Gårdagens träning på kårgymmet var förenad med såväl ekonomisk ångest som ohämmad och våt lycka. Allt hade att göra med vatten.

När jag gick till träningen kom jag på att jag glömt packa ner min vattenflaska, varför jag gjorde en mellanlandning på Ica Maxi för att inhandla en ny. Som vanligt var siktet inställd på en Loka Päron, 0,5 liter. För den prismedvetne studenten som man ändå är gjorde det dock ont i själen att behöva köpa den. 8,95 kr kostade produkten (+ 1 kr pant). Smärtan grundades av att samma produkt, i en 1,5-litersflaska kostade 7,95 kr. Visst, panten på den flaskan är 3 kr extra, men ändå! Det kändes bara så himla fullständigt fel fel fel att köpa den ack så dyra lilla flaskan. Men jag vill ju inte släpa runt på en 1,5-litersflaska på gymmet... Så jag fick svälja förtretet och köpa det dyra vattnet.

Efter träningen hade avverkats skulle vatten än en gång få mina emotioner i gungning, fast den här gången i en positiv riktning! Jag var ensam i omklädningsrummet och likaså i duschen. Då vaknade duschingenjören inuti mig. Jag upptäckte att om jag ställde mig i mittenduschen skulle jag kunna rikta övriga 3 duschar så att de alla (4 st) sprutade på mig! Tänkt och gjort... Snart stod jag där och duschades från alla håll - car wash style! Det är nog en liten dröm som jag försiktigt och närt vid min barm, och nu är den förverkligad. Det var riktigt härligt, även om det var lite svårt att andas eftersom en av duscharna sprutade mig rakt i ansiktet.

Apropå pantflaskor förresten, inträffade en obekväm incident på Hemköp sent igår kväll. Jag tänkte att jag skulle gå ner till Hemköp och handla lite, och samtidigt göra mig av med mina tre fulla påsar med burkar och flaskor. 38 kr fick jag pantat för och när jag skulle betala mina inhandlade varor visade det sig att jag handlat för exakt 39 kr. Då kändes det plötsligt som att alla trodde att jag var värsta panka luffaren som levde på pantflaskor och beräknat så gott som exakt hur mycket jag kunde handla för dagens fångst av tömda dryckesbehållare. Det hela gjorde mig lite obekväm och jag fick en impuls att köpa något dyrt, typ cigaretter för att motbevisa pöbeln, fast jag inte röker. Men det gjorde jag inte.

Hörs.

Björn

Eftersom det blir termin no. 6 för mig är det fria kurser som gäller... Det gör mig lite orolig eftersom det ställer jobbiga krav på mig själv om att ta ansvar och sådant läskigt. Inte riktigt min grej. Tror första föreläsningen är på onsdag. Kanske... Måste kollas upp.

Vilken helg, förresten! Lördagen var exceptionell. Fyra förfester var alldeles lagom, Club Moon var riktigt roligt, och efterfesten hemma hos mig var sensationellt bra (förlåt, förlåt, förlåt Grannen!). Tack, alla som var med!

Skönt skön söndag. Jag och Christer segade oss bort till Sandras place för filmmys framåt kvällen. Klampade in i ett rum överbefolkat med kvinnor, till vår stora glädje. Gillade verkligen den fina kommentaren som strax fälldes (Hanna Blond):
"Det luktar man här!"
Vackert sagt...

Spelade badminton med tjejgänget idag. Alltid ett nöje. Så himla tråkigt bara att materialproblem ska förstöra dagen! Mitt alldeles nya 70-kronorsracket levde inte upp till mina astronomiskt högt ställda förväntningar. Jag menar, det hade ju häftiga flames, både på skaftet och fodralet! Tyvärr visade det sig inte fungera så värst bra om man som badmintonspelare utsöndrade svett. Då blev skaftet halt som en inoljad tvål. Därför kunde jag inte utkräva min annars så solklara revansch mot Hanna Brown. Och hon vägrade så klart att förstå att hon vann för att mitt racket var defekt.

Alla andra tjejer åkte så klart på stordäng. Det är bara Brownie som måste vara någon slags elitspelerska eller liknande, som med en stor portion tur lyckades kriga sig till seger.

Nu vankas det idrottsgala.

Ha det så fint.

Björn

Äntligen helg.

Hade opponering på c-uppsatsen i torsdags.

Det mest intressanta med hela opponeringsdagen skedde dock under lunchpausen. Vi begav oss till kåren för att fylla våra tomma bukar. Det serverades pasta och köttbullar. Girigt hamnade jag först i kön och började lassa upp föda på tallriken. I fruktan över eventuella/troliga begränsningar gällande antalet köttbullar man fick förse sig med skyndade jag att sleva på precis så många jag ville ha: 9 st. Mattanten (eller vad man nu ska kalla hon som tar betalt) beskådade tallriken och gav mig sedan en begrundande blick... "Shit", tänkte jag. Hade jag tagit för många köttbullar? Skulle hon skälla på mig? Skulle jag beordras att med skam i blick och förnedrat sinne tvingas lämna tillbaka köttbullar? Det hela gick så fort, men jag hann ändå tänka så många tankar. Som om tiden stod stilla...

- 40 kronor, sade mattanten.
Jag sprack upp i ett triumfartat leende, betalade och begav mig till min plats.

Strax därefter kom Ivar, som stod bakom mig i kön. Han sneglade avundsjukt på min tallrik. Med en nedslagen och uppgiven min satte han sig ner och förklarade att mattanten givit honom klara order om att han max fick plocka åt sig 6 köttbullar. Där gick gränsen för det tillåtna. En sjunde köttbulle på tallriken skulle placera honom i samhällets dunkla periferi, som en moralbefriad brottsling. Som en kriminell. Som en simpel tjuv. En mattjuv.

Och där satt jag med min maffiga tallrik, prydd med 9 stolta köttbullar. Genast blev köttbullarna så mycket godare! Jag satt och mumsade stöldgods! Eller var de 3 extra köttbullarna en kärleksgåva från mattanten? Eller hade hon en sådan respekt för mig att hon inte vågade säga ifrån? Det var svårt att veta, men vetskapen att 6 köttbullar var maxgränsen förhöjde hela måltiden flera dimensioner. Vilken kulinarisk triumf!

Sen måste jag faktiskt ta chansen att yttra mig angående menyvalet på kårpuben den dagen... Hur, hur, hur tänkte de!? Hur resonerade de när de valde tråkigt kokt pasta och tråkigt uppvärmda köttbullar som dagens rätt? Hur, hur, hur? Vilken STUDENT tycker det känns kul att slänga ut 40 kr för en sådan rätt? Åtminstone jag, som fattig student, känner att jag får nog av sådan tråkig budgetmat på egen hand. Kåren har ju ofta rätt bra luncher, sådant man som student inte föräter sig på hemma. Låt det gärna alltid vara så.

Apropå köttbullar kommer Christer på besök över helgen. Lär bli en lördag i glädjens tecken. Särskilt kvällen och natten...

Apropå glädje hoppas jag på 90 minuter för Henrik Larsson. Och mål så klart.

Apropå mål, blir det nog en Delal Special med vitlökssås från Hawaii till frukost/middag på söndag.

Slutligen, apropå Hawaii, är jag rätt trött på Halmstads o-hawaiianska väder just nu.

Over and out.

Björn

Det här blir första av två blogginlägg ikväll. Under detta inlägg följer nämligen ett litet (eller, ja, litet och litet) bonusinlägg om en stor, men tråkig händelse i mitt liv.

Har opponering på uppsatsen imorgon, torsdag. Ska bli spännande. Blev så stolt över Malin idag som gjort i ordning en rackarns fin powerpointprestation åt oss. Vilken tjej!

Är åter cykellös efter att den rosa cykeln som Mats "ordnade" till mig kraschades sönder och den jag lånar av Martin numera saknar såväl sadel som luft i framdäcket (jättepunka). Någon med en cykel över? Jag tar gärna hand om den... Den ska helst vara ganska stöttålig...

Hade avskedsafton för min gode vän och granne Martin igår, som ska flytta till England som utbytesstudent den här terminen. Vi (Mats & Robban också) drack gott och kollade alla säsonger av Ronny och Ragge. Klassisk humor och mycket nostalgi.

Det är ett gissel med alla studenter som flyttar bort. Jag gillar det inte! Alla ska stanna hos mig och leka och ha kul. Jag är mycket skeptisk till det här "icke-studentlivet" som sägs drabba alla förr eller senare.
Jag fick åtminstone ärva innehållet i Martins kyl, frys och skafferi. Det, kan jag säga, var ett Halleluja Moment! Nu ska det frossas i te, ströbröd, torsk, vitvinsvinäger och havregryn (och en hel del annat).

Två blogginlägg av mig idag alltså. Jag vet inte riktigt om Högskolans informationsavdelning (eller ens någon) gillar det, men jag tar chansen.

Väl mött!

Björn

Tjena

För att kompensera senaste blogginläggets digra innehåll tänker jag sammanfatta ett annars oändligt långt stycke med två sammanfattande ord:
Henrik Larsson!

Pokeraftonen i lördags var synnerligen trevlig, även om Jimmy fuskade... Hur skulle jag annars kunna sluta på 88 kr minus?

Fick finbesök av Christer i natt, f.d. student-, pizza- och festpartner som jag inte sett till på fyra månader. Gullet hade med sig en present! En sprillans färsk Manchester United-tröja med Larsson-tryck! Tack Christer!

Satt i Q-husets datasal häromdagen när en student plötsligt knäppte upp gylfen och ställde sig och stoppade pappersservetter innanför jeansen.
- Se dig mätt, skrockade han...

Mitt användande av ordet negerboll i föregående inlägg väckte visst lite debatt... Verkligheten är ju sällan svart eller vit (förlåt, dålig och kanske opassande ordvits), men visst är det intressant?

Opponering på C-uppsatsen på torsdag...  Det är en del jobb, men det ska nog hinnas med. Känns väldigt, väldigt skönt att äntligen se ljuset.

Man kan förresten fortsätta plugga i Q-husets datasal utan att behöva oroa sig för eventuella perversa typer eller fula gubbar. Den pappersstoppande mannen var en busig kamrat som hade regnblöta jeans. Han ville förbygga en upptrappning av befintlig förkylning.

Nu ska jag strax kila över till Blondie och kolla Prison Break och återförenas med The Girl Gang - några av mina absoluta favoritflickor i världen. Det ska bli synnerligen trevligt.

God kväll!

Björn

Kaffemaskinen var sönder. Jag behövde helt enkelt få tag på 1.50 kr.

Plan B: Få tag på 1.50 kr. Jag tänkte att folk måste ju tappa mynt här på skolan! Sen tänkte jag att "var tappar folk mest sannolikt sina pengar?". Vid godis/dryckesautomaterna så klart!
Ett sökande inleddes. Och visst! På godisautomaten låg en 50-öring förstrött och blänkte. En krona kvar...

Jag lyfte med all min kraft bort kaffemaskinen för att utforska den i princip outforskade terrängen där bakom... Och visst. Mitt i allt damm och övrigt skräp låg den, en borttappad enkrona! Jag var uppe i 12 kr! Triumf! Choklad! Trodde jag...  Men...
Det visade sig dock att godisautomaten var en simpel lögnhals – den accepterade inte alls 50-öringar! Jag var åter en krona kort... Jag behövde ytterligare en enkorna!

Jag tänkte "Var mer tappar folk pengar?". I soffor så klart! Vems ögon har inte någon gång strålat av lycka över att ha funnit en borttappad femma, eller rentav tia, under soffdynorna i samband med någon städning? Ivrigt sprang jag mellan sofforna i skolans gemensamma utrymmen och fingrade i soffspringorna. Och visst. Plötsligt Där låg den... Min skatt. Min krona. Min slutgiltiga nyckel till brunfärgad lycka. Choklad.

Så. Vad har vi då lärt oss idag? Jo, att godis är viktigt, man ska aldrig ge upp, samt att soffor och godisautomater är bra myntjaktmark.

I övrigt...
... tänkte jag spela skjortorna av några gentlemen på pokerkväll hos Chris ikväll.
... ska jag och Malin ha opponeringsmöte hemma hos Kristian kl 15.
... ser jag barnsligt mycket fram emot Henrik Larssons debut i Manchester United på söndag! Vilken högtidsstund! Liverpool-Arsenal idag lördag blir också spännande. Henke alltså.. Det är stort!
... måste jag uppmana sportintresserade i allmänhet, hockeyfantaster i synnerhet, att ta en koll på det här klippet! Hur tror ni den killen mådde i omklädningsrummet efter matchen... 12 mer absurda slutsekunder får man leta efter

Jag lovar, jag ska aldrig mer skriva så här onödigt långt. Nog.

Trevlig helg!

Björn

P.S.
Marabou X marknadförs som en smulfri choklad... Jag ber att få återkomma i det ärendet. Jag vill inte att fler ska gå på bluffen.

Julkort är en fin grej med julen. Tänkte tipsa om en sida som inte enbart är funktionell på julen: Här kan man nämligen skapa sina helt egna vykort, ladda upp egna bilder, egen text och en massa annat. Korten skickas sedan snabbt iväg i A5-format, som är större än vanliga vykort. Utomordentligt prisvärt. Väldigt roligt blev det dessutom när jag kom på idén att välja mindre smickrande bilder på min gode vän Jon som motiv på korten till våra många gemensamma bekanta. Jag föll för några fina bilder från när vi tvingade Jon att bära mustasch några dagar i Australien i vintras. Lika underbart vacker som jag tycker han är på bilderna, lika mycket avsmak känner Jon själv för dessa foton... Jag gillar mustascher.
Har Du någonsin sett ett finare motiv på ett julkort?

Jon är i själva verket en riktig hunk, som har lämnat Halmstad för att läsa till kiropraktor i Stockholm. Han  har dock utlovat hämnd...

Som student samlar man lätt på sig ett arkiv av roliga/elaka bilder på sina bekanta och nu har vi äntligen en härlig resurs för att utnyttja dessa bilder till djävulskap.

Jag och Blogg-Elin träffades för första gången idag. En rar tös, vad det verkar. Vi har fixat i ordning lite nya presentationer, vilka snart bör finnas för allmän beskådan.

Skolmässigt väntar jag på att Malin (min C-uppsatskollega) ska bestämma en tid för opponeringsmöte snart. Jag är nämligen alldeles för odisciplinerad och lat för att ta tag i opponeringsarbetet på egen hand.

Jag ska inte ägna mitt första blogginlägg åt alltför utdragen långrandighet, det börjar jag nog med på lördag.

So long

Björn

Nytt år innebär nya löften. Ska erkänna att jag faktiskt inte har något särskilt löfte för 2007.. minns mina senaste års löften med ganska positiva tankar. 2005 hade jag bestämt mig för att inte skapa stress-situationer. Ibland har jag alldeles för lätt för att säga ja till saker och inte tänka mig för i min planering. Det kan handla om allt från nöjesgrejer till plugget. Detta var ett löfte som jag faktiskt höll ganska bra och på senare tid har jag kommit på mig själv med att säga orden "det löser sig, det brukar det göra". Och faktum är, det är ju sant. Hur många gånger har världen gått under de gånger Du varit riktigt stressad och orolig över någoting? Ingen.
Förra året hade jag bestämt mig för att tänka mer på andra istället för mig själv. Blev medlem i Rädda Barnen och försökte att ge små ekonomiska bidrag till exempelvis Bris och Friends, ge pengar i sparbössor på stan och liknande saker. Det gick väl sådär ska jag erkänna... Lite pinsamt och borde väl göra ett nytt försök i år. För faktum är, att även som student har jag råd att stödja människor med mindre ekonomiska möjligheter än mig själv.
I år ska jag väl.... ähmm.... jag vet inte. Kanske försöka att tänka både på mig själv och på min omgivning, både den närmsta men även den långt bort. Tänka efter mer och ta tid till att reflektera över vad man egentligen gör med sitt liv. Oj, det lät tungt!

Ett vanligt löfte för många är väl att ta tag i träningen och börja röra på sig. Jo, tjena! Detta är väl lättare sagt än gjort, men man ska ju försöka och vara nöjd med sin insats!
Själv tränar jag på Form Friskvård på Storgatan, främst för att det ligger så nära mitt hem. Men kolla in flera gym innan Du bestämmer Dig och tänk över hur Du vill röra på Din kropp. Vill Du sporta, gymma, köra pump, aerobic, gymping eller klättra på en vägg?

Form Friskvård
SATS Sportsclub
Friskis & Svettis
TräningsKompaniet
Nautilus
Kårgymmet

/Elin
Och snart ska jag välkomna den nye bloggaren! Imorgon får jag träffa honom och jag är otroligt nyfiken!