Nu har Nollningen 2009 dragit igång och Högskolan i Halmstad har fått två nya bloggare, Ellen och Emil. Under de två kommande veckorna berättar de sina äventyr och upplevelser på Nollebloggen.

Lagen om livets jävlighet.
Det var så det började och det är så det nu kommer att sluta.
Min första nollningsdag var en kamp mot klockan och datateknikens förunderliga värld, detta skedde även i natt.
Mitt internet lade ner när jag höll på som mest med mitt sista inlägg. Så nu trycker jag in det i allafall bland gamla och nya bloggare.

Så var det sista gången.

Bloggäventyret är över för min del.
Ja såklart jag är utbytbar, det är vi alla. Men det är okej.

Nya spännande saker väntar mig, enda skillnaden är att jag inte kommer att dela det med er. Kanske öppnar jag upp en egen liten blogg där jag kan ventilera vad jag vill:) Vi får se.

I går morse försov jag mig. Men bara till mig själv. Jag försov mig till mig själv och hela dagen blev försenad. Eller "stand by" kanske man kan säga.

Jag blev också ösregnad på under min promenad, jag skrek på en monsterspindel i köket (jag lovar den hade vinterpäls) jag har suttit i fyra timmar med ett skolprojekt som ska vara färdigt i november (jag ryser av överambitioner) jag gick på intensivspinning och efteråt var jag en mjölksyrapöl som ragglade till närmsta fik där mina underbara vänner väntade.

Annars blir det Halmstad på måndag och eventuellt en egenskapad kajaktur runt Kungsbackatrakten i veckan.

Börjar skolan 2a september.

Mot nya lektioner, kurser, tentor, vänner, försovningar, pengakval, minibikeklubbmöten, utekvällar, filmkvällar, csnstrul, träningsdagar, tylösandsdagar, vilodagar och ett liv som 2a.

Helt enkelt mot nya äventyr.

Tack alla som läst mitt svammel som härmed fortsätter inuti mitt huvud i en vindsvåning på en gata i Halmstad.
The party goes on liksom. 

Nu har jag jobbat min sista dag.

Tralla la la la la la la:)

När köpcentret ringde klockan fem, kickade jag ut den sista kunden, dissade glassen, men mutade i stället smaklökarna med två tuggummin för att inte falla för trycket och jag hissade ner dörrarna och log stort.

Och just då, glömde ja den elaka tanten som precis hade skällt ut mig för att jag inte anammat stålmannens röntgensyn, så att jag kunde se in i hennes påse, för att på röntgensätt se att hon faktiskt hade vanligt godis i sin påse och inte naturgodis.

Jag hade god lust att låta henne betala dyrt naturgodispris i stället för vanligt, men jag lät bli.

Ledig i två veckor innan skolan sätter igång. Mmm låter som ljuv musik i mina öron.

Eller ja, ledig och ledig. I morgon ska jag sätta i gång med ett skolprojekt som innebär att jag ska börja planera ett träningsupplägg för en eventuell klient som jag ska hjälpa under åtta veckor mot bättre hälsa nu i höst.

Det ska bli himla spännande, att verkligen få tillämpa allt det vi har lärt oss under det gångna året.

Snart är det dags att återvända till Halmstad, det ska bli skönt att få komma hem.

Jag kan också tänka att det är många nollor som inväntar torsdagen och som faktiskt inte alls har en aning om vad som väntar dem:)

Tillbaka från Blekinge och kajakkursen.

Med träningsvärk i bålen, trassligt havshår, skrumpna vattentår och illaluktande våtdräktshud sitter jag i soffan och försöker skriva detta med flappande ögon.

Vi har haft sol, vind, regn och vågor om vartannat och jag förstår nu varför man kan kategorisera havskajaking under extremsport.

Det har varit utmanande och givande.
Kroppen är dock helt slut och den undrar lite hur hjärnan tänkte när den sa ja till två extrapass på jobbet i morgon och på fredag.

Hjärnan tänkte. Gott med pengar i studentkassan och kroppen kände, okej då.

Nu känner kroppen att det var en sjukt dålig ide.  

Hade vart gott att ta igen sig.

Men men, bara fyra sommarjobbsdagar kvar sen är det över.

Vad som mer är över och går mot sitt slut är mitt bloggande, men det kan jag fylla i en annan dag. När jag kan hålla ögonen öppna.

Helgen spenderade jag med fina vänner i en stuga på Sturkö där det solades, badades, smaskades ost, handlades rågskorpor på lokalt bageri, eldades i kaminen och vandrade i naturreservat vid havet.

Man kan säga att den helgen var lugnet innan stormen, då stormen innebar att jag i åtta timmar paddlade frusen i hällregn, genom höga vågor, i motvind och navigerade criss cross mellan kobbar och skär på min första långtur med kajak.

Lunchen intogs den dagen i en fårhage övergödd av fårexkrement, under ett regnskydd skapat av en presenning balanserande på paddlar som stöd.

Behöver jag säga mer?:)

Ministyrka: Att orka paddla även om musklerna svider.

Minifilosofi: Plan, do and review.
/Lena