckade framför tv:n, vaknade på lördagen och gick i solen.
Jobbade - betjänade ovanligt trevliga kunder.
Kände mig rätt pigg. Serverade cheescake-glass och sopade bumlingar från golvet. Var duktig och undvek allt med socker i.
Brummade vidare till en kompis, snackade, smakade på öl, klämde på en bebis, rantade iväg till krogen, dansade en sväng, hade vårt att sova för det snurrade en del.
Krångel, gäsp upp på söndagen iväg till jobbet, fick skjuts, ingen promenad denna gång.
Kände mig rätt berdrövlig, och kunderna visste exakt hur jag mådde.
Ingen frukost, ingen lunch, serverade en himla massa romrussin-glass, sopade geleormar från golvet och åt en hel del saker med socker i.
Avrundade, eller toppade med pizza efter jobbet, samlade så många kompisar som det går att speed-dejta så snabbt som möligt under 45 minuter.
Brummade mot Halmstad, gjorde ett halvhjärtat försök att att läsa ergonomi i bilen, somnade sju gånger och fick inget gjort.
Däckade vid tolv och drömde läskiga drömmar om små kattungar som ramlade ner i mitt tevatten. Och hur jag försökte rädda dem.
Nu är det tisdag och jag borde ha tentaångest. Men just nu är jag i det stadiet att jag tror att jag har koll, att det inte är så mycket.
Men imorgon är allt annorlunda, det vet jag.
Då blir det att ladda med koffein, koffein och koffein. En del glass också för tröst:) Total banning från tv och film och allt annat roligt som man kan göra när man vill leva...ju.
I morgon kommer allt att vara annorlunda. Typ panik.
Men nu är det nu... och idag är det fortfarande i dag och jag lever vidare i min blonda, ignoranta, patetiska bubbelvärld.
Mmm me like bubbelvärldar.
Minifilosofi: Jag är en bubblare, jag är inte rädd!
/Lena
Snygg, tydligen
Så var det en ny, sprudlade, strålande och spännande vecka. Och för typ 1417:e gången (i rad!) i mitt liv börjar veckan med en måndag. Hur länge ska den sviten hålla i sig?
Har varit i Göteborg och haft en trevlig helg i goda vänners lag.
Ett litet mysterium dock är det sms som skickades från min mobil någon gång under den sena lördagskvällen. Jag är tämligen säker på att jag själv inte är den som skickat iväg det. Men sms:et som skickades till en ansenlig mängd personer i min telefonbok löd:
"På en skala. Hur snygg är jag?"
Svaren?
10
10
Björn vem?
Sådär... Inte mer än typ en tredjedel
Åtta, på en skala från 1 till 10.
Skitful.
Blå
Det beror på vilken dag och vad det är för väder!
Hur långt är ett snöre?
Grymt snygg!
Du har ju inte fattat nånting... Jag älskar ju dig, jag skiter i att du är Lembits fru...
Du får ett sent svar. Åtta av tio och det är jävligt få som får så höga poäng.
Du är en 9:a på en 10-gradig skala, men när du sitter i datasalen med träningskläder på så är du en 10:a.
Jag har inte orkat förklara eller svara på några sms, men kan åtminstone konstatera att jag faktiskt är ganska snygg.
Bussen hem till Halmstad på söndagsaftonen var en bitter upplevelse. Jag gick på tidigt och gjorde allt i min makt för att slippa få någon bredvid mig. Lade grejer på sätet, lade upp benen och såg så sur, stor och otrevlig ut jag bara kunde.
Det fungerade så klart inte.
Bredvid mig satte sig en relativt finklädd, relativt överviktig, och väldigt spritosande man. Han var full. Jag skruvade extremt besvärat på mig, pluggade demonstrativt in hörlurarna i öronen och vände bort blicken. Sedan växlade jag mellan att sova och låtsassova.
Den tjocke fulle mannen hade med sig en icapåse med öl, vilka han med imponerande tempo och målmedvetenhet bälgade i sig. Det märktes att den tjocke fulle mannen hade druckit öl förr. Jag tappade räkningen över hur många öl han hann dricka under resan...
När vi närmade oss Halmstad försökte han få kontakt.
- Dricker du pilsner?
Jag fortsatte dock låtsassova. Min ipod hade dött sedan en stund tillbaka, men med hörlurarna kvar i öronen hade jag alibi för att inte höra. Då mannen blev utan respons på sin fråga, började han enligt Oscar, som satt precis bakom, att vifta med händer och fingrar framför mitt ansikte, i syfte att kontrollera mitt perceptuella sinne. Det aset! Jag märkte ingenting, men för det där inkräktandet på min integritet hade jag kunnat bli arg på riktigt.
Nåväl. Jag är åtminstone ganska snygg.
Jag har mycket att göra denna vecka. Massa plugg och en hel del annat. Men det ska faktiskt bli trevligt. Eller åtminstone försöker jag intala mig det.
Vi hörs.
/Björn
Har varit i Göteborg och haft en trevlig helg i goda vänners lag.
Ett litet mysterium dock är det sms som skickades från min mobil någon gång under den sena lördagskvällen. Jag är tämligen säker på att jag själv inte är den som skickat iväg det. Men sms:et som skickades till en ansenlig mängd personer i min telefonbok löd:
"På en skala. Hur snygg är jag?"
Svaren?
10
10
Björn vem?
Sådär... Inte mer än typ en tredjedel
Åtta, på en skala från 1 till 10.
Skitful.
Blå
Det beror på vilken dag och vad det är för väder!
Hur långt är ett snöre?
Grymt snygg!
Du har ju inte fattat nånting... Jag älskar ju dig, jag skiter i att du är Lembits fru...
Du får ett sent svar. Åtta av tio och det är jävligt få som får så höga poäng.
Du är en 9:a på en 10-gradig skala, men när du sitter i datasalen med träningskläder på så är du en 10:a.
Jag har inte orkat förklara eller svara på några sms, men kan åtminstone konstatera att jag faktiskt är ganska snygg.
Bussen hem till Halmstad på söndagsaftonen var en bitter upplevelse. Jag gick på tidigt och gjorde allt i min makt för att slippa få någon bredvid mig. Lade grejer på sätet, lade upp benen och såg så sur, stor och otrevlig ut jag bara kunde.
Det fungerade så klart inte.
Bredvid mig satte sig en relativt finklädd, relativt överviktig, och väldigt spritosande man. Han var full. Jag skruvade extremt besvärat på mig, pluggade demonstrativt in hörlurarna i öronen och vände bort blicken. Sedan växlade jag mellan att sova och låtsassova.
Den tjocke fulle mannen hade med sig en icapåse med öl, vilka han med imponerande tempo och målmedvetenhet bälgade i sig. Det märktes att den tjocke fulle mannen hade druckit öl förr. Jag tappade räkningen över hur många öl han hann dricka under resan...
När vi närmade oss Halmstad försökte han få kontakt.
- Dricker du pilsner?
Jag fortsatte dock låtsassova. Min ipod hade dött sedan en stund tillbaka, men med hörlurarna kvar i öronen hade jag alibi för att inte höra. Då mannen blev utan respons på sin fråga, började han enligt Oscar, som satt precis bakom, att vifta med händer och fingrar framför mitt ansikte, i syfte att kontrollera mitt perceptuella sinne. Det aset! Jag märkte ingenting, men för det där inkräktandet på min integritet hade jag kunnat bli arg på riktigt.
Nåväl. Jag är åtminstone ganska snygg.
Jag har mycket att göra denna vecka. Massa plugg och en hel del annat. Men det ska faktiskt bli trevligt. Eller åtminstone försöker jag intala mig det.
Vi hörs.
/Björn
Det här med sopor...
Jag är förtjust.
Jag är sådär uppspelt barnsligt förtjust, fast på ett lite vuxet sätt. Det liksom lyser i ögonen och jag har ett leende på läpparna som liksom inte går att dölja bakom den suraste av påklistrade miner.
Förtjust är vad jag är.
Och vad det är som förtjusar mig så, det är sopor.
Eller kanske snarare de situationer som sophantering kan leda till.
Jag säger det med en gång: Jag tycker det är mycket vidrigt att ställa ut sina stinkande sopor utanför ytterdörren och utsätta grannarna för sådant snusk. Jag är hundra procent emot det. Usch. Jag gör det inte.
Sen finns det ju olika sätt för hyresvärdarna att hantera hyresgäster som för sig med sådana fasoner.
Ett sätt är att göra som på Bolmens. Jag kom nyligen över lite kommunikation, mellan
de som hyr ut studentbostäderna på Bolmens & Gladan och de som bor där... Jag kallar detta sätt "den hårda vägen".
Samtliga hyresgäster på Bolmens och Gladan fick nämligen nyligen ett mail utskickat. Tydligen har det varit en hel del problem med folk som ställer ut sopor i korridorer och liknande:
"Hej!
Den eller de som vi kan indentifiera till 100%, och som ställer soppåsar utanför andras dörrar eller utrymmen, i våra fastigheter kommer vi att polisanmäla, då det är att betrakta som en planerad kriminell handling. Vi kommer även att med omedelbar verkan säga upp hyreskontraktet medvederbörande.
Frågor i detta ärende till undertecknad.
MVH Eu/Börje"
Planerad kriminell handling... Polisanmälan... Vräkning...
Visst är det fascinerande! Lite spännande. Vad är det för brott man begår kanske man börjar undra. Vilken lag är det man bryter mot? Lagen om soputställning utanför dörrar?
Hur som helst. Just de frågorna var det tydligen fler som ställde sig. Och i det allmänna forum som finns på fragerus.net (där de bokar tvättstuga och kan diskutera saker angående bostadärena etc) börjades ovan citerade hotmail att diskuteras.
Någon undrade vad det var för lag man egentligen bröt emot. Någon ansåg att det kvittade, för att det var oförskämt och dålig hyfs att bara ställa ut soporna.
Då klev åter Börje in i bilden. Och med elegant finess lirkade han med poetisk känsla fram följande svar:
"Hej!
Ställ skiten så att någon kan ta dig på bar gärning, så kan vi pröva det i tingsrätten, och då får vi se var det står och hur dom dömer.
BÄR UT SKITEN DIT DET HÖR HEMMA SÅ ÄR PROBLEMET LÖST! ELLER???
MVH Börje"
Ord och inga visor. Jag häpnar faktiskt lite över tonen. Men mest, absolut jättemest, är jag förtjust. Jag tycker det är väldigt roande, hela situationen.
Vill man som hyresvärd inte anamma den kompromisslöst hårda stilen gällande hyresgäster som ställer ut sopor kan man göra som de gör i Stockholm.
Det är faktiskt ännu roligare. Det är faktiskt närmast genialt.
Jag bodde i en studentlägenhet i Solna i somras. Där var det en del personer som ställde ut sopor och annat i korridorerna.
En dag kom jag hem från jobbet. I korridoren på tredje våningen där jag bodde stod det lite olika saker utanför vissa dörrar. Utanför någon dörr stod det en bananlåda. Utanför en annan dörr stod det en petflaska (2 liter). Utanför någon annans dörr stod en påse sopor. Och så vidare...
Det var som vanligt.
Men på varje objekt hade det placerats en röd lapp. En skarp varning med texten:
"ANMANING ATT FLYTTA FÖREMÅL
Ur brandsäkerhetssynpunkt är det ej tillåtet att förvara föremål i korridorer och trapphus. Du som äger detta föremål ombedes därför att omgående plocka bort detta. Om så ej skett innan den .../... kommer föremålet att omhändertagas av fastighetspersonalen."
Ja, helt enkelt:
Om man ställde ut sina sopor utanför dörren och inte bar ner dem i soprummet skulle fastighetspersonalen göra det åt en... Denna hanteringsmetod skulle kunna benämnas "den mjuka vägen".
Det är ganska olika nivå på hoten i de bägge fallen...
- Ta bort soporna, annars polisanmäler vi dig och vräker dig på sekunden!
- Ta bort soporna, annars gör vi det gärna åt dig!
Och som avslutning på allt detta roliga - en bild. Och jag lovar! Bilden är inte arrangerad. Bilden är INTE arrangerad. Så här såg det ut:
Bilden föreställer alltså en Coca Cola-flaska, vilken alltså prytts med en röd varningslapp...
Ha en god helg nu, allesammans.
/Björn
Jag är sådär uppspelt barnsligt förtjust, fast på ett lite vuxet sätt. Det liksom lyser i ögonen och jag har ett leende på läpparna som liksom inte går att dölja bakom den suraste av påklistrade miner.
Förtjust är vad jag är.
Och vad det är som förtjusar mig så, det är sopor.
Eller kanske snarare de situationer som sophantering kan leda till.
Jag säger det med en gång: Jag tycker det är mycket vidrigt att ställa ut sina stinkande sopor utanför ytterdörren och utsätta grannarna för sådant snusk. Jag är hundra procent emot det. Usch. Jag gör det inte.
Sen finns det ju olika sätt för hyresvärdarna att hantera hyresgäster som för sig med sådana fasoner.
Ett sätt är att göra som på Bolmens. Jag kom nyligen över lite kommunikation, mellan
de som hyr ut studentbostäderna på Bolmens & Gladan och de som bor där... Jag kallar detta sätt "den hårda vägen".
Samtliga hyresgäster på Bolmens och Gladan fick nämligen nyligen ett mail utskickat. Tydligen har det varit en hel del problem med folk som ställer ut sopor i korridorer och liknande:
"Hej!
Den eller de som vi kan indentifiera till 100%, och som ställer soppåsar utanför andras dörrar eller utrymmen, i våra fastigheter kommer vi att polisanmäla, då det är att betrakta som en planerad kriminell handling. Vi kommer även att med omedelbar verkan säga upp hyreskontraktet medvederbörande.
Frågor i detta ärende till undertecknad.
MVH Eu/Börje"
Planerad kriminell handling... Polisanmälan... Vräkning...
Visst är det fascinerande! Lite spännande. Vad är det för brott man begår kanske man börjar undra. Vilken lag är det man bryter mot? Lagen om soputställning utanför dörrar?
Hur som helst. Just de frågorna var det tydligen fler som ställde sig. Och i det allmänna forum som finns på fragerus.net (där de bokar tvättstuga och kan diskutera saker angående bostadärena etc) börjades ovan citerade hotmail att diskuteras.
Någon undrade vad det var för lag man egentligen bröt emot. Någon ansåg att det kvittade, för att det var oförskämt och dålig hyfs att bara ställa ut soporna.
Då klev åter Börje in i bilden. Och med elegant finess lirkade han med poetisk känsla fram följande svar:
"Hej!
Ställ skiten så att någon kan ta dig på bar gärning, så kan vi pröva det i tingsrätten, och då får vi se var det står och hur dom dömer.
BÄR UT SKITEN DIT DET HÖR HEMMA SÅ ÄR PROBLEMET LÖST! ELLER???
MVH Börje"
Ord och inga visor. Jag häpnar faktiskt lite över tonen. Men mest, absolut jättemest, är jag förtjust. Jag tycker det är väldigt roande, hela situationen.
Vill man som hyresvärd inte anamma den kompromisslöst hårda stilen gällande hyresgäster som ställer ut sopor kan man göra som de gör i Stockholm.
Det är faktiskt ännu roligare. Det är faktiskt närmast genialt.
Jag bodde i en studentlägenhet i Solna i somras. Där var det en del personer som ställde ut sopor och annat i korridorerna.
En dag kom jag hem från jobbet. I korridoren på tredje våningen där jag bodde stod det lite olika saker utanför vissa dörrar. Utanför någon dörr stod det en bananlåda. Utanför en annan dörr stod det en petflaska (2 liter). Utanför någon annans dörr stod en påse sopor. Och så vidare...
Det var som vanligt.
Men på varje objekt hade det placerats en röd lapp. En skarp varning med texten:
"ANMANING ATT FLYTTA FÖREMÅL
Ur brandsäkerhetssynpunkt är det ej tillåtet att förvara föremål i korridorer och trapphus. Du som äger detta föremål ombedes därför att omgående plocka bort detta. Om så ej skett innan den .../... kommer föremålet att omhändertagas av fastighetspersonalen."
Ja, helt enkelt:
Om man ställde ut sina sopor utanför dörren och inte bar ner dem i soprummet skulle fastighetspersonalen göra det åt en... Denna hanteringsmetod skulle kunna benämnas "den mjuka vägen".
Det är ganska olika nivå på hoten i de bägge fallen...
- Ta bort soporna, annars polisanmäler vi dig och vräker dig på sekunden!
- Ta bort soporna, annars gör vi det gärna åt dig!
Och som avslutning på allt detta roliga - en bild. Och jag lovar! Bilden är inte arrangerad. Bilden är INTE arrangerad. Så här såg det ut:
Bilden föreställer alltså en Coca Cola-flaska, vilken alltså prytts med en röd varningslapp...
Ha en god helg nu, allesammans.
/Björn
Färganalys
Måste börja med att erkänna.
Jag skrev en ny tidsplan i går natt, på ytterligare en post-it, bytte dock från grön till rosa och tänkte att detta skulle göra mitt liv mer välorganiserat.
Det började bra. Kom upp kvart i åtta efter bara tre snoozningar och gick en rask promenad. So far so good.
Hittade lite reklamblad i trapphuset som jag väldigt villigt tog med upp.
Jag tror inte egentligen att jag tänkte:
Jag vill stirra på glansiga bilder med massa prylar som man kanske kan beställa eller bara drömma om bara för att kunna slippa plugga.
Men det gjorde jag.
Så frukosten som skulle ta en timma enligt min maniska rosa lapp tog tre.
För jag hann tänka en del och titta ut genom fönstret rätt länge.
Och när det ändå gick så långsamt varför inte passa på att varva ner? Ta på sig raggisar, koka te och tänka.
Varannan sida i det lilla reklamhäftet erbjöd snabblån av pengar. Det stod att man bara kunde skicka in talongen nedan. Rätt sjukt.
Jag tänkte på alla kids som kan använda sina hightec telefoner och beställa pengar utan att mamma och pappa vet något (såg en dokumentär om detta)
Jag tänkte på människor som tycker att detta är väldigt lockande (javisst, jag gillar att shoppa, men nej tack)
Jag tänkte på min lilla 20a som skickas till Amnesty varje månad.
Jag tänkte mer men det orkar ni inte lyssna på.
Det fanns en bok i reklamhäftet som man kunde köpa fraktfritt, det handlade om hur färger påverkar oss som jag fick lite lust att köpa.
Men när jag räknat lite på det så kunde jag lika gärna hitta en i affären.
Definitivt billigare och utan att en hel drös med diverse böcker om finn dig själv och virka en bil anländer.
Och när vi ändå snackar färg så är det så att jag ska fotograferas i morgon i egenskap av cool student:)
Jag ska se ut som jag brukar göra en vanlig skoldag, men gärna färgglad.
Hm...blå eller blå?
Vit passade inte så jag gick och solade.
Vilken färg passar till brända rosa ögonlock?
Fjolla?
Givetvis.
Började plugga vid halv tre, inte riktigt som förväntat, men nu är det som det är. Bara att gilla läget.
Ska försöka skärpa mig och genomföra mina tidsplaner så att jag har något annat att skriva om än vad jag hittar i posten och hur vain jag är.
Minifilosofi: Ensamhet leder inte alltid till produktivitet
/Lena
Jag skrev en ny tidsplan i går natt, på ytterligare en post-it, bytte dock från grön till rosa och tänkte att detta skulle göra mitt liv mer välorganiserat.
Det började bra. Kom upp kvart i åtta efter bara tre snoozningar och gick en rask promenad. So far so good.
Hittade lite reklamblad i trapphuset som jag väldigt villigt tog med upp.
Jag tror inte egentligen att jag tänkte:
Jag vill stirra på glansiga bilder med massa prylar som man kanske kan beställa eller bara drömma om bara för att kunna slippa plugga.
Men det gjorde jag.
Så frukosten som skulle ta en timma enligt min maniska rosa lapp tog tre.
För jag hann tänka en del och titta ut genom fönstret rätt länge.
Och när det ändå gick så långsamt varför inte passa på att varva ner? Ta på sig raggisar, koka te och tänka.
Varannan sida i det lilla reklamhäftet erbjöd snabblån av pengar. Det stod att man bara kunde skicka in talongen nedan. Rätt sjukt.
Jag tänkte på alla kids som kan använda sina hightec telefoner och beställa pengar utan att mamma och pappa vet något (såg en dokumentär om detta)
Jag tänkte på människor som tycker att detta är väldigt lockande (javisst, jag gillar att shoppa, men nej tack)
Jag tänkte på min lilla 20a som skickas till Amnesty varje månad.
Jag tänkte mer men det orkar ni inte lyssna på.
Det fanns en bok i reklamhäftet som man kunde köpa fraktfritt, det handlade om hur färger påverkar oss som jag fick lite lust att köpa.
Men när jag räknat lite på det så kunde jag lika gärna hitta en i affären.
Definitivt billigare och utan att en hel drös med diverse böcker om finn dig själv och virka en bil anländer.
Och när vi ändå snackar färg så är det så att jag ska fotograferas i morgon i egenskap av cool student:)
Jag ska se ut som jag brukar göra en vanlig skoldag, men gärna färgglad.
Hm...blå eller blå?
Vit passade inte så jag gick och solade.
Vilken färg passar till brända rosa ögonlock?
Fjolla?
Givetvis.
Började plugga vid halv tre, inte riktigt som förväntat, men nu är det som det är. Bara att gilla läget.
Ska försöka skärpa mig och genomföra mina tidsplaner så att jag har något annat att skriva om än vad jag hittar i posten och hur vain jag är.
Minifilosofi: Ensamhet leder inte alltid till produktivitet
/Lena
Gnällig gråsugga söker tid
Gråsuggedag. Vad hände med min sol, min brittsommar, min vår som egentligen är en höst?
Vad hände med att vi skulle vara färdiga med vårt superambitiösa projektarbete vid lunch?
Vad hände med att jag glatt skulle smatterblogga mellan 13-14?
Vad hände med att jag skulle flåsa på löpbandet och spänna mina muskler mellan 14 och 16?
Vad hände med att jag skulle smaska på något gott och energirikt mellan 16 och 17.30?
Vad hände med att jag skulle trycka in muskulatur och ben i en fräsch hjärna mellan 17.30 och 20?
Vad hände med min tid med diverse kända människor på en viss fyrkant mellan 20 och 22?
Vad hände med fortsatt frenetiskt plugg med en uppvärmd hjärna blandat med koffein till tusen mellan 22-01?
Suck. Gråsuggedag.
Klockan är just nu 16.09 och jag bloggar och min tidsplan som jag skrev ner på en grön post it-lapp i går natt för största bästa bekvämlighet och för mest effektivt Lenaliv, är förvanskad, spräckt, gone, borta, finito, in the gutter kan man säga.
Ska aldrig mer kladda tidsmallar på gröna post-its. (Eller?)
Så hur blir det nu då...
Jo, blogga en stund till.
Cykla förbi gymmet fastän träningskläderna bränner i väskan.
Stanna på Hemköp för att köpa uppmuntrande, glädjepillrig glass.
Komma hem och önska att vattnet är tillbaka så jag kan koka ägg.
Ställa in daten med diverse kända människorna på en viss fyrkant.
Gråta en skvätt.
Trycka in musculus, nervus, slavus skitus i hjärnan.
Och när jag somnar ska mitt mantra vara
"Gör aldrig en tidsplan på grön post-it, det håller aldrig"
Me like life?
- Ja imorgon...
Minifilosofi: Idag blir det ingen minifilosofi. Jag är trött.
/Lena
Vad hände med att vi skulle vara färdiga med vårt superambitiösa projektarbete vid lunch?
Vad hände med att jag glatt skulle smatterblogga mellan 13-14?
Vad hände med att jag skulle flåsa på löpbandet och spänna mina muskler mellan 14 och 16?
Vad hände med att jag skulle smaska på något gott och energirikt mellan 16 och 17.30?
Vad hände med att jag skulle trycka in muskulatur och ben i en fräsch hjärna mellan 17.30 och 20?
Vad hände med min tid med diverse kända människor på en viss fyrkant mellan 20 och 22?
Vad hände med fortsatt frenetiskt plugg med en uppvärmd hjärna blandat med koffein till tusen mellan 22-01?
Suck. Gråsuggedag.
Klockan är just nu 16.09 och jag bloggar och min tidsplan som jag skrev ner på en grön post it-lapp i går natt för största bästa bekvämlighet och för mest effektivt Lenaliv, är förvanskad, spräckt, gone, borta, finito, in the gutter kan man säga.
Ska aldrig mer kladda tidsmallar på gröna post-its. (Eller?)
Så hur blir det nu då...
Jo, blogga en stund till.
Cykla förbi gymmet fastän träningskläderna bränner i väskan.
Stanna på Hemköp för att köpa uppmuntrande, glädjepillrig glass.
Komma hem och önska att vattnet är tillbaka så jag kan koka ägg.
Ställa in daten med diverse kända människorna på en viss fyrkant.
Gråta en skvätt.
Trycka in musculus, nervus, slavus skitus i hjärnan.
Och när jag somnar ska mitt mantra vara
"Gör aldrig en tidsplan på grön post-it, det håller aldrig"
Me like life?
- Ja imorgon...
Minifilosofi: Idag blir det ingen minifilosofi. Jag är trött.
/Lena
Att börja med vokalen
Åh vad skönt att äntligen få sova...
Men... Var det inte nåt? Nåt mer... som ska göras?
Jo.
Den här bloggen skulle ju uppdateras!
Har ni sett på Ica Maxi?
Julskyltningen har börjat! Glitter, stakar och stjärnor trängs med tomtar och bockar. Lite som en onsdagskväll på kåren...
På entrédörrarna sitter det information om öppettider för hela julhelgen....
Jag gick och klämde lite på allt det fina. Tindrade lite med mina blå ögon. Sen hämtade jag mig, och kände mig mest matt.
Jag gillar inte alls bilden på mig här på studentbloggen. Varje gång jag ser den blir jag lite irriterad på den uppenbart störige människan som plirar in i kameran. Men jag får dras med den. Tjejen i toppen på den här bloggsidan heter förresten Sara och gick i min klass en gång i tiden... Nu är hon snart färdigutbildad polis, minsann. Söt som socker är hon.
En konstig sak med portugiser är att de skrattar underligt på msn... Vi svenskar håller oss ju huvudsakligen med "haha" eller "hehe".
Sen är det två skillnader med portugiser. Den ena är att de gärna använder det internationella "lol", som jag personligen någonsin i hela mitt liv aldrig kommer att använda. De använder dessutom gärna en förlängning av "lol", som "lololololololololololololol".
Men det konstigaste är när de skriver sena "haha:n".
Dels skulle de aldrig nöja sig med ett "haha". Nej nej nej... Det ska vara många ha:n. Hahahahahahahahahahahahahahaha.....
Men!
De börjar alltid med vokalen! Det vill säga: "Ahahahahaha".
Ahahahahaha.
Jag tycker det är jättekonstigt. Hur kan man börja ett skratt med en vokal?
Nä nu ska jag sova.
/Björn
Men... Var det inte nåt? Nåt mer... som ska göras?
Jo.
Den här bloggen skulle ju uppdateras!
Har ni sett på Ica Maxi?
Julskyltningen har börjat! Glitter, stakar och stjärnor trängs med tomtar och bockar. Lite som en onsdagskväll på kåren...
På entrédörrarna sitter det information om öppettider för hela julhelgen....
Jag gick och klämde lite på allt det fina. Tindrade lite med mina blå ögon. Sen hämtade jag mig, och kände mig mest matt.
Jag gillar inte alls bilden på mig här på studentbloggen. Varje gång jag ser den blir jag lite irriterad på den uppenbart störige människan som plirar in i kameran. Men jag får dras med den. Tjejen i toppen på den här bloggsidan heter förresten Sara och gick i min klass en gång i tiden... Nu är hon snart färdigutbildad polis, minsann. Söt som socker är hon.
En konstig sak med portugiser är att de skrattar underligt på msn... Vi svenskar håller oss ju huvudsakligen med "haha" eller "hehe".
Sen är det två skillnader med portugiser. Den ena är att de gärna använder det internationella "lol", som jag personligen någonsin i hela mitt liv aldrig kommer att använda. De använder dessutom gärna en förlängning av "lol", som "lololololololololololololol".
Men det konstigaste är när de skriver sena "haha:n".
Dels skulle de aldrig nöja sig med ett "haha". Nej nej nej... Det ska vara många ha:n. Hahahahahahahahahahahahahahaha.....
Men!
De börjar alltid med vokalen! Det vill säga: "Ahahahahaha".
Ahahahahaha.
Jag tycker det är jättekonstigt. Hur kan man börja ett skratt med en vokal?
Nä nu ska jag sova.
/Björn
All tid i världen och socker-koma
Det har varit en sådan där helg ni vet. En sådan som jag tänkte - Jag har all tid i världen.
Jag har hela helgen på mig att plugga.
Men som resulterade i att information angåendet bäckenet och lårmuskulaturen trycktes in i en ovillig sockerhög hjärna igår mellan 22.30 och 01.00.
I stället har jag nog banne mig gjort allt annat för att undvika att plugga.
Man måste ju få andas lite, resonerade jag.
Så på fredagen var det sol.
Jag cyklade omkring i staden på min underbara squink-cykel, frenetiskt letande på loppis efter saker jag verkligen inte behöver.
Köpte en lykta, åt lyxost, åt choklad, spikade upp lyktor, vattnade blommor, möblerade om, städade, gjorde gigantisk omelett, powerwalk på Galgberget och givetvis kollade jag på Idol hemma hos Jossan - satt och skrek på en viss hes nisse som inte kan sjunga med fyra kattungar klängandes i tröjan.
Så på lördagen var det ju sol och givetvis måste man ju vara ute då. Så det blev det en tripp till havet.
Promenixade fram och tillbaka och tyckte att det kunde vara dags för våren att anlända, plockade snäckor och blev blöt om fötterna.
Var på stan och shoppade en del nödvändiga saker (faktiskt) (nästan), åt av min gigantiska omelett, fick hålla mig för att inte slita upp glasspaketet som väntade på mig i frysen.
I stället gick jag powerwalk med Emelie på Galgberget, pluggade nästan - jag renskrev information om några muskler.
Jag hyrde 3 filmer, undvek pokerkväll, tvättade, undvek pokerkväll igen, kollade på Babben, kollade på 2 filmer och när klockan var 01.45 då var det ju försent att börja plugga. Det hade jag ju sett till. Mycket listigt.
På söndagen så skulle jag gå upp nio för att plugga men kom inte upp förrän elva och då kunde jag ju lika gärna ge mig upp på Galgberget igen även om det inte var sol.
Tog en lång frukost, ringde min syster och tänkte prata en kvart.
En timma och fyra minuter senare var samtalet avslutat och klockan var efter 15.
Oj iväg till biblioteket på jakt efter dator, fick cykla vidare till högskolan för det stängde ju.
Fixade med bloggen som ska komma i tidningsform och det tog tre timmar.
Jag handlade, åt gigantisk omelett igen, kollade på Luuk, pratade med en kompis i en kvart (58 minuter), slet upp glasspaketet. Mumsade.
Sen var klockan 22.30 - dags för studier.
Socker-koma
Minifilosofi: Socker-koma bör unvikas vid studier
/Lena
Tylösand
Jag har hela helgen på mig att plugga.
Men som resulterade i att information angåendet bäckenet och lårmuskulaturen trycktes in i en ovillig sockerhög hjärna igår mellan 22.30 och 01.00.
I stället har jag nog banne mig gjort allt annat för att undvika att plugga.
Man måste ju få andas lite, resonerade jag.
Så på fredagen var det sol.
Jag cyklade omkring i staden på min underbara squink-cykel, frenetiskt letande på loppis efter saker jag verkligen inte behöver.
Köpte en lykta, åt lyxost, åt choklad, spikade upp lyktor, vattnade blommor, möblerade om, städade, gjorde gigantisk omelett, powerwalk på Galgberget och givetvis kollade jag på Idol hemma hos Jossan - satt och skrek på en viss hes nisse som inte kan sjunga med fyra kattungar klängandes i tröjan.
Så på lördagen var det ju sol och givetvis måste man ju vara ute då. Så det blev det en tripp till havet.
Promenixade fram och tillbaka och tyckte att det kunde vara dags för våren att anlända, plockade snäckor och blev blöt om fötterna.
Var på stan och shoppade en del nödvändiga saker (faktiskt) (nästan), åt av min gigantiska omelett, fick hålla mig för att inte slita upp glasspaketet som väntade på mig i frysen.
I stället gick jag powerwalk med Emelie på Galgberget, pluggade nästan - jag renskrev information om några muskler.
Jag hyrde 3 filmer, undvek pokerkväll, tvättade, undvek pokerkväll igen, kollade på Babben, kollade på 2 filmer och när klockan var 01.45 då var det ju försent att börja plugga. Det hade jag ju sett till. Mycket listigt.
På söndagen så skulle jag gå upp nio för att plugga men kom inte upp förrän elva och då kunde jag ju lika gärna ge mig upp på Galgberget igen även om det inte var sol.
Tog en lång frukost, ringde min syster och tänkte prata en kvart.
En timma och fyra minuter senare var samtalet avslutat och klockan var efter 15.
Oj iväg till biblioteket på jakt efter dator, fick cykla vidare till högskolan för det stängde ju.
Fixade med bloggen som ska komma i tidningsform och det tog tre timmar.
Jag handlade, åt gigantisk omelett igen, kollade på Luuk, pratade med en kompis i en kvart (58 minuter), slet upp glasspaketet. Mumsade.
Sen var klockan 22.30 - dags för studier.
Socker-koma
Minifilosofi: Socker-koma bör unvikas vid studier
/Lena
TylösandNya ord, humor, guld och problem
Det är lördag kväll. Och det har varit en bra dag. Alldeles lagom.
Igår gick det vilt till i min lilla lya, med herrar Oscar, Mattias och så småningom ****-Ivar.
Tillsammans drack vi öl och njöt dessutom av vindruvor, havreflarn och varandras sällskap. Jag och Mattias bondade (bonda är ett ord som hör hemma i SAOL) extra över den gememsamma nämnaren "Motherfucker" (shot innehållande whisky och tabasco) vilken vi delade olika, men ändå starka erfarenheter av.
Jag bondade även extra med Oscar då det visade sig att vi hade en gemensam nämnare i att ha haft en mycket autentisk och het sexdröm med en kändis. Jag glömmer aldrig när den där drömmen med Gwen Stefani. Det var så fint. Och så bra! Oscar mindes tydligt och med välbehag sin dröm om/med Cameron Diaz.
Hur som helst. Vi gick ut på stan och hade så trevligt vi kunde. Det var trevligt.
På vägen hem lyckades vi med konststycket att färdas tre personer på en cykel. En cykel utan pakethållare. Det var spännande.
Förlåt, mamma, jag ska aldrig göra om det. Kanske. Om det inte är absolut nödvändigt. Eller åtminstone ganska nödvändigt.
Det var så vackert i förmiddags. Jag hade spenderat en stund på stan och skulle promenera hem till Bolmens. Jag ringde till Medya för att beställa en kebabrulle att plocka upp på vägen. Och det blev så vältajmat att precis när jag steg in i butiken var pizzamannen i färd med att vika ihop och slå in med alldeles nylagade kebabrulle. Eller som jag skämtsamt, för mig själv, kallade den; min kebabfrulle! Ha ha ha ha! Oj vad nöjd jag är med den ordvitsen. Kebabfrullen var magnifik. Delikat. Åh.
Och min ordvits... My God. Beyond genious.
Det påminner om dagen vi satt ett gäng i min gamla lägenhet, och något plötsligt ramlade ner från en vägg. Och jag yttrade det hysteriskt roliga:
"Oh no! My apartment is falling apart. It's a falling apartment!"
Sen, på någon gammal potatisåker i söder, mosade IFK Göteborg nåt lantbrukarkorplag från typ Danmark.
Det var härlig underhållning och värmde själen. Nu är guldet nära. Jättenära. Någon undrade, beträffande Joe Coles assist till Drogbas 2-1-mål mot Valencia i onsdags, när man såg en sådan passning i allsvenskan senast... Jag säger bara: PONTUS WERNBLOOM.
Ni såg väl de sensuellt framsmekta passningarna till bägge målen?
Pontus är en krigare och poet i samma person.
I afton har jag och Oscar legat i min bäddsoffa och tittat på Michael Moors nya, Sicko. Den var, som väntat, bra. Och lite kuslig och tragisk.
Och så en dålig sak med dagen. Tvättstugans torktumlare är tydligen inte i sitt bästa skick. Efter nästan 90 minuters tumlande var min tvätt varm och fuktig. Och den härligt uppfriskande apple blossom-doften som impregnerat mina kläder hade bytts ut mot en doft av mögel, instängdhet och smuts. Jag har lagt alla fuktiga kläder i sängen i hopp om att problemet ska försvinna.
Jag sover nog i bäddsoffan i natt. Och när jag vaknar är problemet borta. Tvätten är vikt, sorterad, upphängd och doftande av äppelblom.
Ses.
/Björn
Igår gick det vilt till i min lilla lya, med herrar Oscar, Mattias och så småningom ****-Ivar.
Tillsammans drack vi öl och njöt dessutom av vindruvor, havreflarn och varandras sällskap. Jag och Mattias bondade (bonda är ett ord som hör hemma i SAOL) extra över den gememsamma nämnaren "Motherfucker" (shot innehållande whisky och tabasco) vilken vi delade olika, men ändå starka erfarenheter av.
Jag bondade även extra med Oscar då det visade sig att vi hade en gemensam nämnare i att ha haft en mycket autentisk och het sexdröm med en kändis. Jag glömmer aldrig när den där drömmen med Gwen Stefani. Det var så fint. Och så bra! Oscar mindes tydligt och med välbehag sin dröm om/med Cameron Diaz.
Hur som helst. Vi gick ut på stan och hade så trevligt vi kunde. Det var trevligt.
På vägen hem lyckades vi med konststycket att färdas tre personer på en cykel. En cykel utan pakethållare. Det var spännande.
Förlåt, mamma, jag ska aldrig göra om det. Kanske. Om det inte är absolut nödvändigt. Eller åtminstone ganska nödvändigt.
Det var så vackert i förmiddags. Jag hade spenderat en stund på stan och skulle promenera hem till Bolmens. Jag ringde till Medya för att beställa en kebabrulle att plocka upp på vägen. Och det blev så vältajmat att precis när jag steg in i butiken var pizzamannen i färd med att vika ihop och slå in med alldeles nylagade kebabrulle. Eller som jag skämtsamt, för mig själv, kallade den; min kebabfrulle! Ha ha ha ha! Oj vad nöjd jag är med den ordvitsen. Kebabfrullen var magnifik. Delikat. Åh.
Och min ordvits... My God. Beyond genious.
Det påminner om dagen vi satt ett gäng i min gamla lägenhet, och något plötsligt ramlade ner från en vägg. Och jag yttrade det hysteriskt roliga:
"Oh no! My apartment is falling apart. It's a falling apartment!"
Sen, på någon gammal potatisåker i söder, mosade IFK Göteborg nåt lantbrukarkorplag från typ Danmark.
Det var härlig underhållning och värmde själen. Nu är guldet nära. Jättenära. Någon undrade, beträffande Joe Coles assist till Drogbas 2-1-mål mot Valencia i onsdags, när man såg en sådan passning i allsvenskan senast... Jag säger bara: PONTUS WERNBLOOM.
Ni såg väl de sensuellt framsmekta passningarna till bägge målen?
Pontus är en krigare och poet i samma person.
I afton har jag och Oscar legat i min bäddsoffa och tittat på Michael Moors nya, Sicko. Den var, som väntat, bra. Och lite kuslig och tragisk.
Och så en dålig sak med dagen. Tvättstugans torktumlare är tydligen inte i sitt bästa skick. Efter nästan 90 minuters tumlande var min tvätt varm och fuktig. Och den härligt uppfriskande apple blossom-doften som impregnerat mina kläder hade bytts ut mot en doft av mögel, instängdhet och smuts. Jag har lagt alla fuktiga kläder i sängen i hopp om att problemet ska försvinna.
Jag sover nog i bäddsoffan i natt. Och när jag vaknar är problemet borta. Tvätten är vikt, sorterad, upphängd och doftande av äppelblom.
Ses.
/Björn
Tänkartorsdag
I dag är det en sådan där dag då knasiga saker händer. Och en sådan där dag då jag måste fundera över varför allt är så knasigt.
Som i morse cyklade jag ner på stan för att hämta upp enkäter till vår arbetsanalys. När jag rull rull, tramp tramp och squink squinkar fram på storgatan så sitter där en tjej. Hon slänger upp en gitarr, lägger fram en mössa, sätter fram en skylt och tar ton... Jag läser på skylten. Men tänker, jag måste sett fel? Så jag sneglar med listiga ögon återigen när jag cyklar tillbaka åt andra hållet. Jajemensan. Där stod det:
Till London och skönhetsoperation.
Och jag sneglade listigt åt ena hållet för jag tänkte här står ju säkert hela möhippegänget redo. Men nej.
Och jag sneglade listigt åt andra hållet och tänkte att dolda kameran måste vara här någonstans. Men nej.
Till slut tänkte jag att jag nog inte var så listig, utan det kanske bara var så här tragiskt som det stod.
Eller nä...jag bestämmer mig just i denna stund för att denna tjej höll på med ett socialt experiment som säkert skulle bevisa någon smart poäng.
Jag hoppas det.
Senare när jag skulle handla så hände något som fick mig att tänka på Sverige och att vi är så ruskigt bra på att stå i kö. Att vara duktiga. Att vänta på vår tur. Eller?
Jag hade tagit en plastpåse och stod framför de skinande äpplena. Jag skulle precis böja mig fram och ta det perfekta äpplet när en tjej som jag sett i ögonvrån, rundar mig, kommer upp på min vänstra sida, sträcker sig över mig och tar mitt äpple, det perfekta äpplet!!!!
Får man göra så? Finns det inga omkörningsregler? Inte köra om på insidan! Inte sno min parkering! Inte bara göra så där! Va! Mitt perfekta äpple. Så fräckt.
Så nu har jag funderat på Sverige i världen och jag känner så här. Bisarra saker... kanske bara blir allt vanligare?
Är det bra eller dåligt?
Konst, litteratur, och folk blir fräckare för att skapa poäng. För att synas mer.
Hur bisarr kan världen bli och kommer vi att hänga med?
Minifilosofi: När tankarna är slut så kanske man ska sova.
Lena
Som i morse cyklade jag ner på stan för att hämta upp enkäter till vår arbetsanalys. När jag rull rull, tramp tramp och squink squinkar fram på storgatan så sitter där en tjej. Hon slänger upp en gitarr, lägger fram en mössa, sätter fram en skylt och tar ton... Jag läser på skylten. Men tänker, jag måste sett fel? Så jag sneglar med listiga ögon återigen när jag cyklar tillbaka åt andra hållet. Jajemensan. Där stod det:
Till London och skönhetsoperation.
Och jag sneglade listigt åt ena hållet för jag tänkte här står ju säkert hela möhippegänget redo. Men nej.
Och jag sneglade listigt åt andra hållet och tänkte att dolda kameran måste vara här någonstans. Men nej.
Till slut tänkte jag att jag nog inte var så listig, utan det kanske bara var så här tragiskt som det stod.
Eller nä...jag bestämmer mig just i denna stund för att denna tjej höll på med ett socialt experiment som säkert skulle bevisa någon smart poäng.
Jag hoppas det.
Senare när jag skulle handla så hände något som fick mig att tänka på Sverige och att vi är så ruskigt bra på att stå i kö. Att vara duktiga. Att vänta på vår tur. Eller?
Jag hade tagit en plastpåse och stod framför de skinande äpplena. Jag skulle precis böja mig fram och ta det perfekta äpplet när en tjej som jag sett i ögonvrån, rundar mig, kommer upp på min vänstra sida, sträcker sig över mig och tar mitt äpple, det perfekta äpplet!!!!
Får man göra så? Finns det inga omkörningsregler? Inte köra om på insidan! Inte sno min parkering! Inte bara göra så där! Va! Mitt perfekta äpple. Så fräckt.
Så nu har jag funderat på Sverige i världen och jag känner så här. Bisarra saker... kanske bara blir allt vanligare?
Är det bra eller dåligt?
Konst, litteratur, och folk blir fräckare för att skapa poäng. För att synas mer.
Hur bisarr kan världen bli och kommer vi att hänga med?
Minifilosofi: När tankarna är slut så kanske man ska sova.
Lena
Värt det?
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag.
Det är onsdag, men det blir en ganska lugn kväll. Blir en lång och rejäl pokerafton med pöjkera på fartyget. Senast gick det ju väldigt bra, bortsett från att jag tappade bort hela vinsten på drygt 500 kronor på gatan utanför...
Ska försöka att undvika det misstaget i kväll.
Annars är det faktiskt ganska mycket plugg som gäller just nu i dagarna. Seminarie på fredag och jag har som vanligt förhalat allt arbet i två veckor, så nu komprimeras allt in på kort tid. Som vanligt.
Fick tips av Jocke av en kurs som kan vara värd att läsa här i höst. 7,5 poäng. Kursplanen och examinationen är utan tvekan det enklaste jag någonsin sett. Något jag gjort i betydligt större omfattning, mer avancerat tidigare här på högskolan...
Är det värt att söka, gå på lite föreläsningar och något seminarie och lämna in en sketenkel uppgift för att hämta 7,5 gratispoäng? Jag skall tänka på saken.
Zlatans nickmål igår var inte menat som en nick på mål. Det var menat som en nickpassning.
Magic växer och växer... Titelspåret är... Ja. Magiskt.
Jag har tråkigt.
Jättetråkigt. Jättejättejättetråkigt.
Nu ska jag fortsätta skriva på mitt arbete.
/Björn
Det är onsdag, men det blir en ganska lugn kväll. Blir en lång och rejäl pokerafton med pöjkera på fartyget. Senast gick det ju väldigt bra, bortsett från att jag tappade bort hela vinsten på drygt 500 kronor på gatan utanför...
Ska försöka att undvika det misstaget i kväll.
Annars är det faktiskt ganska mycket plugg som gäller just nu i dagarna. Seminarie på fredag och jag har som vanligt förhalat allt arbet i två veckor, så nu komprimeras allt in på kort tid. Som vanligt.
Fick tips av Jocke av en kurs som kan vara värd att läsa här i höst. 7,5 poäng. Kursplanen och examinationen är utan tvekan det enklaste jag någonsin sett. Något jag gjort i betydligt större omfattning, mer avancerat tidigare här på högskolan...
Är det värt att söka, gå på lite föreläsningar och något seminarie och lämna in en sketenkel uppgift för att hämta 7,5 gratispoäng? Jag skall tänka på saken.
Zlatans nickmål igår var inte menat som en nick på mål. Det var menat som en nickpassning.
Magic växer och växer... Titelspåret är... Ja. Magiskt.
Jag har tråkigt.
Jättetråkigt. Jättejättejättetråkigt.
Nu ska jag fortsätta skriva på mitt arbete.
/Björn
Moviedrömmar och 637 kr delat på 21 dar
Äntligen! Jag har en ny cykel!
Fast jag menar en gammal, en sån där som går att fälla ihop och ta med in på lektionen, men som jag inte orkar bära utan låser fast med dubbla lås istället. Men med sådan ruljans som det är på cyklar i den här staden så kanske man borde sova med den?
Rull rull. tramp tramp och squink squink.... Jag cyklade lycklig till skolan och brydde mig inte om att jag var sen. Som vanligt. För cykeln är en sån cykel som man blir glad av. Cykelfrälst.
Helgen var promenadig, fikig, ölig, känslig, mysig, matig, shoppig och alla andra iggiga saker man kan vänta sig när ens närmsta vänner är på besök.
Att tillägga är att det inte funkar att leva som förut när man är student.
637 kronor är en sorglig siffra att mötas av när man fick csn för enbart en vecka sen.
Allvarligt jag vet inte vad jag pysslar med eller jag menar, vad mina pengar pysslar med.
Måste börja med kassabok, sluta glo på kläder, byta från finchoklad till fulchoklad, koka och svälla mina egna bönor, inte gå ut...inte leva.
Eller så nallar man från sparkontot:)
Igen.
Suck.
Veckan har startat i minst 100 knyck och mera väntar.
Det är redovisningar, fördjupningsarbeten, duggor och allt annat som får mig att vilja lägga in mig på apoteket och få novalucol via dropp.
Mina nerver! Kommer direkt från folkhögskola där kreativitet står i centrum. Där det inte finns några fel eller misstag att begå. Man bara är.
Snacka om att världar krockar. Nu är jag allt annat än det softiga "jag är"
Mer av Lena kanske man kan säga. (Hysterisk) Men det finns väl en ide med det också?!
Tänker på alla filmer som jag missar Snyft! Jag förgås av smärta!
Att jag kommer bli den där människan som säger "vi kan ta vilken som för jag har inte kollat på film på evigheter"
Att bli en såndär som andra kan köra över när det gäller filmval är min fasa.
Det är ju jag som ska göra det, det är ju min roll att köra över, så ska alla bli sura fastän de ändå tycker om mig för jag har så bra filmsmak.......Och då är ju allt som det ska.
Minifilosofi: Dela 637 kronor på 21 dagar och inse att det är ohållbart.
/Lena
Fast jag menar en gammal, en sån där som går att fälla ihop och ta med in på lektionen, men som jag inte orkar bära utan låser fast med dubbla lås istället. Men med sådan ruljans som det är på cyklar i den här staden så kanske man borde sova med den?
Rull rull. tramp tramp och squink squink.... Jag cyklade lycklig till skolan och brydde mig inte om att jag var sen. Som vanligt. För cykeln är en sån cykel som man blir glad av. Cykelfrälst.
Helgen var promenadig, fikig, ölig, känslig, mysig, matig, shoppig och alla andra iggiga saker man kan vänta sig när ens närmsta vänner är på besök.
Att tillägga är att det inte funkar att leva som förut när man är student.
637 kronor är en sorglig siffra att mötas av när man fick csn för enbart en vecka sen.
Allvarligt jag vet inte vad jag pysslar med eller jag menar, vad mina pengar pysslar med.
Måste börja med kassabok, sluta glo på kläder, byta från finchoklad till fulchoklad, koka och svälla mina egna bönor, inte gå ut...inte leva.
Eller så nallar man från sparkontot:)
Igen.
Suck.
Veckan har startat i minst 100 knyck och mera väntar.
Det är redovisningar, fördjupningsarbeten, duggor och allt annat som får mig att vilja lägga in mig på apoteket och få novalucol via dropp.
Mina nerver! Kommer direkt från folkhögskola där kreativitet står i centrum. Där det inte finns några fel eller misstag att begå. Man bara är.
Snacka om att världar krockar. Nu är jag allt annat än det softiga "jag är"
Mer av Lena kanske man kan säga. (Hysterisk) Men det finns väl en ide med det också?!
Tänker på alla filmer som jag missar Snyft! Jag förgås av smärta!
Att jag kommer bli den där människan som säger "vi kan ta vilken som för jag har inte kollat på film på evigheter"
Att bli en såndär som andra kan köra över när det gäller filmval är min fasa.
Det är ju jag som ska göra det, det är ju min roll att köra över, så ska alla bli sura fastän de ändå tycker om mig för jag har så bra filmsmak.......Och då är ju allt som det ska.
Minifilosofi: Dela 637 kronor på 21 dagar och inse att det är ohållbart.
/Lena
Var tog Dumlekolan vägen?
Måndag.
Vilken helg.
Visst blev det serieseger med Vapnö IF i lördags. Efter en dramatisk tillställning ute på Sannarp slog vi Serbiska med 3-2, vilket visade sig räcka för att knipa förstaplatsen.
Det blev en lyckad lagfest på kvällen...
Söndagen spenderades hemma hos Oscar och Mattias. En alldeles förträfflig dagen-efter-dag.
Jag måste få säga det. Pizzeria Medya är tillbaka! Kanske starkare än någonsin. Efter en drygt två år lång svacka med snålare pizzor och anskrämlig service har vinden vänt tillbaka. Det är underbart.
Vidare gjordes en fantastisk upptäckt under kvällen. Mattias och Oscar hade investerat i bägge säsongerna av "Riket" på dvd. Ingen av oss hade några starkare/klarare minnen av själva serien. Vi var ju ganska små när det sändes. Mindes Ernst-Hugos "danskdjävlar", de där som diskade och att det var konstig ljussättning... Sånt.
Men vi drog igång med säsong 1.
Och det är ju fullkomligt briljant! Helt magiskt. Ernst-Hugo Järegård briljerar och... Ja, det är en sann njutning att följa. Riket regerar.
Idag har jag ägnat mig åt återhämtning, en sväng på kårgymmet med ****-Ivar och en session i datasalen. Den har varit ganska oproduktiv.
IFK Göteborg-Bajen i kväll... Nervöst. Kom igen Wernbloom!
Har hunnit med en ansenlig mängd lyssningar på Bruce Springsteens Magic nu. Efter första 2-3 lyssningarna var jag mäkta besviken. Det är dock tvivelaktigt en platta som växer för varje lyssning. Bruce kan än. Titelspåret är nog min favorit.
Och så ett fint minne från söndagen:
Det är ganska sent in på kvällen, under andra avsnittet av Riket. Oscar kryper plötsligt ner från soffan. Han går ner på knä och rotar lite.
"Är det någon som har tagit Dumlekolan som låg här förut" muttrar han besviket.
Från golvet på andra sidan bordet ligger Mattias och sträcker upp handen i triumf.
Och Oscar kryper tillbaka upp i soffan, med ett icke tillfredsställt sockerbegär.
/Björn
Vilken helg.
Visst blev det serieseger med Vapnö IF i lördags. Efter en dramatisk tillställning ute på Sannarp slog vi Serbiska med 3-2, vilket visade sig räcka för att knipa förstaplatsen.
Det blev en lyckad lagfest på kvällen...
Söndagen spenderades hemma hos Oscar och Mattias. En alldeles förträfflig dagen-efter-dag.
Jag måste få säga det. Pizzeria Medya är tillbaka! Kanske starkare än någonsin. Efter en drygt två år lång svacka med snålare pizzor och anskrämlig service har vinden vänt tillbaka. Det är underbart.
Vidare gjordes en fantastisk upptäckt under kvällen. Mattias och Oscar hade investerat i bägge säsongerna av "Riket" på dvd. Ingen av oss hade några starkare/klarare minnen av själva serien. Vi var ju ganska små när det sändes. Mindes Ernst-Hugos "danskdjävlar", de där som diskade och att det var konstig ljussättning... Sånt.
Men vi drog igång med säsong 1.
Och det är ju fullkomligt briljant! Helt magiskt. Ernst-Hugo Järegård briljerar och... Ja, det är en sann njutning att följa. Riket regerar.
Idag har jag ägnat mig åt återhämtning, en sväng på kårgymmet med ****-Ivar och en session i datasalen. Den har varit ganska oproduktiv.
IFK Göteborg-Bajen i kväll... Nervöst. Kom igen Wernbloom!
Har hunnit med en ansenlig mängd lyssningar på Bruce Springsteens Magic nu. Efter första 2-3 lyssningarna var jag mäkta besviken. Det är dock tvivelaktigt en platta som växer för varje lyssning. Bruce kan än. Titelspåret är nog min favorit.
Och så ett fint minne från söndagen:
Det är ganska sent in på kvällen, under andra avsnittet av Riket. Oscar kryper plötsligt ner från soffan. Han går ner på knä och rotar lite.
"Är det någon som har tagit Dumlekolan som låg här förut" muttrar han besviket.
Från golvet på andra sidan bordet ligger Mattias och sträcker upp handen i triumf.
Och Oscar kryper tillbaka upp i soffan, med ett icke tillfredsställt sockerbegär.
/Björn
Sportigt event och knastanter
Uppdatering: Nu funkar mobilen och jag är lycklig, givetvis var det så att man bara skulle sätta i SIM-kortet. Jag testade i onsdags natt då jag kom hem med lite bubbel i blodet och tyckte att nu jäklar ska jag integrera mig med livet igen. Och så klart att den inte sprängdes den där lilla kallsongblå mobilen med cylifonljud.
Wips så var jag med igen. Underbart.
Jag tänker att det är måndag fastän det är fredag. Det är det som är det trevliga med att gå ut på en onsdag, veckan splittas itu och helgen kommer likson två gånger. Trött är man, men värt var det.
Så där var vi glittrande, glansiga, sportiga, fame-brudar, rollerblades-brudar, fotbollskillar, golfare, en och annan boxare tillsammans med en matador. En härlig blandning av sportnördar och annat fint folk.
Det var som att vara på kalas hela tiden, där den ena festen avlöste den andra. Maratonfest.
Visst tittade folk på kåren, men det är lugnt, jag/vi bjuder på det.
I går var det grupparbete, där fyra av fem var lite skakiga och bakis, den femte var en pepsodent-glad gruppledare som hade piskan framme om man säger så. Så lite fick vi gjort även om det enda fyra av fem personer längatde efter var pizza.
Det var en sån där fin dag igår. Soligt och lite som sockervadd i skallen, då blir saker trevliga. Så trevligt att jag inte brydde mig om att blänga på tanten som körde på mina hälar med rullatorn på hemköp om och om igen. Och jag hånskrattade öppet när en kvinna bittert utbrast:
- Varför ska alla jävla människor ställa sig i kö när jag ska ställa mig där, så typiskt alltså!
Bara för att det är just du, mooha ha haha
Rolig människa det där. Vilken fråga att ställa till universum, borde finnas större saker att fråga efter?!
Japp nu är det helg och dagen är späckad med det mesta, grupparbeten, träning, handling och sen kommer några av mina tjejkompisar ner ikväll. Det blir lite som hajk fast utan tält. Det blir lite som hajk men med liggunderlag på mitt vindsloft. Det blir lite som hajk, men utan eldvakt, bara fnitter i natten.
Bär gärna en röd tröja i dag, fredagen den 28 sep för att stödja Burma i sin kamp för mänskliga rättigheter.
God Helg
Minifilosofi: Äldre generationer kan också skämma ut sig och man undrar vart världen är på väg:)
Punschbordet
Jag tänkte att jag skulle skriva lite om punsch idag.
Det är inget planerat. Snarare ett infall.
"Standing at the punch table, swallowing punch. Can't pay attention to the sound of anyone."
Så inleds en av mina absoluta favoritlåtar. Det är låten Slow Show med The National. Jag upptäckte dem så sent som förra veckan, tack vare min vän Peter. Låten är magiskt bra.
Förresten är hela skivan smått fantastisk, har jag sedermera kommit fram till.
Hur som helst.
Jag fascinerades av... Ja, coolheten, det udda, det spännande i låtens första strof.
Den väldigt levande bilden mitt sinne målade upp.
Hur han står där, vid punschbordet och sväljer punsch. Bara han, punschen, glaset, och bordet. Punschbordet.
Bara idén av att ha ett punschbord är ju... Ja, fascinerande.
Och han står där. Bortkopplad från resten av världen. Sväljer sin punch. Vid punschbordet.
Punschbordet!
Inledningen av låten lindar in hela mig i en slags spännande mystik. Fascination. Nyfikenhet. Kärlek.
Och det präglar min fortsatta lyssning.
När jag väl har hämtat mig från låten, har jag funderat en del på punsch. Drycken punsch. Och kommer på att jag faktiskt nog aldrig någonsin har smakat denna dryck. På wikipedia lär jag mig att det är en svensk dryck, men med ostindiskt utsprung. Att ordet punsch härstammar från indiskans ord för "fem", alltså "panch". Det anspelar alltså på de fem ingredienser som punsch skall innehålla; arrak, vatten, socker, citronsaft och te.
Och så tänker jag vidare. Punschpraliner är ju gott. Och jag älskar ju verkligen arraksbollar. Till och med mer än negerbollar...
Så, hur smakar egentligen punsch?
Jag måste nog ta och köpa mig en flaska snart.
Så ska jag på nästa fest göra mig ett eget privat litet punschbord. Det kan vara ett skrivbord, en spis eller en bokhylla. Det skiter jag i. Det ska bli mitt punschbord för kvällen.
Och där ska jag stå för mig själv. Introvert och grubblande. Svälja punsch efter punsch.
Till slut får jag svårt att stå rakt. Så jag hittar något att luta mig mot. Mina tankar blir mer och mer dystra. Och jag är cool.
Så cool.
Jag är den fascinerande mannen.
Men så kommer jag på mig själv.
Punch på engelska är ju bål.
I låten står han vid bålbordet och bälgar i sig bål.
En stor skål med sprit, sockerdricka och frukt.
Inte riktigt lika spännande.
Men det funkar.
/Björn
Det är inget planerat. Snarare ett infall.
"Standing at the punch table, swallowing punch. Can't pay attention to the sound of anyone."
Så inleds en av mina absoluta favoritlåtar. Det är låten Slow Show med The National. Jag upptäckte dem så sent som förra veckan, tack vare min vän Peter. Låten är magiskt bra.
Förresten är hela skivan smått fantastisk, har jag sedermera kommit fram till.
Hur som helst.
Jag fascinerades av... Ja, coolheten, det udda, det spännande i låtens första strof.
Den väldigt levande bilden mitt sinne målade upp.
Hur han står där, vid punschbordet och sväljer punsch. Bara han, punschen, glaset, och bordet. Punschbordet.
Bara idén av att ha ett punschbord är ju... Ja, fascinerande.
Och han står där. Bortkopplad från resten av världen. Sväljer sin punch. Vid punschbordet.
Punschbordet!
Inledningen av låten lindar in hela mig i en slags spännande mystik. Fascination. Nyfikenhet. Kärlek.
Och det präglar min fortsatta lyssning.
När jag väl har hämtat mig från låten, har jag funderat en del på punsch. Drycken punsch. Och kommer på att jag faktiskt nog aldrig någonsin har smakat denna dryck. På wikipedia lär jag mig att det är en svensk dryck, men med ostindiskt utsprung. Att ordet punsch härstammar från indiskans ord för "fem", alltså "panch". Det anspelar alltså på de fem ingredienser som punsch skall innehålla; arrak, vatten, socker, citronsaft och te.
Och så tänker jag vidare. Punschpraliner är ju gott. Och jag älskar ju verkligen arraksbollar. Till och med mer än negerbollar...
Så, hur smakar egentligen punsch?
Jag måste nog ta och köpa mig en flaska snart.
Så ska jag på nästa fest göra mig ett eget privat litet punschbord. Det kan vara ett skrivbord, en spis eller en bokhylla. Det skiter jag i. Det ska bli mitt punschbord för kvällen.
Och där ska jag stå för mig själv. Introvert och grubblande. Svälja punsch efter punsch.
Till slut får jag svårt att stå rakt. Så jag hittar något att luta mig mot. Mina tankar blir mer och mer dystra. Och jag är cool.
Så cool.
Jag är den fascinerande mannen.
Men så kommer jag på mig själv.
Punch på engelska är ju bål.
I låten står han vid bålbordet och bälgar i sig bål.
En stor skål med sprit, sockerdricka och frukt.
Inte riktigt lika spännande.
Men det funkar.
/Björn
Duktig glansig dansös isolerad
Det är onsdag och jag är redan så här tidigt på morgonen "pissed off".
Skulle man kunna känna sig mer gråtfärdig än när man anstränger sig över sin förmåga, gör saker för att vara duktig och som egentligen går emot ens sanna natur?
Som att ställa klockan på 06.00 (visserligen snoozade jag 9 gånger, men ändå) när jag egentligen börjar 10.15. Bara för att traska 40 min till skolan, bara för att kunna hitta en dator, bara för att kunna betala hyra och hemförsäkring, bara för att blogga, bara för att fixa mitt telefonabonnemang.
Så här duktig var jag.
Allt för jag ska hinna med min enormt späckade onsdag som antagligen kommer avslutas med alkohol i blodet och att jag hoppar runt i oviga piruetter i min löjligt glansiga Fame-outfit ala 80tal på kåren.
(Vi har en slags sittning i eftm/kväll och temat för kvällen är "sport")
Så här gick det i allfall med duktigheten.
Jag bestämde mig i lördags för att ge mig hän åt vårt modernistiska samhälle, bli en av de där som insuper enkelheten av att vara vuxen (nu menar jag inte facebook).
Jag skaffade ett mobilabonnemang
Det är rätt modernt för mig och det verkade så fint med en fast avgift tillsammans med hutlöst många samtal och mess. Wohooo. Vilken grej tänkte jag. Jag kan sluta tänka och fortfarande hålla kontakten med folk.
Läste Lena den finstilta texten? Nix!
I stället vaknade jag igår och insåg att min mobil var död, nätverksfel på server stod det.
Och hur handikappad blir inte en tjej som bor långt bort på en kulle - very far away från högskolan, som inte har telefon, som bara har minnet av en snodd cykel, som inte har internet?
Hallåååå! Helt hjälplös ju.
Så hela gårdagen krånglade när jag snabbt fick låna telefoner här och där. Jag försökte t.ex. bestämma med Emelie en exakt plats där vi skulle träffas för projektarbete. Det slutade med att hon satt på högskolans bibliotek och jag satt på Stadsbiblioteket.
Jag ringde också telefonföretaget och gnällde och fick till svar att jag skulle kunna vara utan telefon i upp till 5 dagar. Jag höll på att börja gråta.
Men när jag väl kom hem igår så låg det ett litet SIM-kort i brevhögen. Jihooo tänkte jag, allt kommer att lösa sig.
Tills man öppnar det där förbenade kuvertet, fattar ingenting av alla pinkoder och det står att jag hänvisas till manualen som finns till kortet på telefonabonnemangets hemsida. Ähh ja för internet har ju alla?
Och när jag väl sitter här vid datorn på skolan så informeras jag av bolaget att en autogiroblankett tillsammans med andra saker ska skrivas ut och skickas in. Varför kunde de inte skicka med en sådan blankett undrar jag då?
Problemet med mig är också att jag inte ens vågar testa att sätta i det nya SIM-kortet... tycker alltid att det finns en risk att små teknikpryalr kan sprängas. Ja jag vet att den inte kommer göra det.
Men man vet aldrig, därför ska jag tvinga någon i klassen att göra det.
Och vem vet jag kanske har missat någon finstilt text eller blivit instruktionsblind - gillar inte instruktioner... så den kanske funkar inom en timme. Eller så är det så att moderna saker tjafsar med mig och jag kommer vara isolerad från världen i en hel vecka på min kulle, far away från högskolan, utan cykel, utan internet och helt utan telefon.
Givetvis tog jag fel lapp till hemförsäkringen, så räkningen är fortfarande obetald. Så mycket samlad energi för minsta lilla avkastning.
Minifilosofi: Allt löser sig, men ibland kan det ta jävligt lång tid.
/Lena
Skulle man kunna känna sig mer gråtfärdig än när man anstränger sig över sin förmåga, gör saker för att vara duktig och som egentligen går emot ens sanna natur?
Som att ställa klockan på 06.00 (visserligen snoozade jag 9 gånger, men ändå) när jag egentligen börjar 10.15. Bara för att traska 40 min till skolan, bara för att kunna hitta en dator, bara för att kunna betala hyra och hemförsäkring, bara för att blogga, bara för att fixa mitt telefonabonnemang.
Så här duktig var jag.
Allt för jag ska hinna med min enormt späckade onsdag som antagligen kommer avslutas med alkohol i blodet och att jag hoppar runt i oviga piruetter i min löjligt glansiga Fame-outfit ala 80tal på kåren.
(Vi har en slags sittning i eftm/kväll och temat för kvällen är "sport")
Så här gick det i allfall med duktigheten.
Jag bestämde mig i lördags för att ge mig hän åt vårt modernistiska samhälle, bli en av de där som insuper enkelheten av att vara vuxen (nu menar jag inte facebook).
Jag skaffade ett mobilabonnemang
Det är rätt modernt för mig och det verkade så fint med en fast avgift tillsammans med hutlöst många samtal och mess. Wohooo. Vilken grej tänkte jag. Jag kan sluta tänka och fortfarande hålla kontakten med folk.
Läste Lena den finstilta texten? Nix!
I stället vaknade jag igår och insåg att min mobil var död, nätverksfel på server stod det.
Och hur handikappad blir inte en tjej som bor långt bort på en kulle - very far away från högskolan, som inte har telefon, som bara har minnet av en snodd cykel, som inte har internet?
Hallåååå! Helt hjälplös ju.
Så hela gårdagen krånglade när jag snabbt fick låna telefoner här och där. Jag försökte t.ex. bestämma med Emelie en exakt plats där vi skulle träffas för projektarbete. Det slutade med att hon satt på högskolans bibliotek och jag satt på Stadsbiblioteket.
Jag ringde också telefonföretaget och gnällde och fick till svar att jag skulle kunna vara utan telefon i upp till 5 dagar. Jag höll på att börja gråta.
Men när jag väl kom hem igår så låg det ett litet SIM-kort i brevhögen. Jihooo tänkte jag, allt kommer att lösa sig.
Tills man öppnar det där förbenade kuvertet, fattar ingenting av alla pinkoder och det står att jag hänvisas till manualen som finns till kortet på telefonabonnemangets hemsida. Ähh ja för internet har ju alla?
Och när jag väl sitter här vid datorn på skolan så informeras jag av bolaget att en autogiroblankett tillsammans med andra saker ska skrivas ut och skickas in. Varför kunde de inte skicka med en sådan blankett undrar jag då?
Problemet med mig är också att jag inte ens vågar testa att sätta i det nya SIM-kortet... tycker alltid att det finns en risk att små teknikpryalr kan sprängas. Ja jag vet att den inte kommer göra det.
Men man vet aldrig, därför ska jag tvinga någon i klassen att göra det.
Och vem vet jag kanske har missat någon finstilt text eller blivit instruktionsblind - gillar inte instruktioner... så den kanske funkar inom en timme. Eller så är det så att moderna saker tjafsar med mig och jag kommer vara isolerad från världen i en hel vecka på min kulle, far away från högskolan, utan cykel, utan internet och helt utan telefon.
Givetvis tog jag fel lapp till hemförsäkringen, så räkningen är fortfarande obetald. Så mycket samlad energi för minsta lilla avkastning.
Minifilosofi: Allt löser sig, men ibland kan det ta jävligt lång tid.
/Lena
Please poke me!
I morse vaknade jag till en underbar morgon (förutom tankarna på en överhängande dugga) så var soluppgången fantastisk klockan 7.
Något konstigt hände. Mitt lillfinger hade somnat och det var som små nålstick i den. Det kändes inte som om den var en del av mig, väldigt underlig känsla.
Och då kom jag och tänka på att något som jag läst från Buddismen.
Att många människor ser sig själva som egna, att de är individuella, att de sköter sitt eget och inget mer. (Inget ont i det)
Men enligt Buddismen så ska man se alla människor som en hel kropp, för att därmed öka medkänslan.
Och om man skadar fingret på den egna kroppen så skulle man ju ganska självklart ta hand om den, man skulle ju inte låta den förblöda. Man skulle genast fixa plåster.
Men skulle det vara självklart att ta hand om en annan medmänniska? Eller bara göra någon glad?
Ringa mamma - tummen
Säga glatt hej till busschauffören på linje 50 - pekfingret
Hjälpa rullatortanten vid Hemköp - långfingret
Vara med i Amnesty - ringfingret
Skaffa fadderbarn - lillfingret.
Tja, nåja - från ingen känsel i lillfingret till tungt moraliskt flum.
Malmö var nice som alltid, öligt, fikigt, trevligt, soligt och tjohoo brände 2000 spänn på shopping. Kanske måste börja leva som en student snart.
Träffade två av mina homies (girlfriends) och vad jag minns mest av från fikan, var att de nämnde facebook i varannan mening. Helt galet. Man kan säga att jag blev facebook-mobbad, utfryst by facebook.
Please poke me så jag vaknar tack!
Funderar på hur taskigt det är egentligen att de har lagt ut en massa bilder på mig på internet som är öppet för en bunt människor att titta på, utan att jag godkänt det.
Skapar facebook utseendefixering? Nej inte den vinkeln, bara svartvitt tack! O gud nej inte den bilden! Så där ser du inte ut i verkligheten.... vad händer?
Please poke me så jag vaknar....
Nåja.
Every day is a new day.
Minifilosofi: Gör någon glad.
/Lena
Min fina morgon trots duggaångest.
Min egen muskel-mupp. Musculus Ironman.
På lektionerna tar vi hjälp av skelettet Benjamin och vi dansar också.
Något konstigt hände. Mitt lillfinger hade somnat och det var som små nålstick i den. Det kändes inte som om den var en del av mig, väldigt underlig känsla.
Och då kom jag och tänka på att något som jag läst från Buddismen.
Att många människor ser sig själva som egna, att de är individuella, att de sköter sitt eget och inget mer. (Inget ont i det)
Men enligt Buddismen så ska man se alla människor som en hel kropp, för att därmed öka medkänslan.
Och om man skadar fingret på den egna kroppen så skulle man ju ganska självklart ta hand om den, man skulle ju inte låta den förblöda. Man skulle genast fixa plåster.
Men skulle det vara självklart att ta hand om en annan medmänniska? Eller bara göra någon glad?
Ringa mamma - tummen
Säga glatt hej till busschauffören på linje 50 - pekfingret
Hjälpa rullatortanten vid Hemköp - långfingret
Vara med i Amnesty - ringfingret
Skaffa fadderbarn - lillfingret.
Tja, nåja - från ingen känsel i lillfingret till tungt moraliskt flum.
Malmö var nice som alltid, öligt, fikigt, trevligt, soligt och tjohoo brände 2000 spänn på shopping. Kanske måste börja leva som en student snart.
Träffade två av mina homies (girlfriends) och vad jag minns mest av från fikan, var att de nämnde facebook i varannan mening. Helt galet. Man kan säga att jag blev facebook-mobbad, utfryst by facebook.
Please poke me så jag vaknar tack!
Funderar på hur taskigt det är egentligen att de har lagt ut en massa bilder på mig på internet som är öppet för en bunt människor att titta på, utan att jag godkänt det.
Skapar facebook utseendefixering? Nej inte den vinkeln, bara svartvitt tack! O gud nej inte den bilden! Så där ser du inte ut i verkligheten.... vad händer?
Please poke me så jag vaknar....
Nåja.
Every day is a new day.
Minifilosofi: Gör någon glad.
/Lena
Min fina morgon trots duggaångest. Min egen muskel-mupp. Musculus Ironman. På lektionerna tar vi hjälp av skelettet Benjamin och vi dansar också.Och så har ytterligare en dag passerat
"Björn! Ingen kan skjuta sparris som du. Nästa spelning ska du spela triangel och dooodoooodooooaaa som bara du kan. Ring. Din *****"
Sms under natten från en trummis i en av landets absolut mest populära rockband.
Annars?
Fredagen var jobbig på så vis att vi hade gruppmöte redan klockan 11:00. João höll gäspande med mig. Aldrig mer gruppmöten innan kl 14:00.
Fredagen var jobbig även på så vis att jag blev väckt två gånger under min eftermiddagssömn. Först ringde Karin och ville låna mitt bord. Jag hjälpte henne bära bort det + två stolar. Sen blev jag väckt igen av Krigge som plingade på dörren. När jag öppnade var han borta.
Det tråkiga med en helg i Halmstad är att den påminner ganska mycket om en tisdag i Halmstad. Eller för den delen en torsdag. Eller en måndag. Eller om det är de dagarna som påminner om helg. Om det tvisto de lärde.
Jag och ****-Ivar gick på box på kårgymmet för andra veckan i rad. Mycket i hopp om att samma fagra duo som senast skulle deltaga. De var med igen... Det gladde.
Ha en hutlöst härlig helg.
/Björn
Sms under natten från en trummis i en av landets absolut mest populära rockband.
Annars?
Fredagen var jobbig på så vis att vi hade gruppmöte redan klockan 11:00. João höll gäspande med mig. Aldrig mer gruppmöten innan kl 14:00.
Fredagen var jobbig även på så vis att jag blev väckt två gånger under min eftermiddagssömn. Först ringde Karin och ville låna mitt bord. Jag hjälpte henne bära bort det + två stolar. Sen blev jag väckt igen av Krigge som plingade på dörren. När jag öppnade var han borta.
Det tråkiga med en helg i Halmstad är att den påminner ganska mycket om en tisdag i Halmstad. Eller för den delen en torsdag. Eller en måndag. Eller om det är de dagarna som påminner om helg. Om det tvisto de lärde.
Jag och ****-Ivar gick på box på kårgymmet för andra veckan i rad. Mycket i hopp om att samma fagra duo som senast skulle deltaga. De var med igen... Det gladde.
Ha en hutlöst härlig helg.
/Björn